Riktigt roligt blir det när jag märker en förändring. Att jag längs vägen förstått nya saker. Och kan se det på pränt! (Och kunna le en stund åt mig själv.)
Som när jag läste ett gammalt inlägg om tröttheten. Där jag skriver att jag ska tackla det här på precis samma sätt som jag tacklat allt annat: Nämligen genom att läsa på ordentligt och verkligen lära mig hur det här fungerar.
Jo. Det var ju en fin intention! Kunskap är ju sällan fel. Men inte visste jag att tröttheten skulle göra det svårt att just läsa långa texter och se ett sammanhang i dem.
Och inte fattade jag att vändpunkten skulle komma igenom att börja förändra mitt beteende. (Och inte genom att göra precis som förut!)
Nej. Att vila, vila och vila. Att ta hjälp och att försiktigt förändra mitt liv när jag orkat. Det har hittills varit oerhört viktigt.
Ibland vill man inte ha råd. Är liksom inte mottaglig. Men ibland kommer precis rätt råd i rätt tid!
För en riktigt fin uppmuntran jag fått är på samma gång ett värdefullt råd. Det kommer från mina nära som själva både gått igenom detta och tagit sig ur det.
-Målet är inte att komma tillbaka (till samma liv som förut). Det är att hitta fram till ett annat sätt att leva. Och då kan livet till och med bli bättre!
Ja. Om mitt sätt att leva gjorde mig sjuk. Då blir målet att hitta ett förändrat sätt att leva! Ett hållbart. Att först bli bättre och sedan fortsätta som förut... Det vore ju som att sticka huvudet i sanden. Som en struts! Kontraproduktivt!
Så att vila och att sedan successivt börja förändra. Och att kunna se fram emot att livet så småningom kan bli bättre än förut... Vilket fantastiskt mål att sträva efter!
Kram!
2 kommentarer:
Det där låter ju jättebra...
Vad var det som gjorde att du brakade ihop egentligen?
Jag tror att jag ska skriva lite mer om det. Roligt att du frågar. Ska bara ta sats ett litet tag till, först.
Kram!
Skicka en kommentar