söndag 14 april 2013

Skärmtid och "värdetid"!

Du som har barn känner säkert igen uttrycket "skärmtid". För mig står det för hur mycket tid som tillbringas framför en skärmar som TV:n, datorn, Iphone och Ipad. Förra veckan tog vi åter "skärmtidssnacket" med barnen. Jag hade en tid gått och haft dåligt samvete, en känsla av att jag släppt iväg skärmtiden alltför långt. Varför? Egentligen för min egen bekvämlighets skull.
Efter en stunds resonerande med 6-åringen och 8-åringen var vi rörande överens. Nu gäller det bara att hålla fast vid överenskommelsen (och det är ju inte alltid så bara)...

Efter det började jag dock fundera på min egen skärmtid. Enligt SCB (2010) jobbar vi i genomsnitt 7 h och 40 min per dag. Under den fria tiden, som är nästan 6 h, är den vanligaste aktivitetenTV-tittande, sedan social samvaro och i tredje hand är vi uppkopplade nätet. Och då har ju ganska mycket hänt sedan 2010..! Trenden är att tiden för social samvaro minskar och tiden på nätet ökar. 2003 spenderades i genomsnitt 72 minuter per dag på nätet och 2009 109 minuter. Dessa minuter har med högsta sannorlikhet ökat sedan dess... Ha ha, jag sitter ju vid skärmen och skriver detta!
Tiden spenderad här på nätet ger ju en del. Men vad missar jag? Vad är alltför dyrbart för att gå miste om? Vad är "värdetid"?

En sak som är viktig för mig är våra måltider. Förutom fredagsmyset äter vi i princip aldrig framför TV:n. Men om jag ska vara ärlig händer det att jag sitter med min Iphone i handen när vi äter. De måltiderna blir sällan varken trevliga eller minnesvärda! Nej, jag tänker hålla fast vid att när vi äter är vi tillsammans! Det är kanske under dessa stunder som man allra mest känner sig som en familj!?
En annan sak som jag inte vill gå miste om är stunderna med en riktigt bra bok. Du vet, en bok som underhåller samtidigt som den utmanar mina föreställningar eller lär mig något nytt. Det kan inte heller ersättas med om än så kärnfulla twitterinlägg!
Jag vill inte heller gå miste om min reflektionstid. Som troende är det också viktigt att stilla sig en stund, att formulera en bön och lyssna på svaret. Då blir min egen värld lite mindre och nya perspektiv läggs till min egen infallsvinkel.
Tiden vi har är begränsad. Som småbarnsförälder är det väldigt uppenbart! Den får inte rinna iväg mellan facebookkommentarer, instagramuppdateringar, blogginlägg och valda stunder framför play-TV. Så det så!
Kram!




 


 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bra resonerat tycker jag, men lätt att tycka och inte handla....Trevlig helg!!

Anonym sa...

Ja visst är det så! Samtidigt måste man ju först vara medveten om hur man gör för att sedan kunna göra något åt det. Det går liksom hand i hand.
Att inte ha med telefonen när man äter tillsammans är ju ganska lätt... Men hur man sedan ser till att inte alltid bli uppslukad är nog nästa steg! Trevlig helg till dig också!
/ Jenny