Att överleva utan sömn

Natten till måndag fick jag nog. Verkligen. Måttet var rågat. Orken slut. Kan man överleva utan sömn? Svaret är nej!

Vår lilltjej, snart åtta månader, åt från början ungefär tre gånger per natt. Efter ca. tre månader blev det fyra- sex gånger per natt för att de sista två-tre månaderna öka till sju-tio gånger per natt. Ja, ni förstår säkert. Det är helt orimligt!!! Ingen, iallafall inte jag, orkar med att bli väckt så ofta. Inte i längden. Inte utan att få sova åtminstone mer än en timma i taget.
Först fick jag svårt att somna på kvällen, eftersom jag visste att hon snart skulle väcka mig. När man ligger vaken och räknar minuterna som försvinner går det inte att somna!

Den sista veckan fick jag dessutom allt svårare att somna om när hon ätit. Av samma känsla. Och så började panikkänslorna att krypa inpå. För ska man orka att ta hand om en bebis och två skolbarn på dagarna behöver man vara hyfsat pigg! 
Natten till måndagen kunde jag alltså inte längre sova alls. Eller snarare, innan klockan blev tre hade jag sovit i en kvart och sedan blivit väckt igen. Jag somnade inte förrän klockan fem, högst medveten om att hon kanske vaknar igen klockan sex. Till slut återstod bara ett konstaterande: Nu klarar jag inte mer!
Det enda positiva i situationen är att mina känslor mot henne är positiva. Min kärlek till henne är stark och orubblig. Trots att den här typen av nätter faktiskt mest liknar tortyr.  Men det går ju inte att klandra en liten människa som bara vill vara nära.
Eftersom pappan har svårt att sova och gärna blir vaken två-tre timmar om han blir väckt på natten har vår deal varit att jag får sova lite extra på morgonen under helgen och att pappa kör de stora barnen till skolan när han kan. Den dealen höll inte längre. Så i går kväll tog jag mitt täcke och min kudde och lade mig på gästsängen i källaren. Mellan mig och vårt sovrum fanns två lager av stängda dörrar. Jag hörde inte ett enda ljud från övervåningen under hela natten!
Så hur hade det gått? Jo, först en timma vak mellan tolv och ett, då hon var ledsen och inte ville ta vällingen. När hon vaknade nästa gång hade klockan hunnit bli fyra. Då somnade hon innan vällingen var klar och sedan vaknade hon några korta stunder. En dräglig natt med mina mått mätt. Och notera att hon alltså inte äter alls! Otroligt! Gissa om hon åt ett rejält lass med gröt till frukost!
Jag är fortfarande för trött för att orka jubla över natten jag fick. Kanske imorgon. En natts lugn till ska jag få, där i källaren. Sedan turas vi om igen. Håll gärna tummarna eller ännu hellre; be en bön att det vänder!

Många kramar!