Det var länge sedan sist. När jag var liten tog vi varje sommar en tur till den kust som var "vår" kust. Nu har det blivit längre dit och det var en hel massa år sedan sist.
Tänk att vi lyckades pricka in en sommar och en vecka när solen sken och vindarna milda. Ibland blir det bara så bra! Västkusten från sin bästa sida, helt enkelt.
Eftersom vi inte bokat någon plats, blev vi glada över att hitta platser i Hamburgsund. En liten slumrande pärla. Alldeles lagom för en småbarnsfamilj som inte är ute efter sådär särdeles mycket stim annat än det stim vi själva ordnar till.
En av dagarna tog vi en tur ut på Hamburgö. Färjeturen ut skulle kunna vara Sveriges kortaste bilfärjetur. En 150 meter ungefär. Så är man där.
Vackert var det! Små sommarstugor med välklippta häckar och trimmade gräsmattor. Längst ut på ön råkade vi hitta en strand. Både sand, som passar krypande bebisar, och vilda klippor, som passar klättrande barn. Och längst ut ett ovanligt stadigt hopptorn. Som i sin tur passade tonåringarna i sällskapet!
Kan man spara intrycken av solen, vinden och vattnet mot kroppen? Av umgänget, hembakat fika och skratt? Jag hoppas det! Kanske åtminstone till november!?
Hoppas att du också haft det bra! Var du än varit. Hemma eller borta.
Kramar!
1 kommentar:
Ja vilken sommar och som vi fortfarande har, men utan ert sällskap...TACK FÖR HÄRLIGA DAGAR!!! Jag tror faktiskt att jag bär med mig dom längre än november(;
Skicka en kommentar