Att vara kvinna- en kvinnas kropp

Ska precis börja läsa Caitlin Morans omtalade "Konsten att vara kvinna". Men innan jag gör det vill jag själv fundera över mina egna erfarenheter och tankar kring detta att vara kvinna. Det är så lätt att avfärda sådana funderingar med fraser som: Vi har aldrig haft det bättre! Javisst! Jag är oerhört glad över leva i Sverige av idag, just som kvinna.
Är det därmed enkelt att vara kvinna idag? -Nej, det tror jag ändå inte. Det är fortfarande så lätt att känna att man måste vara på ett visst sätt, leva upp till andra människors färväntningar. Känner du igen dig? Finns det områden i ditt liv där du känner  dig inlåst i en ram eller pushad att leva upp till andras bild av dig eller hur man i allmänhet borde vara- just som tjej?
För mig stämmer detta tyvärr när det gäller min kropp. Vår lilla dotter är nu snart 6 månader och under tiden som gravid upplevde jag att det var legitimt att kommentera min gravida kropp på ett sätt som jag aldrig upplevt i vanliga fall. Sådär mellan fjärde och femte månaden växte min mage snabbt, definitivt fortare än vid tidigare graviditeter. Kommentarer som "är det normalt att man blir tjock så fort", "men vad stor du har blivit" eller "du kan ju äta så mycket du vill som ändå ska bli så fet" är några exempel.
Jag som varit så oerhört lycklig över att vara gravid igen, att på nytt få uppleva det här äventyret, blev istället fokuserad på min kropp; på hur mycket jag gick upp i vikt och hur magen såg ut i olika kläder. Det var också någonstans här som jag bestämde mig för att gå ner i vikt och komma i form så fort bebisen därinne behagat komma ut. I rasande tempo skulle det gå! Jag skulle snart kunna glida förbi dem som yttrat dessa kommentarer med en vältrimmad kropp (platt mage och putig rumpa istället för tvärt om).
Varför är den gravida kroppen tillåten att kommentera? Ska man som gravid kvinna inte påverkas av dessa kommentarer? Kanske de rinner av någon som vatten på en gås, men så var det inte för mig. Jag tycker att det är bra att äta bra för att må bra. Jag fick ganska ont i ryggen efter graviditeten och då är det ju jättebra att stärka upp muskelkorsetten igen... Men när jag nu tänkt efter en smula och om jag då ska vara ärlig, så var det kanske inte främst därför jag haft fokus på att komma i form.
Så nu bestämmer jag mig för detta: Jag ska då inte komma i form för att duga i andras ögon!!! Jag duger bra! Jag är tillräckligt snygg för att vara en 35-åring som fött tre barn och det är det faktiskt jag som bestämmer! Du duger också! Kan vi inte bestämma oss för det?!

Så, då ska vi se vad Caitlin har att säga!