onsdag 30 oktober 2013

Loftsäng och mys!

Ja, men nu ÄR det nästan färdigt på riktigt! Lite spackling och en sista målning bara... Men vi är nöjda och viktigast av allt: Mellantjejen är nöjd! Hon gick raka vägen in i myshörnan, satte sig i hängstolen och drog för gardinen. Och där sitter hon än! 
Loftsängen har vi alltså byggt själva, men använt ikeas trapphylla till grund för just trappan. Vi använde en av våra tidigare "vuxenmadrasser"; resårmadrass med träribbor under, som grund för sängen, eftersom den utgjorde en stabil botten.
Under fotändan på sängen finns mer hyllor för böcker och leksaker. Under huvudänden står skrivbordet. Och i en av plastbackarna har lillasyster satt sig själv. Ja, allt är helt i sin ordning!
Kram!


söndag 27 oktober 2013

Vem lyssnar på dig?

Har du tänkt på dynamiken i media? Hur vissa frågor blåser upp och sedan plötsligt försvinner. Förra veckans storm kring Merkelaffären har nu tagits över av andra frågor. Stormens drabbningar i Filippinerna (med all rätt) och Reinfeldts och Lövens diffusa utspel kring en framtida regering. Men vissa frågor borde inte försvinna så snabbt från agendan eftersom de har betydelse för vårt samhälle och vår gemensamma framtid.
Jag har ibland hintat om ett politiskt intresse och nu vill jag faktiskt göra ett politiskt inlägg eftersom jag anser att något behöver sägas! Min blogg har hittills mest handlat om inredning, föräldraliv, recept och en och annan tanke om livet i stort. Ungefär så. Jag hoppas att jag på det här sättet kan göra dig redo  och förhoppningsvis nyfiken att läsa något du förmodligen inte väntade dig när du surfade in här. 
Ingen har väl vid det här laget missat stormen som pågår i kölvattnet av Snowdens avslöjande att USA övervakat Merkels telefonsamtal. Förra veckan berättades i Rapport att Försvarsutskottet under dagen varit på utfrågningsbesök hos FRA, liksom att statsminister Reinfeldt utfrågats i riksdagen kring samma frågor. Det är bra att riksdagen tar sin granskande roll på allvar! Men vad fick vi svenskar ut av detta? Utskottledamöterna får inget berätta inför kamerorna och regeringen verkar vara nöjda med hur allt fungerar. 
Så vad finns att säga: Jo, att vi medborgare är märkligt tysta, trots att detta är en demokratifråga! Att detta är en viktig fråga verkar ha gått de flesta svenskar förbi: Samma Rapportsändning hänvisade också till en SIFO-undersöknings resultat att tre av fyra svenskar inte är rädda för att vara övervakade. 
Detta är märkligt: Att döma av reaktionerna från Tysklands, Frankrikes, ja flera länders regeringschefer, har dessa uppgifter tagits på största allvar. I USA nekar inte heller chefen för NSA (national Securitas agency) till övervakningen av Merkels telefonsamtal utan menar att detta agerande är helt enligt praxis! Det finns tyvärr inte heller anledning att tro att Sverige står över det här spelet: Det finns flera saker som istället pekar på att Sverige spelar en aktiv roll i den här typen av informationsinsamlande: Generalsekreteraren för advokatsamfundet, Ramberg, menar under samma rapportsändning, att regelverket för att dela information är för vagt och att SIUN, som är satta att granska FRA:S agerande i flera fall riktat allvarlig kritik mot myndigheten. En kritik som inte hörsammats! Initierade lyssnare har säkert redan reagerat över att statsminister Reinfeldt noga avhållit sig från att kritisera USA och Obama för avlyssningen av Merkel. Beror det bara på att de svensk-amerikanska relationerna ska hållas varma? Eller är man rädd för att kasta sten i glashus?Utrikesminister Bildts kommentar; att han sedan länge avhåller sig från att tala om hemliga saker i mobiltelefonen, ger ju inte heller bilden av storögd förvåning!
Nästa märklighet är att argumentationen för FRA:s signalspaning och delande av information med andra länder ofta gör gällande att syftet är att förhindra terrorism. Underförstått att skydda oss medborgare. Det är med andra ord misstänkta terrorister som övervakas. Därför bör vi vanliga medborgare inte vara rädda utan rent utav tacksamma för att de avlyssnings- och övervakningsmöjligheter som finns. Det här argumentet är ju rent nonsens när vi kommer till avlyssning av förbundskansler Merkels telefon. Man menar väl inte att Merkel är en terrorist i vardande!? Avlyssning kan alltså äga rum i helt andra syften än att övervaka misstänkta terrorister. Och det gäller även demokratiska stater som USA!  
Nu kanske du invänder att detta inte behöver betyda att din egen telefon blir avlyssnad. Att dina och mina telefon- eller nätaktiviteter knappast har lika stort intresse för vare sig Sveriges som något annat lands säkerhetstjänst som en förbundskanslers. Må så vara, men vem ska dra den gränsen när det är så svårt för oss som medborgare att granska det som sker? När hård kritik riktas mot både de gränser som dragits för FRA:s verksamhet, men när varken myndigheten själv eller regeringen verkar medge något slags problem, då har vi som medborgare ett problem!
Om vi inte kan vara säkra på att den myndighet som har möjlighet att avlyssna och samla in de spår vi lämnar efter oss på nätet eller i etern kan det få allvarliga konsekvenser för demokratin. Inte idag eller imorgon, men på sikt. Nämligen risken att vi börjar censurera oss själva: Vi säger inte längre sådant som vi tror kan misstolkas. Vi undviker vissa ämnen när vi pratar med varandra på telefonen. Vi skriver inte,  i bloggar, mikrobloggen eller kommentarsfält sådana åsikter som kan anses obekväma eller det som inte med säkerhet är politiskt korrekt. Att alltså inte fler svenskar är rädda för att övervakas är alltså på ett sätt bra, eftersom vi då förmodligen inte börjat tänka på det här sättet. Men vi borde vara mera vaksamma och rädda om de friheter vi har, innan vi börjat ta för givet att det vi säger och gör i etern lämnar spår som kan sparas och följas.
Demokratin är inte perfekt, men den har något som andra styrelseformen saknar, nämligen att den tar oss människor för vad vi är: OfullkomligaIngen människa vet allt eller förstår allt. Ingen vet eller förstår allt och ingen är heller fullständigt fri från egoism. Därför kan inte en människa eller en liten grupp människor på egen hand förstå vad som vore bäst för alla. Så inte heller en diktator. 
Därför behöver vi styra tillsammans, så att säga slå våra kloka huvuden ihop. Det gör inget av de auktoritära, eller diktatoriska, systemen. Demokratin ger alla medborgare lika politiska rättigheter, behandlar oss alla som någon med rätt att tala och skriva, att uttrycka oss. Demokratin bygger alltså på en demokratisk syn på varandra: Den ger oss alla möjligheten att tala för oss själva och att tala för sin sak med varandra. Detta är så grundläggande, men så viktigt! 
Eftersom vi alltså inte är fullkomliga kommer varje människa vid något tillfälle i livet, om inte flera, att göra fel eller agera själviskt. Därför behöver vi också kunna kritisera varandra och även våra styrande, när det går fel. Även om, eller just därför att, få av oss tycker om att bli korrigerade! Demokratin bygger alltså in granskning av makten, genom riksdagens kontroll av regering, medias rätt att skriva och tala om problem, rätten för oss som medborgare att prata med media utan att myndigheten får ta reda på vem som gav informationen om missförhållandena! 
Bristen på mekanismer för sådan granskning leder ju ofta diktaturen i fördärvet! Där har medborgare och media inga möjligheter och inte heller människorna runt ledaren vågar kritisera, ens när det är på väg att fullständigt gå åt skogen, vilket i sin tur förvärrar misstagen och försenar eller förhindrar välbehövlig korrigering. (Tänk det stora språnget under Maos Kina.)
Inte heller rätten att yttra sig eller rätten att granska makten räcker som demokratins förtjänster. Resultatet av ett fritt och öppet samhälle, där man både får och uppmuntras att yttra sig, gynnar samhället som helhet: Som J S Mills förklarar i klassikern Om friheten, till försvar för yttrandefriheten, att vi till och med bör lyssna på "idioten". Tänk om ett uns sanning finns i det han säger? Om vi inte vill lyssna riskerar vi missa något och om han har fel, då har vi fått en ännu djupare förståelse för det vi redan trodde. Den jag tror är idiot kanske i själva verket har något genialiskt att säga. Det är alltså rent utav dumt att inte lyssna, att se på en medmänniska som någon som inget förstår eller inget kan förmedla, för den som riskerar att missa något av ett sådant förhållningssätt är jag själv! 
Det här samtalet, det öppna och demokratiska, får inte tystna! Självcensur är alltså ett potentiellt demokratiproblem. Då är möjligheterna att avlyssnas och övervakas utan trygga ramar, vars efterlevnad bevakas också ett problem! 
Låt mig nu återkomma till din och min roll: Vem både får och bör övervaka makten i en demokratisk stat? Ja, det är ju du och jag; medborgarna, och våra fria medier. Vi har rätt att kräva tydliga gränser för signalspaning och delande av information till annat land!  Vi har rätt att få veta hur regeringen ser på saken!  Vi har likaså rätt att kräva att de nya medierna blir en plats av kommunikation och inte av övervakning! Sist men inte minst, vi borde inte bara ta för givet att allt går rätt till! 

Det känns lite märkligt att avsluta det här inlägget på det vanliga viset, med en kram. Men låt mig ändå skicka med en varm, men aningen uppfordrande, kram!


"När nazisterna hämtade kommunisterna,
teg jag;
jag var ju ingen kommunist.
När de spärrade in socialdemokraterna,
teg jag;
jag var ju ingen socialdemokrat.
När de hämtade de fackliga,
lät jag bli att protestera;
jag var ju inte med i facket.
När de hämtade judarna,
lät jag bli att protestera;
jag var ju ingen jude.
När de hämtade mig,
fanns det ingen kvar som kunde protestera."

Martin Niemöller (1892-1984)
Präst och koncentrationslägerfånge, andra världskriget.


Komma hem!

Hade egentligen tänkt att vänta med bilder från mellantjejens rum tills det var helt klart. Men det är ju så roligt när det äntligen börjar likna något att jag bara måste önska en god söndag med ett litet smakprov... Möbeln som maken snickrat på är en loftsäng med trappa som inbyggd leksaksförvaring. Rummet är nämligen litet och vår mellantjej är en riktig lektjej som älskar att göra sina egna lekvärldar och breda ut dessa över golvet. Så nu hoppas jag att vi skapat lite lekyta åt henne och att hon ska leka i många år till!
Härlig känsla; både att vi börjar bli klara och att vår lilla tjej, som älskar färg, helst alla på en gång, börjar få ett rum som verkligen är hennes (och inte bara vitt och beiget som i resten av hemmet :) )! Men hon har inte varit hemma i helgen och har därför varken sett tapeter, gardiner eller tavlor på plats. Det känns faktiskt lite som julafton: Att få öppna dörren och visa henne när hon kommer hem! Jag hoppas på ett "Åååh"! 
Kram!





onsdag 23 oktober 2013

5:2, lchf och Viktväktarna:

Var nyss på väg hem från jobbet och passade som vanligt på att lyssna på något matnyttigt (ha ha) på P1. Den här gången diskuterades den just nu hypade dieten, eller hälsofastan, 5:2 på ett initierat sätt. Under tiden satt jag där och funderade lite över mitt eget beteende och mina val när det gäller mat. 
Jo, jag erkänner; jag har testat den: 5:2-fastan. Jag kom, i princip, fram till två saker: Jag hoppade på 5:2 metoden för att jag, som jag tror flera andra, provat flera andra sätt att gå ner eller hålla vikten och precis som dietisten sa i programmet kände att det här var en enkel diet, som verkade bra för kroppen och som jag nog skulle klara av. -Nog klarar jag att vara "redig" i två dagar varje vecka!?
Hur gick det? Jag gick ner ett par kilo på två veckor och det är väl ganska bra på ett sätt. Men jag fick helt enkelt konstatera att inte heller den här dieten passar mig: För det första är jag en person som inte mår bra av att inte äta regelbundet. Jag får ont i huvudet och blir allmänt grinig och bara det borde egentligen ha fått mig att avstå! För det andra är den är 5:2 inte bra om man haft någon form av ätstörning. Det här är tycker jag är väldigt viktigt att poängtera! Jag har aldrig haft någon ätstörning, men när jag gått hungrig en hel dag var det lätt att släppa taget de följande dagarna: Då jag egentligen borde ätit näringsrikt eftersom kroppen varken fått tillräckligt med energi eller näring under fastedagen, fyllde jag istället på med... tja, litet för mycket och lite för dåligt. Det kan iallafall inte kallas ett sunt förhållningssätt till mat! Det är helt enkelt dags för mig att konstatera: Den här dieten passar inte mig! Kanske passar den dig, men som sagt, inte mig.
Så vad gör jag då? Med mina få extrakilon och min vilja att leva lagom sunt och känna mig lite allmänt snygg sådär? 
Kanske dags att vända tankarna; att så att säga ta det från andra hållet? För varför äter vi över huvudtaget? Vår kropp och knopp behöver tydligen näring och maten verkar också fylla en viktig social roll i livet. Så varför inte utgå från detta!? Det borde kanske vara det självklara!
När jag väl är inne på dessa tankebanor börjar jag faktiskt bli ganska irriterad. Både på mig själv och den kultur jag är en del av: Jag ser hur kokböckerna och tidningsbilagornas lchf-recept nu snabbt byts ut mot motsvarande för 5:2-modellen. "Så lyckas du med 5:2 dieten"! - Så fint, tänker jag, att ni vill hjälpa mig att lyckas! Eller snarare: - Så fint av mig, att jag hjälper till att hålla liv i bok- och dagstidningsbranschen...?! Och jag tänker att jag vet bättre, jag borde inte låta mig påverkas på det här sättet!
Nej, tillbaka till mina egna funderingar kring vad jag egentligen behöver av maten. Vad behöver jag socialt från maten? Kanske en stund tillsammans med familj, vänner och kollegor, där inte hela samtalet handlar om vad eller hur vi äter utan om varandra?
Vad behöver min knopp? Bra näring och ett jämnt blodsocker (tydligen)? Vad behöver min kropp? Lagom mycket energi, vitaminer och mineraler... och ett hyfsat jämnt blodsocker :)  
Jag vet; bilden är mycket förenklad och dessutom svår för olika branscher att tjäna pengar på...
Men jag tänker att mitt fokus borde ligga på att äta det jag behöver få i mig. Om jag sedan vill dra ner på kalorier och ändå känna mig hyfsat mätt borde jag väl fylla på lite extra med sådant som ger mycket vitaminer och mineraler; typ grönsaker, och dra ner lite på energin; som i kolhydrater och fetter. Inte så mycket på protein, eftersom det håller mig mätt. Det gör ju fett också, men det tar instinktivt emot att frossa i fett. Och jag vill inte utesluta något, eftersom jag tror att variation är bra.
Var hamnar jag då? Tja, i den gamla tallriksmodellen skulle man kunna säga: en tredjedel kött, en tredjedel kolhydrater och en tredjedel grönsaker på tallriken. Hälften grönsaker på en normal tallrik om man vill minska sin vikt lite. 
Funkar det!? - Ingen aning. Jag har aldrig provat förut och jag är inte någon dietist.
Kan det vara skadligt? - Det har jag svårt att tro. Känns det sunt? Ja, djupt ner i magen känns det på något sätt oerhört bra och riktigt! Och ett sätt att se på mat, på mig själv, som jag gärna vill skicka med till nästa generation!
Så, nu struntar jag i såväl dieter som att ställa mig på vågen stup i kvarten! Jag är urless på alla bantningsformer som säger vad, hur och när jag ska äta!!! 
Det blir kanske lagom att göra en avstämning runt jul och då menar jag att jag ska stämma av hur jag mår och på sin höjd ta tag i ett måttband. Jag tror att kroppen har en enastående förmåga att laga sig själv, om jag ger den lite hjälp på traven! 
Och jag är faktiskt lite nyfiken på hur jag kommer att må då, om ett par månader. Det kanske du också är?
Kram!

måndag 21 oktober 2013

Tapeter i kubik!

Frost i gräset och på grannens tak! Frisk luft som utlovar en kommande vinter. 
Här inne är det varmt, lugnt och ostädat. I helgen prioriterades renovering, umgänge och vila före dammsugare och mopp!
Renoveringen ja; mannen har mätt och räknat, funderat och funderat en gång till, diskuterat med mig och sedan skridit till verket. Den här "lilla" möbeln hör inte till kategorin enkla projekt på vår lista, men nu äntligen var alla val gjorda och det var dags att förverkliga planerna. Min del i det hela var liten, men jag har åtminstone skött markservicen och försökt hålla barnen därifrån. Efter ett antal timmars arbete återstår nu en strykning med färg. Snart kommer bildbevis!
Jag och barnen tog också en tur till färgaffären för att välja tapeter till den lilla och den stora. Nu har grabben valt: Det blev den här fototapeten som ser ut som ett kollage av kort på New York. Hoppas att han kommer gilla den både i år, nästa år och några år till efter det!
Den kommer från Midbecs katalog Denim & Co, som innehåller en hel del snygga rullar!! Vad sägs om tapeter som ser ut som mjuka gubbskjortor, slitna jeans eller glesstickade tröjor! Mycket mysigt, speciellt så här på hösten. Och ganska trevligt att ha ännu ett sovrum att välja tapeter till...
Kram!



lördag 19 oktober 2013

En helt vanlig lördag!

God lördagsförmiddag! Eller trevlig helg för dig som läser lite senare!
Idag hoppas jag helt enkelt kunna bjussa på lite igenkänningsfaktor! Det är bara en helt vanlig lördag. Vi plockar lite, fixar lite, tvättar lite... medan ljusen på bordet fortfarande är tända sedan frukosten och kvarblivet kaffe sprider sin doft i köket.
Jag drar runt i morgonrocken och mannen i jobbarbyxorna (dagens variant på sockendräkten). Bebisen drar istället fram som en mycket liten tornado och ser till att ordningen inte håller i sig någon längre stund medan mellantjejen spelar musik från sin rosa radio och stora killen efter bästa förmåga klär upp sig inför ett besök på skateparken. Ja, ungefär så.

Innan jag slutar för idag tänkte jag skicka med ett frukosttips; Idag testade jag att göra lite nyttigare bananpannkakor: Skivade två bananer. Knäckte två ägg i en skål. Mixade och stekte på mellanstark värme. Serverade bär eller sirap till (eller både ock)!
Lördagskramen!

tisdag 15 oktober 2013

Mera loppis: DIY

Hoppas du har en bra start på veckan! Det har jag! Jag njuter av förnyad energi. Tänk vad härligt det är att få gjort det som behöver bli gjort!! 
Samtidigt känner jag att jag måste skynda långsamt. Jag unnar mig lugna kvällar och ser till att ta pauser under dagarna. Det funkar bra så långt!
Jo, både loppisrundor och hemmafix med griffeltavelfärg är aningen beroendeframkallande. Så varför inte förena dem båda!?
Förra helgen fyndades denna gamla tavelram. Ramen målades med en blandning av hälften vatten, hälften vit träfärg. Direkt efter strykningen torkades ytan av med en trasa. Och så lite griffeltavelfärg i mitten! 
Färgen hann knappt torka innan tavlan kom på sin plats...
Kram till dig!



lördag 12 oktober 2013

Från liten stad till en större!

Kikar in ett litet slag för att önska trevlig helg!
Den här helgen tar vi paus i en inte särskilt exotisk, men trevlig stad på lagom avstånd hemifrån! Nämligen: Örebro!
Mitt tips: Strunta i det stora shoppingcentret och dra in till sta'n. Nere vid slottet ligger några riktiga pärlor som CE, Slottsbacken och lilla delikatessbutiker Oil & Vinegar som generöst bjöd att provsmaka! 




Det bästa: Mycket tid att hålla handen, fika, strosa runt och prata!
Helgkramar till er!

onsdag 9 oktober 2013

Lästipset!

Så var den utläst; Barnbruden, debutromanen av Anna Laestadius Larsson. En lagom tjock, historisk roman i 1700-talsmiljö. Jag lägger ner boken i knät, funderar en stund och börjar sedan googla mig runt efter med information om denna barnbrud: Hedvig Elisabeth Charlotta som 1774, endast 15 år gammal, gifter sig med prins Karl, bror till Gustav III. Vi får följa henne under hennes fyra första år ii Sverige.
Jag googlar därför att Charlotta, eller Lotta som hon enligt Wikipedia kom att kallas vid det svenska hovet, inte är en påhittad figur och att Laestadius Larsson, förutom en massa andra källor, haft Charlottas egenhändigt skrivna dagbok till grund för historien. Denna dagbok som tydligen blivit en av de viktigaste källorna till den tidens slottsliv. Nåja, några avvikelser från historien finns i boken, men det gör mig egentligen inget alls. För mig är det viktigare att författaren, förutom att ge mig en intressant inblick i den tidens hovliv, lyckats ge liv åt sina 1700- talsgestalter. 
Så har hon det, har de genom berättelsen blivit människor av kött och blod? Både ja och nej. 
Förutom Charlotta, får vi genom hennes vänskap följa Sophie von Fersen, adelsdam och hovjungfru, liksom Pottungen, den lilla stumma flickan som från början är utsedd att tömma nattens pottor, men som kommer att bli en viktig del av Lottas liv. Gemensamt för alla tre, blir dock deras fasansfulla maktlöshet. Detta blir berättelsen i berättelsen, så att säga. Och den övertygar.
Vår huvudperson har kommit till Sverige med en specifik uppgift, nämligen att skänka Sveriges tron en arvinge eftersom kungen och drottningen saknade barn (läs söner). Denna uppgift, liksom hennes vänskap med Sophie, ägnas stort utrymme. Charlottas status vid hovet stiger eller faller. Dels beroende på kungens nyckfulla humör och dels utifrån om hon för tillfället förväntas kunna uppfylla sin uppgift. De båda kvinnorna dignar under förväntningarna och förpliktelserna som hustrur och barnaföderskor och av den kontroll över deras liv som detta medför. 
När Charlotta till slut uppgivet helst vill slita ut moderlivet och sträcka fram det till alla dem som kontrollerar henne och på något viss, köpa sig fri, är denna fruktansvärda tanke helt logisk för läsaren. Jag känner med henne, förfasas och tror mig förstå lite av hur det måste ha upplevts. Hon är blott ett medel utan eget värde. Här får berättelsen liv! 
Jag är också glad i porträttet av den så kallade "Pottungen". Författaren har bemödat sig att även skriva in en flicka som representerar de mest utsatta. De som betraktades som de lägsta bland alla de tjänare som huserade på slottet. Den här berättelsen tänker jag dock inte skriva mer om. Medan man kan läsa om Charlotta på nätet måste man däremot öppna boken för att läsa om den här tjänsteflickan. Och det är också min rekommendation: Läs själv!
Jag hade däremot önskat att jag ännu mer, genom boken, hade kunnat se, luktat och smakat 1700-talet. Berättelsens kuliss får inte riktigt det liv jag skulle önskat. Excesser i klädedräkt, mat och möblemang är väl i sig inget att stå efter, men jag får inte den där levande bilden av slottet för mina ögon och det saknar jag.
Jag hade också hoppats på lite mer av politisk intrig. Av min googling att döma fick Charlotta som drottning, liksom under tiden efter sin makes död, ofta försvara sig mot anklagelser om inblandning i politiken. Jag hade gärna sett mer av dessa aspekter i intrigen! Både Charlotta och Sophie beskrivs som bildade kvinnor. De har via slottsbiblioteken tillgång till sin tids litteratur och uppges också läsa den. De bor och lever i maktens centrum. Hur reagerade de på de beslut som togs av den närmast enväldige Gustav III? De måste ha haft åsikter om mer än intrigerna på slottet och att kungen försummade befolkningens behov för sina utsvävningar i teater och opera. Nu blir tyvärr kvinnorna nästan så "kvinnligt" oförmögna som deras samtid och deras egna makar vill påskina. Jag kanske låter hård?! De som känner mig förstår säkert att jag önskat mer av en politisk dimension...

Hur som helst: Är boken läsvärd? Absolut! Betyg? 3 J av 5 möjliga!

Kram och önskan om en god läshöst!


måndag 7 oktober 2013

Bara måste...


...visa vad jag beställt hem till tjejerna! Men först en titt från dagens promenad! Jag är så glad att jag känner mig piggare igen och inte behöver ligga på soffan och se dessa fantastiska höstdagar svepa förbi utanför fönstret!
Det var ett tag sedan jag skickade efter kläder till barnen. När man har en liten 7-åring med en bestämd uppfattning om vad hon kan tänka sig att ta på sig har det känts lättast att ta den förhandlingen i affären. Innan kläderna är köpta.
Min åsikt i frågan, om någon undrar, är att barnen inte har sista ordet och att det är vi vuxna som sätter ramarna. Men jag tycker också att barnen ska få ha en åsikt; det är ju ändå de som ska ha på sig och kunna trivas i grejerna!
När jag surfade in på Pomp de Lux webbutik var inte lilla loppan hemma. De hade så mycket mysigt och jag fick faktiskt känslan av att; det här kommer hon också att tycka om! Så jag gick på känslan och beställde hem lite grejor till både henne och bebisen.
Bebisen har ju, tack och lov, ingen åsikt ännu. Att 7-åringen gillade kläderna är faktiskt en underdrift! Liksom att den här mamman är nöjd med sig själv!
Men fråga mig inte hur det gick på klädfronten dem här morgonen! Det handlade dock inte om de nya kläderna...
Kramar!














onsdag 2 oktober 2013

Toner av silver, mossa och koppar!

Jaha, ett par nätter med frost tog snabbt udden av sommarens blommor! Och vissnande blommor blir ju ingen glad av, så det bar fort av till plantskolan igen!
Men när jag kom hem med min kasse blommor kom jag på att jag hade en del gröna växter kvar som fortfarande gick att använda och konstaterade med viss förvåning att jag för en gångs skull köpt för mycket växter med hem! Fast det är kanske en omöjlighet, vid närmare eftertanke? Kan man verkligen få för mycket växter?
Sommarens fyndade kärl fick komma till användning igen. Jag har lagt ut bilder på dem förut, men dessa gamla saker passar ju så utomordentligt bra till höstens gröna! Silverfärgade blad faller över den rostiga kannan och trappen kröns med toner av mossgrönt och koppar! Och min längtan efter fler loppisfynd växer med oanad styrka...
Kram!