måndag 30 december 2013

Gott Nytt År!

Idag kikar jag in här på morgonkvisten, innan dagen och den här aftonen riktigt kommit igång. 
Just nu är det bara jag och bebisen vaken. Snart ska frukosten på bordet och bestyr inför kvällen dras igång. Men innan det: Gott nytt år! 



Och en kram ;)

söndag 29 december 2013

Pysseltjejens bästa julklapp!

Ja, inte blev hon så värst imponerad när hon öppnade paketet och såg en brun låda. Men när hon väl förstått vad som låg i och när hon och jag spenderat gårdagsförmiddagen med att montera ihop och packa full med grejor: Då var hon riktigt nöjd.


Och det var jag också! Grejor som legat gömda i lådor eller utspridda på diverse ytor var nu behändigt tillgängliga. Nu kan hon rulla ut sina pysselgrejor till oss andra. Måla, klippa, limma och hålla på. Och sedan plocka ihop och rulla tillbaks hela härligheten in på sitt rum igen. Mycket bra!

Och än så länge vet hon också var de olika sakerna hör hemma...

Till sist måste jag bara visa en bild på några av bebisens grejor (Väskor och lampa från butik juliasvitadrömmar och växthus från JaBaDaBaDo). De ska in på hennes rum som nu är färdigrenoverat och väntar på att inredas. Ett besök på det stora varuhuset bara- så är det snart klart...
Nu ser jag fram emot ett nytt inredningsår. Jag har lusläst årets sista omgång intedningstidningar och återkommer i veckan med en liten trendspaning inför 2014!

Kram!
Lägg till bildtext

fredag 27 december 2013

Mysig jul- mysig mage!

Jaha, då sitter hela familjen inpackad i bilen.  Resväskor och julklappar är inknölade från golv till tak i bilens koffert. Vi hade med nöd och näppe fått plats med ett frimärke till.


Några dagar hos föräldrarna och några hos svärföräldrarna. Syskon och syskonbarn och en bonusmamma. Jag är glad och tacksam över att vi kan spendera så mycket tid tillsammans, leva så nära varandra, och ha det så bra. 


Jag har unnat mig sovmorgnar och små lässtunder, en(!) långpromenad och en massa god mat som jag inte haft huvudansvaret för. (Och sänder härmed en tacksamhetens tanke till mamma och svärmor. ) 
Konstigt nog förstår inte min kropp att jag får unna mig allt detta. Den verkar inte alls ha förstått att den måste skruva upp förbränningen några extra varv under julen. Istället stretar byxlinningen oroväckande runt magen. Det känns ungefär som om all risgrynsgröt jag ätit nu är på väg att rinna över runt skärpet. Och så får man liksom äta upp julmaten- två gånger. 
Något behöver göras och jag vet egentligen exakt vad. Men jag lägger just nu detta något till listan över saker jag ska ta tag i efter nyår. Tillsammans med nya inrednings- och skrivardrömmar och storstädningen av källaren! Oj vad mycket jag ska få gjort då - efter nyår!
Kram på dej!

torsdag 26 december 2013

God fortsättning en stund till!

God fortsättning-igen!

Ännu en lugn dag med mat och fint sällskap väntar. Men den här dagen inleddes med långpromenad före frukost.  Känslan av att kroppen längtar efter rörelse mer än mat har börjat infinna sig. Men nu kan jag mysa en dag till. 
Imorgon ska jag börja ta nya tag inför nästa år. Men det är imorgon det. 
Idag skickar jag med de sista julbilderna och de kommer från barnens rum. Där har prydnader från tidigare år en given plats och tas fram med stor glädje och inte så lite nostalgi. 
Först ut är vår förvirrade snögubbslucia med änglavingar. Helt underbar tycker vi. Utan henne blir det inte jul hos oss!
Kram!

tisdag 24 december 2013

Fridfull helg!

Julafton är snart till ända. Resterna från julbordet har burits ut på altanen. Julklappar ligger uppackade medan julklappspappret stuvats ned i sopsäckar i källaren. I köket mullrar diskmaskinen för sista gången medan överblivna kaffekoppar väntar på sin tur.  Tre barn ligger nedbäddade i var sin ny pyjamas.
Tystnaden som lagt sig över huset lämnar rum för tankar. Två märkliga julaftnar har vi haft. När sjukdom satt sin prägel på dagen, på oss. Den här julaftonen fick vi fira. Tillsammans.
Kan jag sända över min känsla till dig? Skicka en önskan om en riktigt god jul och en fridfull helg?

Stilla natt, heliga natt!
Allt är frid. Stjärnan blid
Skiner på barnet i stallets strå
Och de vakande fromma två.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.

Stora stund, heliga stund!
Änglars här slår sin rund
Kring de vaktande herdars hjord,
Rymden ljuder av glädjens ord.
Kristus till jorden är kommen,
Eder är frälsaren född.

Stilla natt, heliga natt!
Mörkret flyr, dagen gryr.
Räddningstimman för världen slår,
Nu begynner vårt jubelår.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.


Kram!

söndag 22 december 2013

Saffranskokt dessert med extra krydda!!

Vilken dessert passar bäst efter julbordet? För egen del är det inte ris à la Malta. Är egentligen sällan så lite sugen på tunga efterrätter som efter ett julbord...

Nej, en ny favorit för mig är saffranskokta päron med vaniljglass. I år testar vi Leilas recept på recept.nu där citron får ge syra och vaniljstång lite extra krydda. Men jag tar det alltid lite lugnt med saffransmängden som jag tycker blir godast i måttlig mängd. 


Dessutom höll jag i år på att lägga ännu en smaksensation till min desert: Kokt IPhone. Hm. Att ta bilder genom att hålla telefonen rakt över en kokande gryta var inte min bästa id'e... Men telefonen verkar ha överlevt. Än så länge!
Kram!
Foto: Recept.nu, eget.

fredag 20 december 2013

En "dagens" i förväg!

Visst är det skönt när det börjar dra ihop sig mot jul och julklapparna är köpta, inslagna, jobb är undanröjt och granen klädd!? Efter en intensiv vecka är julefriden efterlängtad! Nu återstår mest lite fix med mat och godis. Inte mycket. Men lite!
Det kan vara ett halvår sedan jag lade ut något kring kläder. Så det är väl på tiden?
Till julafton blir det skönaste grå klänning av skrynkligt tyg, med ärm i spets och över-knäet-längd. 

Till det ett maffigt svart halsband där bladen får bilda spetsmönster. (Klänning från Saint Tropez och halsband från MQ.)

Juldagen firas i benvit blus med 50-talskrage, mörka smala byxor och loppisfyndade skor. (Blusen från Rutzou.) 

Så nu känner jag mig redo för kalas!
Kram!

onsdag 18 december 2013

Sista-minuten DIY


Kommer du ihåg hur man tvinnade snoddar i syslöjden? Där man viker en garntråd dubbel, fäster i t ex ett dörrhandtag och trär en penna igenom andra änden för att sedan snurra, snurra... och snurra tills det knappt går mer. Då viker man tråden dubbel och drar försiktigt ett par gånger så att den snor ihop sig jämt. Och knyter utan att släppa taget.

En sådan snodd passar fint till sådana där pappersstrutar man kan göra till granen. Sådana pappersstrutar av kopierat notpapper har jag haft några år och nu tyckte jag att det var dags för en uppdatering. Så jag fäste nya snoddar av svart trädgårdssnöre med häftapparat. Några lindades först några varv med tunnare snoddar av guldfärgat bomullssnöre. Visst kan det få glittra lite i granen! 
Kram!

måndag 16 december 2013

Snöbollar till granen!

I helgen gjorde vi den viktigaste förberedelsen inför julen: Vi klädde granen! 
I år blev det en riktigt mysig stund och jag var nöjd att äntligen få hänga upp koppargranar och ärggröna glaskulor i granen. (De senare hänger naturligtvis högt upp eftersom vi har en ettåring i stugan igen.)


Så stod den där, så vacker men sina elektriska ljus tända. Men i morses vägrade ljusen att fungera, trots lampbyten och diverse blandade tester. 
Vad göra? Ljusslingan med vita klot, som vi egentligen har framme året om, fick för tillfället landa i granen. 


Och jag... är riktigt nöjd. Nu ska jag inte pyssla och fixa så mycket mer. Mycket jobb väntar under veckan och julklappar ska slås in och bäras fram. 


För nu är det ju faktiskt bara lite mer än en vecka kvar!

Kram!

söndag 15 december 2013

Alla perfekta kristna!

De där perfekta kristna. Var finns de egentligen?
Jag läste en gång en krönika om hur en person sett en framförvarande bil köra sådär aggressivt och fort genom stan. Till sammanhanget hörde att bilen hade en lite dekal, förställande en fisk, ni vet Jesustecknet, klistrat på kofferten. 
Jag håller alldeles med krönikören om att detta inte var bra. Föraren var ju en fara både för sig själv och för andra och till på köpet drog hon eller han med sig Jesus på färden! Ungefär som att säga att så här kör man om man tror på Jesus! 
Men det är också något som gnagar i mig när jag tänker på denna krönika. Något som handlar mindre om det faktum att man inte bör köra för fort, varken med eller utan Jesusdekaler, utan om att det ibland verkar finnas en allmän förväntan att kristna borde bete sig på ett föredömligt sätt. Och den här bilden är nog inget som bara kommer från omvärlden. Den här uppfattningen tror jag att också många kristna också bär på .
Jag kommer att tänka på ett bibelord där Paulus skriver till sin medarbetare , den unge Timotheus: Låt ingen se ner på dig för att du är ung, utan var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet.
Tänk om vi har missförstått det här med att vara ett föredöme? Vad betyder det egentligen? Om det betyder att en kristen ska vara felfri måste jag säga att jag är ganska misslyckad! Och jag vågar faktiskt påstå att jag under mina 35 år aldrig träffat på en perfekt kristen. Och tro mig, jag har träffat en hel del. 
Ibland har jag nästan inbillat mig att jag hittat ett sådant exemplar. Speciellt när jag för första gången träffar en fantastisk kristen människa, en sådan som har en hel uppsättning härliga berättelser om vad de fått vara med om. Men tro det eller ej, om man träffar personen en andra eller tredje gång, eller allra helst om man gör något tillsammans, då dyker de upp, de där misstagen och bristerna! Så den som envisas med att kristna borde vara perfekta får nog bereda sig på att leta länge för att hitta ett exempel!
Nej, det där föredömliga måste stå för något annat! Att vara ett föredöme, i det ligger ju också att den som betraktar föredömet ska få en bild av hur man själv kan bete sig eller tänka. Om jag verkligen anser att jag borde vara perfekt, men egentligen vet att jag ofta misslyckas, sänder jag förmodligen ut ett budskap, medvetet eller omedvetet, att man borde sträva efter att vara ofelbar. När jag misslyckas betyder det alltså att jag borde kämpat lite hårdare. Misstagen blir misslyckanden som inte borde finnas där. Något som måste förtigas och döljas. 
Då kanske strategin att lägga på den där fasaden och hoppas att ingen kommer tillräckligt nära för att genomskåda mig fullt användbar och rimlig!
Hua! Det är inga krav jag önskar någon annan att leva under. Och inget undermedvetet budskap jag önskar sända ut. Föredömligheten som Paulus skriver om skulle handla om kärlek, tro och renhet. Då är jag böjd att säga att det vore ett konstigt, för att inte säga dåligt, sätt att visa kärlek till någon. Där kärlek blir något som är helt beroende av prestationen. Och dessutom omöjligt att leva upp till. Där vi alla har något som måste döljas och som gör att ingen vågar komma nära den andra.
Ett föredöme i kärlek. Det behöver kanske inte heller betyda att jag ska älska någon FÖR dennes brister. Jag tror att de flesta av oss gärna skulle sluta snäsa åt barnen eller glömma bort sådant man lovat. Då vore det ju trist om man blev mindre älskad om man nu lyckades komma till rätta med detta.
Nej, kärlek måste handla om att älska någon med hans eller hennes brister. Eller kanske först, att älska sig själv med sina brister. Och gärna komma ihåg dessa, de egna bristerna, i relationen med andra. En inställning som säger att jag vet att jag är människa och mänsklig. Och jag väntar mig att du också är det.
Och apropå tro, så tror jag att Gud kan älska mig och förlåta mina misstag: Det fantastiska med Gud och hans kärlek är ju att han älskar mig ändå. Det är därför jag trygg. För när jag misslyckas vet jag att jag kan säga förlåt och han accepterar. 
På det sättet vet jag att jag är värd att förlåtas. Då kanske jag också vågar stå för mina misstag på ett sätt som jag inte kunnat utan honom. Och om jag vågar stå för dem och vet om dem, kan jag också se när jag är på väg åt samma håll igen. Och kanske tänka till en extra gång. Inte för att jag måste utan för att jag kan. Ja, jag tror på hans kärlek och att den kan göra något med mig! Tänk om det kunde vara det jag utstrålade!? För det hade jag gärna gjort!!! Och då hade jag kanske varit ett föredöme....
För det finns något fantastiskt med kärleken, en kraft att älska när man själv blivit älskad. En kraft att också förändras och förändra. Men det får bli en annan historia och ett annat inlägg...
Kram och önskan om en god söndag!

lördag 14 december 2013

Tack och förlåt!

Vad menar hon nu då, kanske någon undrar. Jo, först, tack för att du tittar in här! Du skulle bara veta hur roligt det är att följa bloggstatistiken och se att ni läsare tittar in. Det är ju ni som gör det så roligt, att skriva och fota och fundera.


Så jag springer ju runt här hemma, allt som oftast, med mobilkameran i högsta hugg. Och så delar jag bilderna som jag vill dela. Av det jag tycker är vackert eller mysigt. Allra helst både ock.


Men ibland undrar jag om jag genom det blir en del av att höja standarden så här inför julen: Nej, nu räcker det inte med gamla lussebullar, nu ska det vara Ernst bullar. Inte räcker det med en vanlig barrande gran heller. Nu borde man också göra extra smågranar, av mossa.
Jag har kanske helt fel. Du kanske tycker att mossgranar och halmstjärnor med svarta band är bland det fulaste du sett på länge? Men risken är att man, när man läser bloggar, julinredningstidningar eller ser på pysselprogrammen på TV omedvetet börjar hysa en djup önskan att fixa åtminstone en del av allt detta, vilket kan bli ganska mycket, eller helt enkelt byta ut hela rasket. Som man kanske tidigare var ganska nöjd med.
Det där är min brottningskamp. För det är inte lika lätt att via bloggen beskriva prioriteringarna, det där som man väljer bort. Som storstädningen i källaren eller att det var pappa som griljerade vår julskinka och gav mig tid att fixa med annat. 
Så förlåt, om jag blir en del av att skapa hysteri och kom gärna ihåg att jag har ett gäng dammråttorna boende i källaren fast jag fotar nya stilleben på köksbordet! 


Så sista bilden får bli på vårt högst enkla kvällsmys från fredagskvällen: En halv kopp glögg och en köpt pepparkaka. Ger hyfsad julstämning det också!
Stor kram!

torsdag 12 december 2013

DIY: Här var det gran!

I väntan på den riktiga granen passar jag på att göra tre miniatyrgranar. Jag tycker själv väldigt mycket om trädet som form- i synnerhet när de står i en grupp, som en liten dunge.

Till det här behövs krukor, oasis, blompinnar, myrtentråd och naturligtvis en massa mossa. Allt detta brukar finnas hos den lokala blomsteraffären. 
Sedan är det bara att sätta igång att skära till oasis för krukan och i form av grantoppar. Topparna träs på blompinnarna sim kapats i rätt längd. 

Mossan lindas på med hjälp av den gröna myrtentråden och läggs runt trädets fot. Jag valde att sätta kottar som prydnad i toppen. Slutligen valde jag att offra ett gammalt halsband av pärlemorknappar att använda som girland.

Jag måste tillstå att det här tipset är mer av vuxen- än barnpyssel. Det tar en stund att skära och lägga om mossa och det skräpar ner en hel del. Trots det tyckte jag att granarna var riktigt roliga att göra. Jo, lite sneda och vinda blev de- men rätt söta ändå!
Kram!

onsdag 11 december 2013

Lugna gatan!

Idag har jag bestämt mig för att ta en lugn dag. Jag har egentligen hela bänken full med växter, mossa och oasis som jag planerat göra lite nytt pyssel med. Men efter några nätter med dålig sömn, intensivt arbete och en huvudvärk som vägrar ge med sig säger kroppen något annat och nu tänker jag faktiskt lyssna. 
Morgonens fixande och donande är klart. Snart ska lillan sova sin middagssömn och då ska jag bädda ner mig med en bra bok! Men först ska vi två ta en lång fikastund och se'n ska mamman busa och läsa pekböcker med extra allt: Gester, skiftande ljudnivå och djurläten! Minsann :)
Det blir en bra dag det här!


Kram!

söndag 8 december 2013

Mera julklappar- som varar länge!

Nej, det var så roligt att skriva om lästips, så nu tar jag några till av bara farten! Men den här gången blir det en mer blandad kompott och inte fullt lika allvarligt som häromsistens! (Nu tror kanske mina nära och kära att det bara kommer att ligga hårda klappar under granen. Men viss variation kommer att bjudas. Jag lovar!)
Först ut blir Leila Lindholms och Ulrika Magnussons nya inredningsbok Welcome Home. Jag trodde först att det skulle röra sig om väldigt mycket gull. Men stilen var just stilig. Det handlar en hel del om att hitta sin egen stil, varvat med praktiska tips och bilderna är faktiskt, om ni ursäktar uttrycket, to die for!

Härnäst kommer ett boktips till en inte längre ung man. Thomas Sjödins roman Tusen olevda liv finns inom mig handlar om en man med några år kvar till pensionering. Hans fru som gick bort några år tidigare har lämnat honom sörjande men framför allt mer och mer likgiltig inför livet och de människor han är pastor för. Istället för att stilla låta livet rinna bort väljer han det modiga, att under en tid förändra sitt liv radikalt, för att ge sig själv chansen att på ett nytt sätt möta sig själv, vänskapen och sin herre.

Sist ut blir Victoria Skoglunds En trädgårdsmästares väg. Vackra bilder och texter som inspirerat Victoria, trädgårdsmästare på Zetas, inspirerar även läsaren. Inte främst med handfasta tips utan genom sitt sätt att se på trädgården som en del av människors drömmar och skapande. En trädgårdsbok som gjord för vårvinterns längtan till grönare tider!
Kram!

lördag 7 december 2013

Moodboard till sovrum!

Så fort julen är över påbörjas nästa del av renoveringen här hemma. Vårt sovrum ska tömmas, gamla strukturtapeter dras ner och nya golv, tapeter och garderober ska in. 
Mina känslor inför detta är kluvna. Jag ser mycket fram emot ett ljust och harmoniskt inrett sovrum, inte lika mycket mot röra och byggdamm. Men man kan ju liksom inte få det ena utan det andra. 
Nu samlar jag, hur som helst, på inspiration. Mina ledord är ljust, grått, naturmaterial och så lite svarta accenter. Kan det vara nå't?
Hela temat har egentligen inspirerats av min fina svägerskas inlägg om kalklitir. En fantastisk kalkfärg som ger ett mjukt och skiftande ljus. Tack för den inspirationen!!
Kram!





Bilder från: http://inredningsvis.se/category/sovrum/, http://myidealhome.tumblr.com, https://www.mio.se

torsdag 5 december 2013

Julklappstips: En bok att minnas!

Idag svepte stormen Sven in och bäddade ner hela sta'n i ett vitt täcke. Hur ljuvligt är det inte att få uppleva den allra första snön genom ettåringens stora ögon! Och att hämta hem barn från skolan som genast ger sig in i garaget efter pulkor och skidor som måste prövas igen. Det blev till och med mer speciellt att äta lussekatter och tända ljus när snöns vita färg kämpar mot mörkret där ute!
I den här stämningen skulle jag vilja ge ett julklappstips till den som vill ge bort ett stycke litteratur som befinner sig väldigt långt från den här idyllen. Redan i våras läste jag Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, men den söker sig fortfarande in i mina tankar med jämna mellanrum. Jag kom verkligen att uppskatta den, men framför allt förmådde den, med sin märkligt sakliga ton, att skaka om mig och att levandegöra det ofattbara på ett sätt som jag sent ska glömma!
Det här är Rosenbergs bok om sin far. Men det är lika mycket ett sökande efter fadern som ett porträtt av en far som inte ville eller kunde berätta själv. Berättelsen tar sin början i Södertälje, den plats där föräldrarna så småningom hamnar och där han själv växte upp. Men vi får snart följa med på en resa mot förintelsen, en resa genom andra världskrigets Europa. Till sin hjälp tar Rosenberg olika dokument som han själv letar upp längs med faderns resväg. Genom dessa och Rosenbergs egen parallella resa får vi följa fadern från föräldrahemmet, genom familjens splittring och vidare på en märklig resa med flera oväntade vändningar. En resa som stundtals verkar leda rakt mot döden. Men där fadern verkar räddas som av tillfälligheter. Som när han utväljs till tvångsarbete istället för att skickas till gaskamrarna. 
De här vändningarna ställer svåra frågor. Är till exempel de tyskar som anlitar honom som arbetskraft räddare eller förövare? Är den rabbin som hjälper tyskarna att sålla ut vilka i ett ghetto som ska skickas till koncentrationslägren medfångar eller medlöpare till brottet?
Ja, det är en märklig resa vi får ta tillsammans med Göran Rosenberg och hans pappa. Dokumentens noteringar, deras sakliga tonfall, lyser i bjärt kontrast mot vad de beskriver. Orden verkar döva inför sin egen innebörd. Men det kanske är just kontrasten mellan ord och innehåll som liksom utmanar mig att känna och uppleva. Jag måste själv föreställa mig hur det kändes att i ovisshet slängas in i en boskapsvagn med osäker slutdestination. Hur det var att fraktas runt på ett sätt som brutalt förevisade en total brist på medkännande för människorna. Och hur oerhört smärtsamt det måste vara för en son att läsa detta om sin far.
Dokumentens botten till berättelsen låter mig också förstå hur den fader som eftersöks inte låter sig finnas mer än som en skugga som redan är borta. Faderns tankar, känslor och försök att efteråt göra sig fri från allt detta är för evigt borta. Kvar finns endast fragmentariska spår som bara till en del kan hjälpa att förstå.
Vissa passager kommer jag förmodligen att minnas så länge jag lever. De som handlar om hur de vuxna reagerar då beskedet kommer att barnen i gettot, alla upp till tio års ålder, måste skickas iväg i boskapsvagnarna. Det är så olidligt och outhärdligt att läsa att det nästan bara låter sig göras med ett sakligt tonfall. Ett svulstigt tilltal hade förmodligen antingen gjort att det ofattbara drunknat i känslostormen eller, än värre, blivit svårt att tro på.
Jag måste erkänna att det tog mig en stund att komma in i berättelsen. Platsen där fadern och modern så småningom hamnar omnämns som gång på gång som just "platsen". Jag har först svårt att förstå varför just "platsen" ska ges en sådan stor roll i berättelsen. Föräldrarna skulle ju aldrig ha hamnat här om det inte vore för förintelsen. Till viss del har de alltså själva valt att stanna, men det var ett val som uppkommit genom andras kontroll över deras liv. Men så småningom blir platsen just en egen karaktär. Den demonstrerar hur andras makt tvingade dem runt i Europa, nästan berövade dem livet och framtiden, men sedan lät dem undkomma. Men hur det som åsamkats dem fortsätter att skada dem, till och med då. Platsen blir därför en del av den brist på egenmakt som präglar, inte bara faderns resa genom andra världskrigets Europa, utan också hans liv efter kriget. Speciellt eftersom platsen vägrar att uppfylla sina löften. Frihet och läkedom bjuds helt enkelt inte, varken till det yttre eller på insidan. Och vilken var vitsen med att överleva då?
Ja, det här är kanske så långt man kan komma från både lättsinnig förströelse som underhållningsvåld. Det här är på riktigt och känns, på riktigt. Men börjar vi ändå inte bli ganska trötta på dussindeckare vid det här laget?
Många kramar till dig och en önskan att den här berättelsen även ska ge dig, eller någon du tycker om, nya tankar och frågor!


onsdag 4 december 2013

Tack för inspo, Underbara Clara!

Idag innehåller Expressens bilaga Leva & bo på Landet 10 jultips från Underbara Clara. Den åkte med av bara farten när jag ändå var på macken för att hämta ut beställda julklappspaket. 
Häromdagen kom mannen hem med några hyacinter. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med dem, men bland de tio tipsen av Clara fanns en bild på just en blå hyacint planterad i en vacker porslinskopp. Så vackert! Och jag kom på hur jag andra jular använt sockerskålen ur servicen jag ärvt från farmor. Den är precis lagom för att få ner en lök. Lite trassel på det, så är jag nöjd!
Kram!

måndag 2 december 2013

Bloggtipset!

God måndag!

Hoppas du får en bra start på veckan!
Jag tänkte passa på att skicka med ett bloggtips på en blogg jag uppskattar att kika in på. Den här gången blir det en träningsblogg: Life by LeilaLeila är, naturligtvis, personlig tränare som bloggar för Ameila. 
Jag uppskattar Leila för hennes fungerande träningstips och väldigt fina attityd. Till Leilas övningar krävs sällan några redskap, något gym eller ens särskilt långa stunder. Men övningarna känns, kan jag lova! Hon uppdaterar dem ofta; när man just börjar tröttna på ett upplägg eller sina gamla övningar, kommer nya och roliga övningar och upplägg! Förra veckan kom ett nytt upplägg inför julens mys och mat... Så fort snuvan och hostan lagt sig är jag med!
Men framför allt uppskattar jag bloggen för hennes fina ton! Den är positiv och uppmuntrande. Den ger mig inte dåligt samvete eller nya skönhetsideal att leva upp till utan en känsla av att "nu kör vi" och "det här fixar jag"! Kanske beror det på att Leila gått igenom och kommit ut ur en cancersjukdom, som gör att livsglädjen i bloggen är det påtaglig och inte att träning eller sund kosthållning ÄR hela livet. Det pushar jag gärna för! 
Heja Leila och kram till dig!






lördag 30 november 2013

Välkommen adventstid!

Ikväll var det äntligen dags att köra igång adventsmyset på riktigt! Tända ljus i alla vrår, värma på glöggen, duka långbänken med tilltugg och bjuda över vänner att dela det med. Kan det bli bättre!?


Förutom clementiner, som ju inte kräver några direkta förberedelser bjöd vi på pepparkaksstänger med ädelostcreme, saffranskrans à la Ernst och cornflakes confekt. 
Kan verkligen rekommendera saffranskransen: Fylld med kräm av smör, socker och mandelmassa kan den knappast kallas för en torr gammal lussebulle (jag hoppade över äpplen och mandel, men det hade säkert också blivit gott)!
Ädelostcremen består av en del nedsmulad ädelost och en del turkisk yoghurt.


Cornflakeskonfekten är världen enklaste; kolan ordnar sig själv i micron på några minuter. Sedan är bara att röra ner flingorna och ta två skedar till hjälp för att pytsa ner lagom stora klickar i formarna (OBS dock att den kokande kolan som tas ur micron ska hanteras varsamt. Den vill man inte få över sig!)


Att gästerna hade med egenhändigt tillredda Rocky Roads gjorde inte kvällen direkt sämre! Allt sammantaget räckte detta att mumsa på i ungefär tre timmar. 
Det här är knappast en kväll då jag kryper till sängs med tom mage! För efter glöggfika blev det pizza-slices! Men det är en helt annan historia! 
En härlig advent önskar jag dig!


torsdag 28 november 2013

DIY: Uppdaterad adventsstjärna!

Saknar du en adventsstjärna till helgens första advent? Sådana här halmstjärnor finns att fynda på loppis. Men varför inte leka lite med dess traditionella utseende och byta ut de julröda banden mot trädgårdssnöre i valfri färg. Jag valde att behålla de röda banden under de svarta. En vacker dag kanske jag vaknar och älskar julrött!

Hästen är från det stora varuhuset och snöret från Garden Flow Shop.

Kram!

tisdag 26 november 2013

Adventsmys, julhets och att skratta lite åt sig själv!

Nu är det många bilder jag vill dela med er här på bloggen! Jag kommer fortsätta portionera ut dem ett tag till. Nu väntar ju en speciell tid på året. Som när vi tänder det första adventsljuset en söndagsmorgon eller bjuder vänner på varm glögg i den bistra vinterkylan. Att fixa och ordna är som att i tanken redan vara i det där, i det mysiga!
Men advents- och juletid kan ju också kännas dubbelt. Känslor av ensamhet kanske aldrig upplevs med sådan intensitet som just under den här tiden på året. Att känna att man inte når upp till sin egen förväntan kan också bli ännu mer av ett misslyckande än i vanliga fall. Som att bli fångad i sin egen förväntan! 
Därför hoppas jag få inspirera, men inte skapa krav på att det är så här det måste vara. Och därför vill jag gärna poängtera att jag har fina och mindre fina vrår här hemma. 
Jag minns tillfällen kring jul som jag gärna minns och sådana som jag är lite mindre stolt över. Som den julveckan då jag skulle överraska min man med att sätta upp granen, tillsammans med två, då ganska små, barn. Jag tände ljusen, satte igång julmusiken och ropade ner barnen från övervåningen. -Kom så ska vi klä granen tillsammans och ha det jättemysigt!!!
Så mycket mys blev det nu inte. Det började med en sådan enkel sak som att toppen på den rätt fula plastgranen inte gick att få i tillhörande nederdel. Jag bestämde mig då för att börja med att sätta i denna nederdel i julgransfoten, vilken i sin tur visar sig vara borta. När jag springer runt och letar efter julgransfoten blir barnen osams: De bråkar om vems tur det är att sätta upp spiran högst upp i granen. När så mannen kommer hem från jobbet finner han sura barn och en grinfärdig fru kring en gran som fortfarande består av två separata delar! Och innan granen är färdig har även vi två blivit osams. Någonstans där börjar jag småfnissa åt alltihop! Snacka om totalt fiasko! Som det verkligen kan bli  när förväntningarna liksom är upptrissade till absurdum!
Nog hoppas jag på en mysig advent och en god jul. Men jag är ju fortfarande jag och varken jag eller någon annan i min familj var perfekt sist jag kollade! Alltså kommer inte den här julen att bli perfekt. Men förhoppningsvis trevlig och bra på många sätt. Speciellt om man tillåter sig att fnissa lite åt det hysteriska!
Det finns en julsång som jag har kommit att älska. Som hjälper till att ge perspektiv på alltihop: Amy Grants I need a silent night! En stilla och helig jul. Det hoppas jag att vi får i advent och jul. En tid där vi får känna stillhet och frid. Och få skratta lite med dem vi älskar!
Kram!



måndag 25 november 2013

Lilla önskelistan!

Är det fler än jag som funderar på julklapparna?
Till minsta tjejens önskelista är det jag som håller i pennan. Hon har ärvt en hel del, både leksaker och inredning, från storasyskonen, så hon behöver egentligen inte en massa grejor. Därför tänkte jag att hon ska få några få saker. Inte en massa plastbitar, utan sån't som har lite kvalitet och inte innehåller en massa mjukmedel och annat onödigt. Jag har surfat runt och hittat några mysiga saker som kanske kan ge dig som också har små barn lite tips:
En ekologisk docka som säljs av juliasvitadrommar.se. Det här med ekologiskt kan ibland kännas som överkurs, men tänker man på vad små barn ofta gör med sina leksaker, just det, stoppar dem i munnen, så känns det genast ganska relevant. Tyvärr har de just tagit slut... Men vem vet om det inte blir påfyllning innan jul?



En doktorsväska från traotto.se? En massa roliga instrument i en snygg väska. Kanske vill storasyskonen vara med och leka?


Ett tips för de större barnen blir de här små ekologiska byggklossarna av helt vanlig potatisstärkelse från rekolek.se. Dem har vi haft hemma tidigare och när barnen kommer igång med dessa, ja då kan de hålla på en bra stund!

En sista sak på listan blir det här kastrullsetet, också från träotto, som är så snyggt att jag nästan vill ha det själv!
Måndagskram och en önskan om en fin vecka!