Lördag i trädgården: Skörda, plocka och piffa!

Nu börjar det äntligen bli dags att skörda! Runda stora salladsblad blir tillsammans med bortgallrade smårädisor och minipurjolök en enkel sallad att äta till lunchen med några droppar vinägrett. 

Till det några kvistar dill som Lilling ryckt upp med rötterna. Efter en liten promenad genom (läs på) potatislandet... 

Det är oftast mysigt att ha henne med i landen. Men nu när det börjar växa upp grönt som jag är lite rädd om och hon är förkyld och grinig. Nja, då är det faktiskt.. inte sådär överdrivet mysigt, faktiskt. Men salladen spetsad med dill var god :)

Idag kostade jag också på mig att plocka in några pioner. Vaniljgula och fyllda. Som jättelika maränger! 

Fast vackrare.

Några rosor fick också vara med. Framför allt för den ljuvligaste doft jag vet. Den fyller hela altanen med en doft av sommarhallon. Och nu fyller den också köket. 

Sådana här stunder ger mig trädgården en känsla av rikedom. 

På riktigt.

Kram och trevlig helg!

Att väva samman ute och inne!

Visst låter det både fint och avancerat; det där med att väva samman ute och inne?

För när sakerna runt mig harmonierar med varandra. Då njuter jag! Det hjälper mig faktiskt att stanna upp. Och se! Att njuta litegrann.

Men att väva samman ute och inne behöver ju inte betyda en altan av gigantiska mått eller en hel vägg av öppningsbara glaspartier! Det kan ju istället vara något väldigt enkelt.


Som att en krukväxten på fönsterbrädan tar upp färgerna från överblommande penséer vid vedboden!








Och knoppande irisar i rabatten.





Eller att samma sorts pelargon blommar i lilltösens rum som på altanbordet utanför.





Att se det vackra i det lilla...


Och så ser vi inte de nedfallande vedhögarna som fortfarande behöver staplas upp... Visst?


Kram!

Ett litet växthus- som är mitt!

Hoppas du har fått en bra start på den nya veckan! 

Magsjukan har turnerat vidare här hemma. Men nog om det...

Jag har iallafall fått pyssla med mitt nytillskott i trädgården. Ett svart vitrin-växthus som jag fick i morsdags-present. Litet, men tillräckligt stort för mina tre sorters tomatplantor.

Men det var faktiskt på håret! Jag tror inte att jag får in en enda stickling till utan att väggar börjar bukta och grenar knäckas... :)

Jag önskar verkligen att du kunde känna doften av tomatplantorna genom skärmen! 

Den doften framkallar minnen av uppväxtens fikastunder på altanen i solhörnan. Där tomaterna växte sig höga bakom ett gammalt fönster.

Och nu är det jag som odlar tomater! I mitt eget lilla växthus. Och hoppas att de kommer trivas där ute mot söderväggen och att jag i slutet av sommaren får öppna de där dörrarna och plocka solvarma tomater!

Kram!

Liten sommar-not!

24 grader i skuggan. På väg ner till udden med barn som redan dragit på sig badkläderna. 

Sommaren som gör ett första besök. Och hon är verkligen välkommen!

I trädgården växer det så fort att man nästan kan se det! Den första bilden är från i fredags och den andra tagen idag. 20 cm! Otroligt!

Kram!

Ett klipp!

Slänga eller inte slänga! 

Den frågan har jag ställt och stirrat på mitt intet ont anande myrtenträd som stått där på fönsterbrädan med en hög vissna blad runt foten. Men den senaste tiden har hon nog anat vad som var på gång och av ren överlevnadsinstinkt börjat skjuta nya skott! Och verkar numera lova att inte svika mig sådär igen... Eller hur det nu var.

Så jag ger henne en ny chans. Vattnar ofta (nåja) och har till och med gett henne en välbehövlig klippning. Vad tror ni? Visst kan det gå vägen!

 

Kram!

Gångar...

Trädgårdsgången! 

Den kan vara precis hur tråkig som helst. Eller praktisk, vacker och till och med spännande! När den ger säker mark under fötterna. När den leder både stegen och blicken vidare. Och kantas av skenbart vildvuxen grönska. 

Då fungerar gången som ett fantastiskt golv åt trädgårdsrummet. Vare sig den är gjord av grus, sten, trä eller en trave trampstenar.

Stenen...

Gruset...

Träet...

Och trampstenarna...

Jo. Vår trädgård skulle må väldigt bra av några nya gångar. Men idag är jag nöjd över att få hjälp med att få ner några amerikanska blåbärsbuskar i marken och hallonen rensade från ett osedvanligt bångstyrigt ogräs. Tack för det!

Kram!

Bilder från Better Homes and Gardens, Midwestliving, 3.bp.blogspot,  bobedre.dk, Spettosapde.blogspot, via Pinterest.

Längtan och ett kärl glädje på fönsterbrädan!

Lördagen har bjudit på promenad med god vän och sedan lite tapasrester med sallad som toppats med krasse från fönsterbrädan. Den är ganska pepprig i smaken, den där krassen. Så den gör sig bäst med lite sällskap! 

Så enkelt! Bara att strö riktigt tätt med frön på fuktad jord (eller hushållspapper t ex). Bind gärna om med hushållsfolie som pickats sönder tills det börjat gro. Tre-fyra dagar senare är den klar att intas!

Och snart väntas mina skruttar hem igen! Det fick åka på lov med pappa, farfar och kusinen. 

Och efter att ha vilat, vilat, promenerat och tittat på film i tre dagar vill jag ha hem dem. Nu! Hjärtat längtar efter dem jag hör samman med: Kom hem nu!

Kram!

Omplantering pågår!

Kommer ni ihåg mini-drivhuset? Här planterades små tomatfrön under toppen på en PET-flaska. Och som det växte där i mellantjejens soliga fönster! Snart stod här fem stycken inte alltför rangliga plantor. Och trängdes!

Så trots att gårdagens migrän åt upp det mesta av dagen, så fick jag en liten stunds lättnad på eftermiddagen. Och då passade jag på att ta med mig tjejerna ut för omplantering. Och där sprang lilla och mellan omkring med var sina skopor och vattenkannor och spillde vatten och jord så det stod härliga till. 

Som jag älskar de där stunderna! Förutom kanske när minstingen passade på att ta med sig ett knippe tulpanknoppar från rabatten i bara farten! Hrmpff!!

Så. Riktig planteringsjord med näring, istället för såjorden, och en blomsterpinne som stöd.

Nu ska den här plantan ställas tillbaka i det soliga fönstret igen! 

Och om jag nu får tomater för andra året så ska jag minsann försöka spara några frön att så under kommande vår. Jag vill minnas att Mandelmanns berättade om detta i Trädgårdsmåndag. Och det verkade faktiskt inte vara särskilt krångligt. Tänk att ta fram sina egna tomater från frö till ny tomat. Mm! Hur outhärdligt stolt skulle jag inte bli?! Och få vuxenpoäng så det räcker tills jag fyllt 40!? Minst.

Kram!

Nu blommar det!

Och dessa vackra dagar! När solen lyser så att man bara dras ut i dess sken. 

Runt vår flaggstång, på baksidan av huset, blommar det just nu i vitt och blått. Och det gör ju att blicken dras till något annat än de nedrasade vedstaplarna...Tack för det!

Scillan har tagit sig dit av egen kraft och pärlhyacinterna är sådana som jag köpte som krukväxter och petade ner i jorden efter blomningen. För ungefär ett år sedan, sisådär! Det gör att den här blomningen känns som en bonus. 

Dessa rara snöklockor är dock nyinköpta. Lite måste man ju unna sig ;)

Men den här lila blomman... Den vet jag inte namnet på. Är det någon av er som känner till den? (Fick se en bild som gör att jag tror att det är Backsippa, Pulsatilla vulgaris.)

Även penseerna blommar lydigt vidare och bildar just nu kuliss där de blå tonerna återkommer. Ibland blir det faktiskt bättre än man tänkt sig!

Trevlig helg och stor kram!

Bästa tipset från Zetas!

Att vakna till en varm vårdag av solstrålar som letar sig in innanför mörkläggningsgardinen och inte av bultande värk över ögonen! Idag har varit en lite bättre dag.

Men så vilade, vilade... och vilade jag mig igenom gårdagen. Att så lite vila. Skörda lite kraft...

Och nu tänker jag bjuda på ett tips jag fick på Zetas trädgårdskurs som var så där enkelt genialt. 

En trädgård lyfter ju verkligen av en vacker gång. 

Men de där kanterna, mellan gång och rabatt eller gräsmatta, de kan ju orsaka viss möda! Hur gör man så att gräset inte smiter ut i grusgången eller gruset ut i rabatten? Man kan ju använda en metallkant som i bilden nedan. 

Men hur många gillar att klippa kanter? Du vet: Gräsmattan är klippt och då väntar kanternas gräståtar. Som kanske får vänta till nästa dag. Eller nästa vecka. Och inget ser riktigt färdigt ut. 

Och nu kommer tipset: Om man lägger breda kantstenar längs med gräsmattan, som på bilden nedan, så slipper man klippa kanter! Naturligtvis krävs det vanliga underarbetet. Men resultatet gör att man kan köra gräsklipparens hjul på stenen och därmed slippa tuffsiga kanter! 

Tack för det tipset, Zetas!

En rejäl trädgårdskram!

(Bilder från min trädgårdsmapp, Pinterest.)

Sommarblommor: Två säkra kort!

Morgonen går inte till historien som den bästa. Inte när varje ljud skär i öronen och minsta leksakshög känns som ett oöverstigligt berg som får hjärtat att slå som efter ett maratonlopp. Nej, då återstår bara att dra sig tillbaka, vila ögon och hjärna en stund och sedan fokusera på något mycket enkelt.

Igår petades det nämligen med jord och frön en liten stund. Nu när jag sett att grönsaksfröerna börjar ta sig ville jag starta igång åtminstone ett par sommarblommor. 

En investering i mitt eget belöningssystem lika mycket som i min trädgård: Känslan som kommer av att följa en planta från ett litet, torrt frö till (förhoppningsvis) översvallande blomning. Det gör mig egentligen inte så mycket om plantan blir lite vekare än tänkt. Eller om blommorna blir något dussin färre. Bara det blir något!

Därför satsar jag på två säkra kort: Blomsterkrasse och luktärt! Den svarta "black velvet" och den vita "Royal white". 

Nu roar jag mig med att drömma om gigantiska balkonglådor där det svarta och vita likt en hästs yviga man kastar sig över räcket.

Men från dagdrömmar till handfasta tips: Deras tjocka hårda frön har fått spendera natten i bad för att vara redo för jorden. Två cm ner i krukan skulle de. I såjord. Lite vatten på det. 

Och nu springer jag ivrigt ner för trappen till tråk-källaren för att vattna och spana efter ljusgröna groddar. Just det; den svala källaren med fönster åt söder är just den rätta sortens barnkammare för de flesta frösådder.

Kram!

Växthusdrömmar!

Jag trotsar dagens snöfall med att frossa i vackra, fantasifulla och tokiga växthus. Jag har fortfarande inget eget och är inte riktigt i slag för att dra igång något byggprojekt heller. Men nu svämmar mitt Pinterest-konto snart över av trädgårds- och växthusbilder, så varför inte fortsätta trädgårdsdrömmarna tillsammans!? 

Man kan ju alltid drömma och planera för att sedan någon gång...

Vi börjar med den här engelska, välordnade, drömmen. Krukorna, den platsbyggda bänken och den smutsgröna färgen. Fantastiskt!

Men växthus kommer ju i många former och varianter. Häng med på en tokrolig tripp där vi struntar i allt vad pris eller byggarbete heter:

Här kommer ett litet underskönt hus för pallkrage, som är just... 

väldigt litet!

Här kommer ett annat, som hämtar ur en gör-det-själv-produktion...

eller kanske en skräckfilm?!

Eller ett för fromt kombinerat gudstjänst-odlings-liv...

Aningen förvirrande kanske!?

Ja här snackar vi verkligen tokroligt och Pippi-charmigt. Eller helt enkelt bara...

tokigt! 

Naturliga material. Vackert! Om man...

slipper underhålla!

Ännu vackrare! Om man...

slipper putsa rutorna längst upp.

Den snygg-svarta rutiga varianten. Som är lite för...

rutig!

Roligt!? Det tycker jag, iallafall, men nu övergår jag till det jag VILL ha!

Nämligen ett gammalt, lagom slitet, skåp för krukförvaring.

Ett golv av äkta handslaget tegel.

En lång hemmabyggd odlingsbänk. Av trä.

En massa bångstyriga vindruvsrankor som slingrar sig mot taket och frikostigt skänker små sura druvor.

Ljus, ljus och ljus! För växterna och sinnet. Och en ändlös rad med rejäla lerkrukor.

Och den där obestämda grågröna färgen som gifter sig förunderligt väl mot den frodiga gröna växtligheten där utanför. Som gärna får se ut som en lagom lummig engelsk park där formklippt och vildvuxet tävlar om uppmärksamheten och ytan.

Det var nog allt! Ja. Nu är jag nöjd :)

Och om jag känner mig själv rätt, så slutar det förmodligen med dessa påbyggnads-fönster för drivbänk från ICA Maxi.

Eller, om jag har riktig tur: Detta från Willab Garden. Tegel som sockel och franska liljor vid nocken: Det kan jag nog leva med :)

Kram!