Ja, då sitter jag och skriver från min vanliga plats igen, här i köket. Och då ser utsikten ut som till vänster. (Mer eller mindre städat, men helt ok idag, faktiskt!) Och jag tänkte göra en sista tillbakablick från sommaren som gått och faktiskt lägga upp den som en liten tävling...
Under sommaren fick vi möjligheten att besöka två små pärlor till platser. Sådana där som fullkomligt andas sommarkänsla. Sådär pittoreska att man nästan undrar om alltihop är en kuliss till något filmprojekt med väl tilltagen budget.
Och när jag då avslöjar att den första av dem är Fjällbacka, på västkusten, vet de flesta att den verkligen har agerat filmkuliss. Men den finns alltså även i verkligheten. Här finns också ett litet gäng caféer, restauranger och små butiker där man tvivelsutan kan fördriva tiden. (De senare missade vi dock alldeles eftersom klockan visade 17.50 när vi parkerat bilarna... Ett utslag av mindre god timing, eller kanske alldeles strålande timing. Det senare tyckte iallafall mannen och barnen...)
Men framför allt finns här de vita trähusen: Västkusten vackra, vackra hus! Vi tog en lång och lugn promenad och bara förundrades över hur vacker en plats kan vara. Underbar helt enkelt!
Ändå får Fjällbacka, åtminstone på min lista, se sig slagen av en stad vid en helt annan kust...
Nej, jag tänker inte lägga mig i tävlingen mellan väst- och ostkusten! Den får någon annan avgöra. Jag pratar om Hjo, som ligger vid sjön Vättern. Jag har varit här som barn och i mina tidiga tonår och kunde då förmodligen inte helt uppskatta idyllen eftersom jag i princip inte alls mindes hur här ser ut! Därför hade jag heller ingen förväntan när vi nu parkerade vid stadsparken, den som löper alldeles nära strandkanten, i Hjo.
Vi hittade en liten plats att fika på, med vacker utsikt över vatten. Tack igen, lilla syskonbarn, för dina fantastiska små bakverk!
Här kunde barnen mata änder medan vi vuxna pratade på. Sedan promenerade vi genom parken, som utmynnade i en liten hamn där det serverades både hemmagjord glass och närfångad fisk.
Och de magnifika trävillorna i slutet av parken. Fantastiska att titta på! (Åtminstone så länge det inte är jag som ska skrapa färg och måla!)
Ja, det låter nästan väl gulligt. Men faktum är att Hjo, på något sätt, ändå kändes äkta... En bedrift, tycker jag. Kanske tack vare att stadskärnan andades både idyll och ruffig småort, i en ganska skön blandning. Och dessutom hade flera små butiker, väl värda att besöka. Vilka vi också besökte och då passade på att införskaffa ett och annat! -Det kanske är därför jag toppar med Hjo! -För att jag äntligen fick shoppa lite ;)
Det blev visst en rejäl bildkavalkad idag! Hoppas att du som jag får lite av sommarkänslan tillbaka av bilderna!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar