måndag 30 juni 2014

Hur man förändrar en dag!

Ibland är det inte så svårt. Utan ganska enkelt. Att få en dag som börjar dåligt att bli lite bättre.



Vaknade av att mellantjejen stormar in i rummet: Lill-skruttan har spytt! Och så slänga sig upp och ta hand om en nerspytt liten själ som står på badrumsgolvet och hulkar medan pappan försöker torka bort det värsta från sin tröja.
Vi som skulle träffat vänner! VI hade bakat blåbärspaj att ta med. Och byggt upp förväntan om en dag med lek och prat. Skratt och stoj.

Men efter en deppig frukost fick det va' nog! De stora barnen fick ett uppdrag som de entusiastiskt satte igång med. Och jag bäddade ner lillan, som vid det här laget slutat spy, och tog en lång promenad.

Det är märkligt med de där promenaderna! Det kan ta längre eller kortare tid. Men utan att slå fel sker en inre förändring någonstans på vägen. Det dystra täcke som sänkt sig över mitt huvud skingras. Tankebanor som bara gått runt i cirkel, som i loop, blir räta. Får mål och riktning igen. Om det är den klara luften eller grönska och vattendrag mot näthinnan vet jag inte. Det bara händer!

En dag i karantän kan bli en bra dag. Med lite fantasi och en frisk promenad!

Dags för go'fika på blåbärspaj och mellantjejens chokladbollar!

Kram!

lördag 28 juni 2014

Hur man blir utbränd!

Jag har länge tänkt berätta lite mer om hur jag hamnade i utbrändhet eller utmattningsdepression. Och jag tänkte börja med hjälp av den här, aningen märkliga, titeln. 
Som om utbrändhet vore nåt att sträva efter!? Som man vill ha en guide för att uppnå!? 

För hur man blir utbränd vet vi nog egentligen: Man gör för mycket och vilar för lite. Så enkelt och ändå så svårt! Att det stämde på mig visste jag en lång tid innan jag blev riktigt dålig. Och kunde ändå inte sätta stopp i tid. Och det faktum att jag inte är ensam om problemet gör mig inte piggare, men det hjälper mig åtminstone att förstå hur det blev som det blev. 

Utbrändhet är ju, trots allt, vanligast bland småbarnsmammor mellan 30 och 40 (enligt netdoctor). Så om jag raljerar lite, så blir det kanske både tydligare för dig och lättare för mig att börja beskriva hur jag hamnade här och hur tokigt livet kan bli, om man är just här, just nu:

Om du vill bli utbränd? Yrkesarbetande småbarnsmamma? Bra början! Du är självklart engagerad i dina barn och har ett jobb som är spännande och rejält utmanande. Jobba också över så ofta du kan! 
Var dessutom aktiv och engagerad på fritiden. Och håll ditt hem snyggt och tidsenligt dekorerat samt, mycket viktigt, din kropp i trim. Och känn in hur ditt värde går upp och ner beroende på ytan på dig, ditt hem och dina barn.
Och när du känner att du börjar bli riktigt trött fungerar det alltid bra att köpa ett nytt hus och dra igång några nya rejäla renoveringsprojekt! Gärna i samband med en ny graviditet...

Ja. På ytan kan man beskriva min väg mot utmattningsdepression sådär. Att jag blev sjuk kanske är ungefär lika förvånande som att en pollenallergiker nyser på våren?
För det är som om den här perioden i livet liksom pressar oss till gränsen av vår förmåga. Tills det inte krävs så mycket mer innan det brister. Och man går sönder. 

Om man tillåter det. För allvarligt talat så blir ju inte alla yrkesarbetande småbarnsmammor med utmanande jobb, nyinköpta hus och en aktiv fritid utbrända! Men väl förberedda för det. Liksom mottagliga för smittan. 

Och på tal om det där "om man tillåter det". Så gjorde jag ju det: Lät det svepa iväg med mig! 
Och därför var det så viktigt och nödvändigt att börja fundera över vad i allt det där som jag verkligen var tvungen att göra. Vad jag ville göra. Och hur just jag hanterat alltihop, både till det yttre och till det inre. 

För vissa saker bara händer och andra är man en del av de händer. Vad var det som bara hänt? Som jag inte kunde göra något annat med än att acceptera och skäppa taget om. Och vad kan och behöver jag förändra? För att bli bättre och för att fortsätta att må bättre. 

En spännande resa! I både tanke och praktik.
Men mer om det i ett senare inlägg...

Kram!






fredag 27 juni 2014

Trevlig helg...


...och semester till er som börjar nu!

Visst kan även den mulna sommardagens färger vara vackra! 
Vad tycker du?


Kram!

torsdag 26 juni 2014

Silverpäron med sällskap: Grön kombo!

I den här tiden, när mycket redan blommat och blommat över. Då vänder jag blicken mot det gröna.

Grönt är ju så mycket mer än bara grönt! Det är olivgrönt, grågrönt, gräsgrönt och ljusgrönt som vattnet vid en vit sandstrand... 
Och tillsammans räcker de där gröna tonerna långt. Särskilt om de kombineras på ett bra sätt!


Som här: Silverpäron, som hör till mina favoriter bland prydnadsträden, tillsammans med mörkare växter av några få sorter. Då blir det riktigt fint!


Eller, ännu hellre, med en mörkgrön häck som fond och buxbomsklot av olika storlekar runt foten. 
Älskar't!

Japp, det får bli en superkombon!

Kram!

Bilder: Almbacken.blogspot.se, katarinastradgard.blogspot.se.

onsdag 25 juni 2014

Saknad storebror och en kopp te till kvällen!

Att skicka iväg stora grabben. Packad till tänderna med attiraljer och förväntan. 

Inte lika svårt som till sportlägret tidigare i år. Då var det första gången han åkte för att tillbringa borta från oss och de våra. Så väldigt märkligt det kändes då. Och ganska märkligt nu också. 

Nu är han där borta med en massa andra barn! Sover i tält, busar och badar. Men vad han gör just nu. Och vem han är med. Det vet jag faktiskt inte!

De bråkar ibland. Våra två stora. Men ikväll sitter Mellantjejen i soffan och viskar: Jag saknar honom! 
Det är väl precis så det ska vara att ha ett syskon. Att bråka lite med och där under älska mycket.

Och saknar. Det gör jag också. Jag saknar en av fem röster här hemma. Av en som hör till. Och studsandet av ballonger och bollar och jag vet inte vad... Och ett ruffsigt huvud på kudden i rummet bredvid vårt.


Nej. Dags att njuta av den lite tystare kvällen. 
Det får bli en kopp av det allra fräschaste kvällsteet jag vet: En skiva citron, två skivor ingefära och en gnutta honung. Mm.


Kram till dig och till en älskad storagrabben under tältduken!

tisdag 24 juni 2014

DIY: Hur man gör egna namnskyltar till grönsakslandet!

Äntligen lite bättre väder igen och en temperatur som åtminstone når över 15 grader! Och i sånt väder pysslar jag hellre för ute- än inneliv.


Den här gången blev det namnskyltar åt grönsaker och kryddväxter. Namnen har jag väl egentligen koll på själv, men de är faktiskt väldigt bra när man ibland skickar ut barnen att plocka sallad och en halvmogen rädisa får sätta livet till istället... Och jag ska nog inte bara skylla på barnen. Jag minns själv att jag som tonåring en gång började skala dahliaknölar (istället för potatis) till lunch!

TIllbaka till namnskyltarna, då: Jag köpte lufttorkande lera på, ja, gissa; Panduro. Kavlade ut den till ungefär dubbel pepparkakstjocklek. Använde stora glasspinnar för att få raka kanter att skära efter och skar därefter överkanten jämt och underkanten sned.


Sedan kom bokstavsstämplarna fram. För att få bokstäverna att synas lite bättre  fyllde jag fördjupningarna med svart målarfärg och sköljde sedan bort överskottet. (Du ser skillnaden på ärtskylten nedan där jag bara målat och de andra som är sköljda.)


Därefter doppade jag skyltarnas topp i lite färg som jag hällt ut i en äggkopp.
Sedan börjar väntan...


När de torkat ordentligt (läs på lerans förpackning), fick de ett rejält lager lack för att mostå regn och rusk.


 Praktiskt, var det ja. Men jag tycker också att det ser rätt fint ut med de där småslitna nämnskyltarna...

Kram!

Inspirationstack till buzzfeed.com!

söndag 22 juni 2014

Pausbilder




En midsommarhelg snart till ända. Gästerna har åkt hem igen. Och jag är på vippen att skriva att lugnet har lagt sig. Men det vore en rejäl överdrift.


För vi har haft en lång lugn helg. Och jag har ingen matt känsla av att ha fixat hela helgen för gäster. Bara en lätt huvudvärk av att ha sovit lite för länge på morgonen.


Vi har tagit det precis så lugnt som man kan med fyra vuxna och fyra små i huset.


Ätit gott. Firat högtid högt upp vid en gammal fäbod med milsvid utsikt över ett landskap som hämtat ur en turistbroschyr. 


Vi har gått någon promenad. Pratat och pratat. Gullat och busat lite med barnen. Och somnat i soffan innan klockan slagit elva.


Och jag och tjejerna har nogsamt spanat efter röda utrop bland smultron- och jordgubbsplantor. 
Utan att hitta särskilt många ännu. Och utan att bli särskilt upprörda över det. Inte när mängder av kart utlovar bättre tider.

Hoppas du haft en glad midsommar, du också!

Kram!

torsdag 19 juni 2014

Om utbrändhet och utmattningsdepression och att vara alldeles lagom ärlig!

Vid det här laget hade jag tänkt börja skriva om tröttheten sådär efterhand. Retrospektivt. Med en tillfrisknads nyktra ögon.

Men sanningen är att jag haft ett bakslag under veckan. Jag är helt enkelt rejält trött. Igen. Så det där retrospektiva får vänta lite till.

Istället går jag tillbaka till min standardklyscha som för mig blivit på riktigt. Hade jag mött dig på stan idag och du hade frågat hur det är. Sådär som man brukar fråga hur det är. Då hade jag förmodligen svarat: En dag i taget. Det är lite bättre... 
Och kopplat på ett leende som inte riktigt hänger samman med ögonen.

För det där med " en dag i taget" var någonting jag kom på efter ett tag. När jag kände ett behov av att ha något till svar som jag inte behövde tänka ut i stunden. 
För vad säger man till folk? När de frågar. När man inte vill ljuga dem rakt upp i ansiktet, men tänker att de nog inte heller vill ha hela mina sjukdomshistoria serverad. Typ på gågatan i stan. Och när hjärnan verkar ha slumrat till. När den fungerar som en gammal båtmotor som startar först efter 25:e rycket.

Att "ta en dag i taget" var tillräckligt sant utan att bli utlämnande. Eller alltför obehagligt för den som lyssnar. 
Och är faktiskt vad jag lärt mig fungerar bäst när energin överger mig. Att inte lägga upp en massa planer för eftermiddagen som man sen går och känner sig pressad att genomföra och inte heller umgås så tätt med tankar på hur framtiden ska bli. Utan att bara gå in i vilan. Liksom bädda in sig i den som i ett rejält duntäcke en kall dag. Och tar em stund i taget. En dag i taget. Tills det vänder. 

Och då vet jag faktiskt att jag blir piggare! Det har jag också lärt mig. ( Tänk vad mycket man kan lära sig här i livet!) Efter någon dag eller två.

Så igår blev det väldigt mycket vila. Och idag blir det också mycket vila. Och det fina är att jag numera är ganska säker på att det fungerar. Vilket faktiskt gör att jag blir piggare lite fortare. 

Så jag tror nog att vi ska få en fin midsommar under regnet. Vi ska njuta av... Nej, det lät konstigt! Tillsammans med efterlängtade och ganska lugna människor!

Och sedan ska jag tänka intensivt, länge och ofta på att vi sällan minns de här helgerna för hur snyggt det var dukat eller hur speciell och nytänkande maten var. Utan för tiden vi gav varandra! 

Men lite måste jag piffa också. Bara lite!

Kram!

måndag 16 juni 2014

Pinterest-peppen: Lekstugor!

Dags för ett inspirationsinlägg! 
Jag håller ju på att samla inspiration tills den dagen kommer då jag är piggare och sommarens omdräneringsprojekt (hua!) är färdigställt. 

Och så passar jag på att njuta av alla fina och fantasifulla ideer som redan tänkts ut! 
För titta bara på den här bilden: En hel liten stuga med god plats att leka kring!


Till utsidan finns ju en massa fina varianter av lekstugor: Den ytte-pytte-jättegulliga!


Och den som passar som startpunkt i en episk roman! 
Tänk att sitta där, gömd för världen, och spana ut över ängarna... och på närmsta bonde!


Från episk roman till den engelska landsbygden... Deckare? Nää. -Inte barnvänligt. 
Men kanske lite te med scones?


Ja, det där med att slänga upp en hel liten kåk i ett träd verkar ju onekligen populärt. Men helst inte alltför högt, åtminstone om man har en 1,5-åring hemma.


Från überromantiskt till praktiskt och sånt som verkligen uppmuntrar till lek och rörelse! 

Tänk att ha en egen klättervägg och rutschbana med lagom höjd för de större barnen! Och en sandlåda med lite skugga för de yngre.


Ja, mycket lek vill vi se! Så vem vill åka till månen? 
-Jo, jag vet: Jättekul. Men, jag vill nog inte ha någon rymdraket i trädgården... Även om den är snygg.


Men en liten affär? Kom och köp äpplen!



Hur gör man innuti stugan då? 
Jag har fastnat för enkelt vitmålade väggar för att låta textilier och leksakerna tala!


Här har man verkligen gått all-in för att skapa hemkänsla!


Att låta en enkel metallskål bli låtsas-ho för vatten är lika enkelt som finurligt! Det tar jag med mig.


Och om man inte har möjlighet att skaffa en lekstuga kan man alltid ordna en koja! Pilplantor som rotar sig fortare än kvickt passar bra: För en egen grön värld att leka på-rymmen eller andra vildmarkslekar i! 
Det hade passat min barndoms alla cowboy-lekar perfekt!


Dags att sätta punkt: Det här räcker gott som inspirationsmapp för lekstugan. Eller för barnen, kanske :)

Kram!


Källor: Stiligahem.se, Pitsinauhaa.blogspot.no, media-cache-Echo, vintagerosegarden.tumblr, media-cache-ak0, homeimprovement, Timbuktu.me, 4bp.blogspot.com, momo-designs.blogspot.com, lillajagoliteannat.blogspot.com, Styleroom.se, jordgubbarmedmjölk.blogspot.com, earthrights.co.uk. Allt via Pinterest, jennyevaaberg/ lekstugor.

söndag 15 juni 2014

DIY: Hur man gör en klädhängare av träkulor och tubgarn!

Dags för lite hemmapyssel? Något enkelt att fixa. Praktiskt att använda. 
Som en liten klädhängare där man kan hänga använda kläder som inte är smutsiga nog att förpassas till tvättkorgen...


Det här är enkelt att göra, men några saker kan vara bra att skicka med:

Man behöver: Träkulor av måtten 40 och 25 mm. Tubgarn att trä upp dem på. Sax till att... klippa med och en grillpinne eller dylikt att använda för att peta igenom garnet med.


Man behöver också lite färg. Jag målade de  mindre träkulorna. Här använde jag traditional crafts paint från Panduro i färgerna vitt och svart. Den är helmatt, vilket jag gillar. Till detta behövs ett lager lack. Annars kan färgen fälla, sa tjejen i affären. Och det vill man ju inte. (Och så vill jag ju gärna ge säljare chansen att sälja på mig lite extra grejor.) Även lacken är en matt variant. 

Slutligen behövs en pensel och en plastburk att blanda i. Och om man vill vara extra proffsig; ett par glasburkar och en grillpinne för att hänga de målade träkulorna på tork utan att det kladdar.


(Dessutom behövde jag en stor kopp kaffe och några godisar.)


Dags att blanda färg. 

(Om man inte gillar att äta färg kan man med fördel äta sina godisbitar nu.)


När man målat och trätt upp träkulorna på tork är det dags att dricka upp sitt halvljumma kaffe och njuta hejdlöst och ohämmat av resultatet! Med andra ord; låt färgen torka.


Trä igenom den första träkulan med dubbel tråd och knyt en knut på båda sidorna.
Och fyll på med resten... Eftersom tubgarn är elastiskt är det bra att dra ordentligt när man knyter till på andra ändan så att det inte blir stora mellanrum när man sedan hänger på sina krokar eller galgar.


Klart!

Jag gjorde en extra liten hängare som fick hänga på sidan om. Det är bäst att passa på medan man ändå är igång!

 
Inspirationstack till Elsa Billgren i Äntligen Hemma! Fortsatt trevlig söndag!
Kram!

lördag 14 juni 2014

Lördag i trädgården: Skörda, plocka och piffa!

Nu börjar det äntligen bli dags att skörda! Runda stora salladsblad blir tillsammans med bortgallrade smårädisor och minipurjolök en enkel sallad att äta till lunchen med några droppar vinägrett. 

Till det några kvistar dill som Lilling ryckt upp med rötterna. Efter en liten promenad genom (läs på) potatislandet... 
Det är oftast mysigt att ha henne med i landen. Men nu när det börjar växa upp grönt som jag är lite rädd om och hon är förkyld och grinig. Nja, då är det faktiskt.. inte sådär överdrivet mysigt, faktiskt. Men salladen spetsad med dill var god :)



Idag kostade jag också på mig att plocka in några pioner. Vaniljgula och fyllda. Som jättelika maränger! 
Fast vackrare.

Några rosor fick också vara med. Framför allt för den ljuvligaste doft jag vet. Den fyller hela altanen med en doft av sommarhallon. Och nu fyller den också köket. 

Sådana här stunder ger mig trädgården en känsla av rikedom. 
På riktigt.



Kram och trevlig helg!



fredag 13 juni 2014

Att veta allt!

Efter några dagar med bebben hos familjen är vi nu tillbaka till vardagen igen. Värdefull tid tillsammans. Tid med Lillan. Tid med familjen. Och lyxigt mycket hjälp!
Vi fick bland annat möjligheten att spendera en eftermiddag runt den lilla stugan vid Vänerns kant. Älskar den där miljön! Och utsikten som är så vacker att klockorna stannar! Åtminstone får den mig att stanna :)





Nu när det känns som om jag kommit en bit på väg och börjat känna mig lite piggare, så tror jag att det börjat bli dags att berätta lite mer. Vi är ju så många som drabbas av det här. Alldeles för många! Och jag tänker att om vi delar vad vi upplevt med varandra så kanske vi kan upptäcka något? Förstå något om nytt!?

Ändå är det som att jag vill gasa med ena foten och bromsa med den andra. Det är nämligen två saker som jag kommer akta mig noga för och som jag faktiskt vill berätta om innan jag börjar.

För jag har fått jobba så mycket med mig själv för att börja bli bättre. Och jag har lärt mig massor! -Om mig själv! Och det har tagit tid och kraft. Innan det börjat ge något tillbaka. För att använda en klyscha: Det har varit en resa!

Det första jag vill akta mig för handlar därför om det jag lärt mig. Att en hel del visserligen gäller gemensamma saker som tempot i samhället och kraven som all information, reklam osv får oss att känna. Men annat handlar om det jag lärt mig om mig. Vad JAG blir trött av. Vad JAG tycker är jobbigt. Erfarenheter som jag kanske inte alls delar med dig som läser. Därför vill jag inte ge sken av att det jag upplevt och vad som tröttat ut mig gäller alla.

Det andra handlar om den där resan. Jag är ganska säker på att jag inte är framme än. Att många trötta dagar och svackor återstår. Och att jag har en hel del kvar att lära mig. Det gör att jag inte heller vill låta som om jag vore fullärd. Verkligen inte! ( Och jag vill heller inte att någon ska bli förvånad av att se mig hålögd och grå eller trötthets-irriterad på barnen när vi storhandlar på ICA!)

Men jag känner mig piggare. Gladare. Och lite mer tålmodig, igen :) Och vet att jag förstått och gjort sånt som varit viktigt för mig. Och det delar jag gärna med mig av. Med förhoppningen att det kan ge någon av er som läser kan ta med er något...

Kram!

onsdag 11 juni 2014

I firartider!

Idag firar vi systerdotterns student. Att få följa henne och hennes lillasyster genom livet hör till det finaste i mitt liv! 
Att se dem växa upp till trygga tjejer som vet sitt värde, som kan skratta lite åt sig själva, som kan ha roligt med både äldre och yngre, med människor som liknar dem själva och med dem som inte gör det.  Som är vackra på sitt eget sätt och alldeles lagom ambitiösa.
Det är lycka i ordets rätta bemärkelse!


Syster och familj har förberett och fejat i veckor och igår kväll lade vi sista handen vid bordsdekorationerna.
Blå hortensia och blekgula tagetes fick ge studentfärg till borden. Och de vita pappersdukarna pimpades med sidenband i samma färger.


Ballongerna i taket fick lite sällskap av en ljusslinga och ett sånt där blått insektsnät man brukar lägga över jordgubbarna... Det blir förhoppningsvis en stämningshöjare framåt kvällskanten!

Och i det rosavita köket fylldes botten av våningsfatet med rosor, blad och fetbladsväxter.


Nu är paketen inslagna och små tokigheter att hänga runt halsen på en nybakad student klara. Bara en sak återstår: Hela dagen tillsammans! Och att äta tårta, såklart ;)

Kram!