Vad blir det här? Något bra?
Vi bänkar oss precis när man hälsar välkommen. Välbekanta sånger sjungs. Dans för barnen. Vi skrattar lite. Klappar med.
Så kommer ordet: Om försoning och hopp. Med en liten flickas enkla ord från ett läger för länge sedan: Att han är den som helar det som har gått sönder.
Jag måste återkomma till det där lite senare. Men under den där stunden övergår det kalla regnet utanför kapellet till ett vårregn. Tårar av sorg över brustenheten och livet som inte lever upp till full förväntan blir tårar av läkedom och försoning.
Jag är hemma.
2 kommentarer:
Va fint du skriver Jenny!
Kram
Tack, Hanna! Kul att du hittat hit. (Hoppas ni hade en skön vecka!!)
Kram!
Skicka en kommentar