"Livspussel"! Ibland blir jag stressad bara jag hör ordet! Jag ser framför mig en liten människa omgiven av gigantiska pusselbitar som alla måste få plats på en och samma gång. Bitarna verkar vara för många eller för stora. Eller både och...
Jag tycker bättre om ordet balans. Balans innehåller inte nödvändigtvis alla pusselbitar hela tiden. Balans är inte som ett pussel man lägger och sedan är klar med. Livet förändras ju!
Hur får jag balans i mitt liv just nu? Jag kanske kan lägga några saker åt sidan? Andra saker kanske behöver få stort utrymme just nu. Ett exempel: Eftersom jag nyligen fick mitt tredje barn känns det väldigt skönt att försiktigt komma igång med träning. Att just nu köpa ett dyrt gymkort som jag knappt hinner utnyttja skapar nog mer stress än nytta och tillfredsställelse. Så jag tränar hemma. Jag väljer bort gymmet och väljer något annat istället. Kanske ett trivialt exempel, men ändå ett.
Ibland tar jag mig inte riktigt utrymme att tänka så här utan tar allting för givet och kör på. Kanske måste man göra det också ibland? Men det är iallafall skönt att tänka efter ibland och stryka några måsten, lägga till något nytt eller prioritera om. Då känner jag att jag lever och inte att livet lever med mig!
