Vaknade av att mellantjejen stormar in i rummet: Lill-skruttan har spytt! Och så slänga sig upp och ta hand om en nerspytt liten själ som står på badrumsgolvet och hulkar medan pappan försöker torka bort det värsta från sin tröja.
Vi som skulle träffat vänner! VI hade bakat blåbärspaj att ta med. Och byggt upp förväntan om en dag med lek och prat. Skratt och stoj.
Men efter en deppig frukost fick det va' nog! De stora barnen fick ett uppdrag som de entusiastiskt satte igång med. Och jag bäddade ner lillan, som vid det här laget slutat spy, och tog en lång promenad.
Det är märkligt med de där promenaderna! Det kan ta längre eller kortare tid. Men utan att slå fel sker en inre förändring någonstans på vägen. Det dystra täcke som sänkt sig över mitt huvud skingras. Tankebanor som bara gått runt i cirkel, som i loop, blir räta. Får mål och riktning igen. Om det är den klara luften eller grönska och vattendrag mot näthinnan vet jag inte. Det bara händer!
En dag i karantän kan bli en bra dag. Med lite fantasi och en frisk promenad!
Dags för go'fika på blåbärspaj och mellantjejens chokladbollar!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar