torsdag 29 augusti 2013

Uppdatering grabbrum!

Kommer du ihåg det (bajs-)bruna rummet? Nu börjar det så smått ta form... Fondväggen återstår, liksom sängen, men nu är skrivbord, hyllor och fåtölj på plats.
Och vår stora lilla pojke har börjat plocka upp sina prylar och ställa dem som han vill ha dem! Det är viktigt det där: gamla kort och smågrejor, liksom hans första skor. Härligt att se hans min när det var klart! Då var det h.a.n.s. rum!
(Lampan som ska upp i fönstret kommer från Clas Ohlson, hyllan är från Ellos, skrivbordet Ikea, men skivan är omklätt med vaxduk från Stoff o stil.)
Kram!



söndag 25 augusti 2013

Att inreda ute!

För ett par veckor sedan bjöd vi in till kräftfest hemma hos oss. Vi fick nog båda den där känslan att vi ville anstränga oss lite extra. Så vi satte igång att inreda vår uteplats. Upp med enkla, vita gardiner. Ut i rabatten och plocka blommor. Stryka dukar. Fram med en ljuskrona till...
Vad roligt det är när man inreder inför en fest och man njuter av det tillsammans! Och eftersom vi själva var rätt nöjda med den inredda känslan som uppstod har vi spenderat en hel del tid därute sedan dess.
Ja, det är väl det som är poängen med allt det här inredandet!? Att skapa en plats där man trivs, ensam eller tillsammans. Där man gillar att vara och att sedan stanna upp och vara...
Annars får jag lov att säga att det här inte varit min bästa helg. Mitt lilla finger har bultat. Har känt mig trött och hängig och inte helt tillfreds. Nej, men det är väl livet antar jag. Det går inte alltid som på räls...
Kram!





torsdag 22 augusti 2013

Än blommar det!

Mina tankar har varit så fokuserade på att hösten är på väg och att jobbet drar igång så smått igen att jag nästan glömt att augusti faktiskt är en sommarmånad. Och att det fortfarande blommar. Och att det ännu inte är för kallt för att bada.
Ja, rosbuskarna blommor fortfarande som galna och fyller fortfarande hela huset med sin doft om man tar in en kvist. Det blev ett stilleben som andas: Man tager vad man haver!
Kram!

onsdag 21 augusti 2013

Kaos och pyssel!

Ja, inte på samma gång, då!
Måndagen får stå för kaos. Jag hade tänkt att jag och barnen skulle ha en mysig sista sommarlovsdag tillsammans. Vi skulle åka och spela minigolf på förmiddagen. Något de pratat om, men som liksom inte blivit av. Jag skulle bara ta hand om ett gäng gurkor jag fått först.
Sagt och gjort. Ut i landet för att skörda dill och persilja. Blanda till inläggningen... Och så bara dags att skära gurka!
Vid det här laget känner jag mig ganska duktig. Rätt huslig sådär. Så jag drar fram den där lilla apparaten man kan skiva grönsaker på. Den som ser ut som en liten plastlåda, med en ränna upptill, så att man drar grönsakerna fram och tillbaka och nästan per automatik får fina jämna bitar.
Det händer redan vid första skäret. Jag slinter till, får visserligen till en liten gurkskiva, men den svider lite i lillfingret och ... Läs nu inte mer om du är av det blödiga slaget! Jag ser att en liten bit av fingret är borta! Hua!
Vi åker in på akuten, det går inte att sy tillbaka biten och det går inte att dra ihop såret som är för brett. Det blir en omläggning.
Men en stund senare är det alldeles uppenbart att det inte slutat blöda. Verkligen inte! Vid fjärde besöket, nu har klockan hunnit bli elva på kvällen, konstateras att man nog behöver sy ihop två artärer. Efter det slutar det äntligen!
Så här sitter jag med eftertankens kranka blekhet och tänker att huslighet kan va' rätt farligt och att man nog bör läsa instruktionerna innan man provar en ny apparat. Och inte tänker jag visa någon bild av den inlagda gurkan heller. Fast att min man var snäll och gjorde klart alltihop. Och att den blev ganska god! För jag är inte så sugen på inlagd gurka idag.
Men idag känns det äntligen bättre och nu ska vi se om barnen har lust att göra var sin trollslända (eller någon annan slags pysslad insekt) med mig! Tack till bloggen Handmade Charlotte för inspiration!
Kram!

(Det ville de! Det blev två fjärilar och en trollslända till.)



söndag 18 augusti 2013

En sista tillbakablick!




Ja, då sitter jag och skriver från min vanliga plats igen, här i köket. Och då ser utsikten ut som till vänster. (Mer eller mindre städat, men helt ok idag, faktiskt!) Och jag tänkte göra en sista tillbakablick från sommaren som gått och faktiskt lägga upp den som en liten tävling...




Under sommaren fick vi möjligheten att besöka två små pärlor till platser. Sådana där som fullkomligt andas sommarkänsla. Sådär pittoreska att man nästan undrar om alltihop är en kuliss till något filmprojekt med väl tilltagen budget.




Och när jag då avslöjar att den första av dem är Fjällbacka, på västkusten, vet de flesta att den verkligen har agerat filmkuliss. Men den finns alltså även i verkligheten. Här finns också ett litet gäng caféer, restauranger och små butiker där man tvivelsutan kan fördriva tiden. (De senare missade vi dock alldeles eftersom klockan visade 17.50 när vi parkerat bilarna... Ett utslag av mindre god timing, eller kanske alldeles strålande timing. Det senare tyckte iallafall mannen och barnen...)
Men framför allt finns här de vita trähusen: Västkusten vackra, vackra hus! Vi tog en lång och lugn promenad och bara förundrades över hur vacker en plats kan vara. Underbar helt enkelt!
Ändå får Fjällbacka, åtminstone på min lista, se sig slagen av en stad vid en helt annan kust...

 
 



Nej, jag tänker inte lägga mig i tävlingen mellan väst- och ostkusten! Den får någon annan avgöra. Jag pratar om Hjo, som ligger vid sjön Vättern. Jag har varit här som barn och i mina tidiga tonår och kunde då förmodligen inte helt uppskatta idyllen eftersom jag i princip inte alls mindes hur här ser ut! Därför hade jag heller ingen förväntan när vi nu parkerade vid stadsparken, den som löper alldeles nära strandkanten, i Hjo.
 


Vi hittade en liten plats att fika på, med vacker utsikt över vatten. Tack igen, lilla syskonbarn, för dina fantastiska små bakverk!
Här kunde barnen mata änder medan vi vuxna pratade på. Sedan promenerade vi genom parken, som utmynnade i en liten hamn där det serverades både hemmagjord glass och närfångad fisk.


Och de magnifika trävillorna i slutet av parken. Fantastiska att titta på! (Åtminstone så länge det inte är jag som ska skrapa färg och måla!)






















Ja, det låter nästan väl gulligt. Men faktum är att Hjo, på något sätt, ändå kändes äkta... En bedrift, tycker jag. Kanske tack vare att  stadskärnan andades både idyll och ruffig småort, i en ganska skön blandning. Och dessutom hade flera små butiker, väl värda att besöka. Vilka vi också besökte och då passade på att införskaffa ett och annat! -Det kanske är därför jag toppar med Hjo! -För att jag äntligen fick shoppa lite ;)

 





Det blev visst en rejäl bildkavalkad idag! Hoppas att du som jag får lite av sommarkänslan tillbaka av bilderna!

Kram!

 

torsdag 15 augusti 2013

Mitt gröna rum i svart och rost!



Låt mig presentera något jag länge längtat efter att kunna presentera. Idag blev det klart! Du som har ett extraordinärt gott minne kanske kommer ihåg att mina mål för trädgården, den här sommaren, var att få ordning på landet och på entrérabatten. Nu är båda klara. - Om jag är nöjd? Löjligt nöjd!




Men det var inte så här det såg ut när vi började. Det såg ut som nedan. Låt mig påstå att jag var innerligt trött på att se svart plast fladdra för vinden!!!


Planen var att få till snygga avslut runt odlingskragarna med hjälp av något. Det landade till sist i torvblock; lätta att forma och inte minst att bära hem! (Förhoppningsvis blir de om något år övervuxna med mossa och antar en dovt grön ton.)

När ramen var lagd satte vi ner mina gamla betongkrukor som stabiliserande hörn. För att slippa kliva rakt i landet på väg till grönsakerna fick stenplattor bilda trampstenar.

Betongkrukorna- de fick bli svarta som pallkragarna. Sedan var det äntligen dags att täcka över plasten med täckbark.


För att få den där lummiga känslan, av ett grönt rum som ligger i anslutning till skogen bakom, togs alla ormbunkar från framsidan upp och planterades om i krukorna och längs med långsidan på landet.

Och så fick jag till slut mitt gröna rum. Vissa gånger i livet är man oerhört medveten om att man behöver andras hjälp för att genomföra sina drömmar! Det här var ett sådant tillfälle. Utan hjälp med Lill-Skruttan av mamma och utan pappas handfasta hjälp med allt från bärhjälp till rätning av ganska skeva torvblock hade jag aldrig rott det här projektet i land!!

Två pallkragar gapar redan tomma så här på sensommaren och inte är det någon idé att plantera något i frilandet framför odlingsrutan heller. Men att jag ser fram emot att gå ut där till våren. Om sju månader, då minsann!!

Visst blev det en liten förändring!?

Kram!




måndag 12 augusti 2013

Utmaningen- In i kaostunneln!

Ja, då var dags för den, kanske, sista delen i min lilla utmaningsserie. Jag hoppas att jag så småningom får anledning att komma tillbaka till den. Hur som helst, den sista delen handlar om relationer: Äkta relationer.
Hybels (Att söka äktheten) menar att öppna och sanna relationer består av ett givande och tagande. De där relationerna, man vet vilka de är, då man kan säga vad man känner och tänker, där man vågar ge av sig själv, sina brister och sina segrar och där man vågar ge sin ärliga åsikt till den andre, inte för att skada eller ironisera, utan av omsorg. Om personen och om relationen.
Alltför många relationer stannar i pseudokommunikation, en ytlig kommunikation som aldrig närmar sig något obehagligt. Hybels förklarar pseudokommunikationen: Ingen yttrar något som kan vara "farligt". De diskuterar aldrig missförstånd, avslöjar aldrig sårade känslor, luftar aldrig frustrationer eller ställer svåra frågor. Den outtalade regeln lyder: Sätt inte båten i gungning. Stör inte friden.
Motsatsen till den här pseudokommunikationen, där man kanske bara ger uttryck för vad man egentligen känner i skämt med en illa dold udd, kan kallas "kaostunneln". Att låta det falska lugnet ge vika för verkliga känslor och svåra frågor. Att låta kaoset komma, eller till och med att gå rakt in i det, för att på sikt få en bättre relation.
Nej, det är ingen angenäm upplevelse! Att "bråka" är inte roligt. Jag hatar det. Det gör mig utmattad och nedstämd. Men jag mår, nästan alltid, bättre efteråt. Luften är rensad och jag vet var jag har den andre och vice versa. Det är befriande!!
För att ta ett ganska fånigt exempel: Jag skulle gärna säga att jag inte bryr mig särskilt mycket om födelsedagar, mors dag eller bröllopsdagar. Att det inte spelar någon roll hur mycket jag blir firad eftersom året består av en massa andra dagar också. Men det vore inte speciellt sant. Jag bryr mig. Ganska mycket.
Vi firade vår bröllopsdag för inte så länge sedan. En mindre lyckad sådan. Det var länge sedan jag själv köpte något, av rädsla för att bli sårad om jag inte fick något tillbaka. Jag sa heller inte, under dagen, att jag egentligen var rejält besviken: På uteblivna kärleksbetygelser, någon liten gåva eller en inbjudan att gå ut och äta mat.
Hur som helst så bestämda jag mig för att inget säga... Och dagen blev ju inte direkt bättre av det. (Läs: Jag blev inte mindre sur av det.) På eftermiddagen, dagen därpå, bestämde jag mig därför för att lyfta frågan och säga som jag egentligen kände: Ärligt talat, om vi ska fira bröllopsdagar, så vill jag att vi firar. Då vill jag få en kyss på morgonen, jag vill att du ska säga att du älskar mig och att du har köpt blommor eller en liten present. Du kanske inte vill fira bröllopsdagar på det sättet eller inte hinner fixa någon gåva, men då vill jag hellre att vi säger att vi inte firar bröllopsdagar och gör något roligt en annan dag istället. Annars går jag bara runt och är besviken.
- Men jag trodde inte att du blev glad över att få blommor, blev det förvånade svaret. Och det hade jag faktiskt sagt för länge sedan. Och det var ju inte så lätt för honom att veta att det inte längre gällde. :)
Så vi fick luften rensad och dagen därpå blev jag, inte alldeles förvånande, bjuden på lunch på stan. Jo, det hade ju varit ännu roligare, om min man hade kommit på den här idén alldeles på egen hand och listat ut att jag numera hade en väldigt stark önskan att bli firad. Men nu är det ju så att man inte kan läsa varandras tankar. Inte ens efter ganska många år som gifta...
Och ja, det blev en riktigt mysig lunch :)

Innan jag slutar tänkte jag passa på att påpeka att inspirationen till min utmaningsserie, liksom flertalet citat, kommer från Bill Hybels Att söka äktheten- om vikten av att leva trovärdigt. En bok som hamnade i mitt knä vid ett sådant där alldeles lägligt tillfälle, när jag upplevde frågan om äkthet som väldigt aktuell och på samma gång ganska svår. Jag läste den från pärm till pärm ett par gånger och har dessutom gått tillbaka till vissa kapitlet när jag funderat, försökt leva ut det jag läst och inte minst när jag skrivit om Utmaningen här på bloggen. Jag tror inte att jag läst den för sista gången. Läs den gärna! Den kostar endast en liten slant och finns att beställa på ex. Adlibris.

Kram till dig som läser och tack, min älskade, för att du låter mig dela med mig av vår relation!

torsdag 8 augusti 2013

Kvällsmys!

Nu är det länge sedan jag lade upp något i matväg, vilket är lite märkligt med tanke på att jag brukar lägga mer krut på mat och fika under sommaren.
Men det här är ingen vanlig sommar. Det här är vår första sommar med Sigrid, så en massa finlir i köket har det liksom inte funnits plats för... Och eftersom både Sigrid och de stora barnen har ganska sena kvällsvanor just nu, så blir det inte heller några tysta kvällar. Det blir mycket familjetid och liiite vuxentid.
Hur som helst, ett mycket enkelt och nyttigt kvällssnacks, som ofta fått göra mig sällskap är detta: Lika delar kesella och turkisk yoghurt, en näve bär av det som finns hemma och inte minst; en gnutta honung! Riktigt gott!
Att jag ganska många kvällar tagit sällskap av en godispåse är en annan story... :)
Kram!



tisdag 6 augusti 2013

5000 påhälsningar!

Idag firar jag att bloggen passerat 5000 sidvyer sedan jag startade (5009 för att vara exakt)! Jag är både glad och förvånad över alla som tittar in! Tänk att det faktiskt är en massa människor spm läser det jag skriver!? Jag hoppas att du känner att du får något med dig; lite inspiration, något att fundera över eller bara en stunds avkoppling...
Ja, jag vet ju inte riktigt vad du tänker och känner när du läser. Skriv gärna och berätta! (Du kan fortfarande kommentera som anonym, det är alternativet längst ner i rullgardinsmenyn som dyker upp när du trycker på kommentera, om du sedan också skriver av order som då dyker upp i rutan.)
Idag skickar jag med några bilder på vår kökshylla. Här förvarar jag kaffe, grötpulver, fröer och torkad frukt till frukosten. Det mesta är från Green Gate, några burkar är från loppis och andra har jag fått som presenter genom åren. Det bästa är att grejorna används. Här står inget och samlar damm! Och det gillar jag; att grejorna har en riktig funktion, så fina de är!
Kram!

lördag 3 augusti 2013

Augustikvällen!

Jag känner mig bortskämd: Av sol och värme och av en lååång sommarledighet utan renovering! Det behövde vi!
Och vilka sommarkvällar se'n!! Numera sänker sig skymningen lite tidigare igen, så igår motade jag de mindre positiva känslorna gentemot den mörka kvällen med att tända alldeles onödigt mycket ljus. Och innan jag visste ordet av hade mannen sprungit ut i garaget, hämtat krok, och skruvat upp ljuskronan över matgruppen på altanen! Bara att tacka och ta emot.
Kan tänka mig fler sådana kvällar på altanen!
Kram!





Nytt på trappen!

Jag vägrar fortfarande att skriva det där ordet h... ännu. Särskilt som årets varmaste dag i skrivande stund får luften att dallra av hetta!
Men jag måste ändå medge att penseerna från i våras hade sett sina bästa dagar. Så jag gjorde som på Zetas Trädgård: Blev rejält charmad av den mörka chokladblomman som fick ta plats tillsammans med pelargonerna! Mm, det blev bättre!

Kram!