tisdag 30 april 2013

Superwoman, bye bye!

Kanske har vi alla sett henne, kvinnan som har allt på plats. Hon är snygg, har söta barn, en framgångsrik man  och ett intressant jobb. Och en massa vänner. Och ett snyggt hem som är både ljust och fräscht OCH personligt och intressant! Självklart är hon också ett socialt underverk som kan konsten att vara både spännande och rolig- på samma gång!När hon underhåller sina besökare slänger hon som i förbifarten fram en liten hembakad sufflé . Och rättar till frisyren när hon speglar sig i de skinande fönstren.
Det lustiga är att om man någon gång får chansen att lära känna henne lite mer så försvinner hon. Eller rättare sagt, hennes perfektion försvinner. Hon finns inte! Det finns alltid någon fläck där någonstans.
Så skönt att tänka på ibland. Och känna sig normal.
De kvinnor jag känner och beundrar på ett lite mer hälsosamt sätt har både styrkor och svagheter. Och är medvetna om bådadera. De är antingen bra på att baka och träna eller har übertålamod med barn och andra typer. Eller så äger de en förträfflig förmåga att organisera upp ekonomi och garderober i snörräta led. Inte alltihop. Definitivt inte på samma gång.
Så lustigt då att jag ändå helst vill vara bra på allt. På samma gång. Hela tiden. Det är stört omöjligt! Jag vet. Jag har prövat. Inte konstigt att man då blir vansinnigt trött emellanåt!
Jag är bra på vissa saker och dålig på andra (som att baka bröd eller att ha koll på extrapriser). Jag orkar inte med så'nt! Och om jag försöker blir jag inte ens bra på det jag ÄR bra på. Som att hitta på egna godnattsagor till barnen eller att fixa ett trevligt kalas. Då orkar jag inte riktigt med det heller.
Jag skulle aldrig kräva eller ens förvänta perfektion av någon annan. Varför då av mig själv? Istället uppskattar jag människor som känner till sina brister och styrkor och som kan skratta åt bådadera. Som känns genuina.
För där i det genuina börjar ju möjligheten att lära känna varandra. Att kunna spegla sig i varandra. "Ärlighet varar alltid längst"?Tja, utan ärlighet börjar nog inget som är värt att bevara!
Stor kram!

måndag 29 april 2013

Välkommen sköna maj!

Nu är det dags för soliga vårdagar, sitta på altanen och se... Hur barnen hoppar på studsmattan.
Alltså, studsmattor ÄR ingen vacker syn! Men nu har vi iallafall köpt en rejäl studsmatta till barnen. Jag tror inte vi har behövt säga åt dem att gå ut en enda gång sedan dess! Snarare att det är dags att gå in och lägga sig! Att det sedan ser ut som att ett stort grönt UFO har landat utanför köksfönstret får jag väl helt enkelt leva med :)
Skickar med några bilder från senaste projektet: måla skivan på byrån i hallen. Hittade en riktigt fin spegel på Gruvgatan 13 och då måste ju bara byrån matcha! Jag målade ett lager med Herdins lackbets i färgen järnvitriol, ett lager med kaffesom jag bröt av med lite röd (akvarell!)färg för att få till rätt ton. Sedan strök jag ett tunt lager med vit färg som jag snabbt torkade av med en torr trasa. Visst blev det ganska likt spegelns ton!?
Ha en riktigt trevlig Valborg och första maj!


fredag 26 april 2013

Fredag igen!

Oj oj oj, då var det fredag igen! Veckorna går med farlig fart! Det gäller att ta vara på dagarna. Javisst, Carpe Diem. Men det uttrycket är ju så uttjatat att risken är stor att man stänger av öronen när man hör det...




 
Fredagarna är tjejdag här hemma hos oss. Jag, bebisen och 7-åringen. Dessa dagar är guld värda, inte för att vi inte gillar de två andra i familjen, utan för att det ger mer tid för oss som är tillsammans just där och då. Jag får tid att lyssna och prata. Tid att hålla i när hon övar sig på att stå på händer. Tid att rita hästar och gubbar eller vad det nu är hon vill ha hjälp med. Det är guld värt. Då skapas ibland de där stunderna när man verkligen har roligt tillsammans. Helt oplanerat.



Ett sådant tillfälle var när vi hade varit i sta'n och fixat sådant som måste fixas. Ni vet, gummistövlar och överdragskläder och så'nt där. När vi åkte hem gjorde 7-åringen en egen sånglek som hon drog in mig i. Det slutade med att vi sjöng, skrattade och pratade hela vägen hem. Det kallar jag att fånga dagen. -Eller åtminstone resan hem från sta'n :)

Trevlig helg!

onsdag 24 april 2013

Pyssel och pyssel!

Åh, jag hade glömt hur det känns när man är vaken många gånger varje natt, månad efter månad. Känner mig sådär ohärligt genomtrött. Eftersom bebisen äntligen börjat äta lite mer mat och faktiskt till och med dricka lite välling, hoppas jag att det snart vänder. Tills dess är det bara att hålla i och härda ut!! Tur att dagarna är desto bättre. I princip varje leende återgäldas med ett brett smil som visar upp de två små tänderna! Känslan av att mötas av ett sådant leende hade jag också glömt :)

 Tänkte bjuda på lite bilder från barnens pysselhörna. Eftersom barnrummen är ganska små och dessutom behöver renoveras, ville vi se till att barnen skulle få plats att pyssla, att breda ut sig och att kunna skapa. Skönt att inte behöva städa hela tiden. Nästa dag kan de helt enkelt fortsätta där de slutade!

Det här rummet ligger en trappa ner och är lite källarmörkt. Jag satsade därför lite extra på mysiga lampor för att det skulle kännas inspirerande att gå ner och sätta sig här. Så fort de har kompisar hemma sitter de här och grejar. Lite mer sällan annars...








Det är 7-åringen som sitter här mest och när hon pysslar själv vill hon helst sitta nära mig. Då plockar vi upp grejorna till köksön. Det kanske slutar med att alltihop hamnar i 7-åringens rum nu när det börjar ta form. Det ligger iallafall närmare köket ;)
Kram!




måndag 22 april 2013

Krämig blomkålssoppa!

Här kommer ett litet recepttips igen. Det här är en soppa som är enkel att sno ihop och jag har följaktligen gjort den ofta. Ett av barnen gillar den, ett gillar den inte längre. Så kan det gå när man som förälder gör en maträtt lite för ofta :)

4 port.

1/2 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 tsk olja
1 litet blomkålshuvud
grönsaksbuljong, gärna ekologisk
200 g philadelfiaost med smak av vårlök
3 dl mjölk (lätt eller standard)
50 g ädelost
4 skivor bacon
salt och svartpeppar



Fräs lök och vitlök (viktigt att inte bränna). Skölj och hacka blomkålen. Lägg i och täck med vatten. Lägg i buljong. Koka i ca 10-15 min. Lägg i ost, höll i mjölk och låt soppan sjuda försiktigt. Krydda med salt och peppar. Stek baconskivorna i micron på, på hushållspapper i stark värme i tre minuter. Klipp i mindre bitar och rör ner i soppan. Klart!
Det kan vara snyggt (och gott) att strö över lite gräslök som topping så att soppan får lite färg!







söndag 21 april 2013

Våren!

Äntligen, äntligen! Att sitta i solen på altanen, läsa en bra bok, dricka en kopp latte, med fötterna på en pall... Det är "lifet"!

lördag 20 april 2013

Muskler vs kondition!

Måste erkänna, har aldrig strävat efter att se biffig ut. Tror inte riktigt att jag har förmågan att få sådana muskler, om jag ska vara ärlig. Men efter tre graviditeter kan jag konstatera att det är väldigt lite muskelmassa kvar!! Benen har helt enkelt tagit formen av "pinnben". Hmm.
För snart två år sedan hade jag förmånen att höra professor(medicinsk vetenskap) Michael Tonkonogi prata om träning och hälsa. Innan dess tänkte jag att kondition var viktigast ur ett hälsoperspektiv. Ni vet, joggingturer för de hurtiga och promenader för resten...
Men Tonkonogi förklarade hur viktigt det är att ha muskler. Att muskler är hälsosamt. Han visade hur cellernas förmåga att ta hand om kroppens insulin ökade snabbt och mycket när man börjar träna. Detta innan man egentligen ser resultaten i form av större muskler. Mycket uppmuntrande för en "pinnis" som mig.
Mycket muskler gör alltså att kroppen både får lättare att laga skador i kroppen och att ta hand om blodsockret. Därför förebygger muskelmassa  både hjärtproblem och insulinresistens. Muskler är alltså viktigt för hälsan och då blir just benen, eller låren, viktiga. Detta eftersom vi hittar kroppens(förhoppningsvis) största muskelmassa här. Smala ben, i betedelsen utan muskler, är enkelt uttryckt ohälsosamt! Inte minst är det viktigt att se till att man har och bibehåller sin muskelstyrka för att hålla sig frisk i takt med att man blir äldre.
Så vad gör jag åt det? Jag har tränat med fokus på coremusklerna. Blir ju lätt så när mage och rygg högst uppenbart tagit stryk under graviditeten. Men nu är det dags att lägga till benträning igen! Utfall och knäböj! Dags att pina pinnbenen lite alltså!!
(Här och här kan du läsa mer om och av Tonkonogi.)

torsdag 18 april 2013

Ett personligt hem!

Innan vi flyttade i augusti renoverade vi kök, hall och vardagsrum i stilen "blås ut allt och gör nytt". Vi bevarade visserligen några valda delar som takbjälkarna i vardagsrummet och de fina fönsterbrädorna i svart sten.

Risken vid sådan renovering är att hemmet känns mer "ljust och fräscht" än personligt och inspirerande. Fast det blev fint infann sig inte riktigt känslan av hemtrevnad. Och fler nya grejor i enhetlig stil hjälper ju inte riktigt heller...

När jag i dagarna plockade fram min gamla tavla med den fiolspelande mannen insåg jag att jag saknat den. Jag gillar den bortom tid och trend. Och egentligen oavsett vad andra tycker. Sådana gamla grejor, tillsammans med det nya, förändrar ju hela känslan. Nu börjar vårt hus kännas som ett hem! Gött!
Kram!




tisdag 16 april 2013

Vår på trappen!

Nu börjar det faktiskt kännas som vår på riktigt!!! Äntligen! I rabatten tittar tulpanerna upp. Om inte våra trägna besökare; rådjursfamiljen, tar sig en tugga, så ska rabatten snart prunka i svart, vitt och rosa.

I väntan på detta fixar jag till trappen istället. Mina stora fina betongkrukor såg alldeles förvuxna ut på trappen till vårt nya hus och det tog ett tag innan jag fick någon slags idé om vad jag ville ha istället. Men nu har det fixats nya, svarta, krukor och balkonglådor, blommor och sist men inte minst nya lyktor på trädgårdsmässan!


Vad härligt det är att komma hem och ha något vackert att vila ögonen på! Ja, förutom på de fina som bor inne i huset då :)
Kram!




måndag 15 april 2013

Födelsedagsfix och firande!

Puh! Dags att sätta sig sig ner och mysa en stund efter en lång dag med en massa fixande. Imorgon blir nämligen vår lilla 6-åring en 7-åring! Jag var lite sent ut, det måste medges. Så idag fick det bli presentshopping, inslagning och fix med tårta o.s.v. Lill-fröken fick gå in på rummet ett slag medan jag slog in paketen. Varannan minut hördes: "Får jag komma ut nu"!? Däremellan sjöng hon födelsedagssånger för sig själv. Men nu är det klart! Och jag tror faktiskt att hon har somnat...

Men jag lägger in ett litet firande redan nu på kvällen. Idag har nämligen bloggen passerat 1000 visningar! Det känns jätteroligt och ganska fascinerande att det är ett gäng människor som faktiskt kollar in det som händer här. Du är så välkommen :)
Kram!

söndag 14 april 2013

Skärmtid och "värdetid"!

Du som har barn känner säkert igen uttrycket "skärmtid". För mig står det för hur mycket tid som tillbringas framför en skärmar som TV:n, datorn, Iphone och Ipad. Förra veckan tog vi åter "skärmtidssnacket" med barnen. Jag hade en tid gått och haft dåligt samvete, en känsla av att jag släppt iväg skärmtiden alltför långt. Varför? Egentligen för min egen bekvämlighets skull.
Efter en stunds resonerande med 6-åringen och 8-åringen var vi rörande överens. Nu gäller det bara att hålla fast vid överenskommelsen (och det är ju inte alltid så bara)...

Efter det började jag dock fundera på min egen skärmtid. Enligt SCB (2010) jobbar vi i genomsnitt 7 h och 40 min per dag. Under den fria tiden, som är nästan 6 h, är den vanligaste aktivitetenTV-tittande, sedan social samvaro och i tredje hand är vi uppkopplade nätet. Och då har ju ganska mycket hänt sedan 2010..! Trenden är att tiden för social samvaro minskar och tiden på nätet ökar. 2003 spenderades i genomsnitt 72 minuter per dag på nätet och 2009 109 minuter. Dessa minuter har med högsta sannorlikhet ökat sedan dess... Ha ha, jag sitter ju vid skärmen och skriver detta!
Tiden spenderad här på nätet ger ju en del. Men vad missar jag? Vad är alltför dyrbart för att gå miste om? Vad är "värdetid"?

En sak som är viktig för mig är våra måltider. Förutom fredagsmyset äter vi i princip aldrig framför TV:n. Men om jag ska vara ärlig händer det att jag sitter med min Iphone i handen när vi äter. De måltiderna blir sällan varken trevliga eller minnesvärda! Nej, jag tänker hålla fast vid att när vi äter är vi tillsammans! Det är kanske under dessa stunder som man allra mest känner sig som en familj!?
En annan sak som jag inte vill gå miste om är stunderna med en riktigt bra bok. Du vet, en bok som underhåller samtidigt som den utmanar mina föreställningar eller lär mig något nytt. Det kan inte heller ersättas med om än så kärnfulla twitterinlägg!
Jag vill inte heller gå miste om min reflektionstid. Som troende är det också viktigt att stilla sig en stund, att formulera en bön och lyssna på svaret. Då blir min egen värld lite mindre och nya perspektiv läggs till min egen infallsvinkel.
Tiden vi har är begränsad. Som småbarnsförälder är det väldigt uppenbart! Den får inte rinna iväg mellan facebookkommentarer, instagramuppdateringar, blogginlägg och valda stunder framför play-TV. Så det så!
Kram!




 


 

fredag 12 april 2013

Massor av inspiration från trädgårdsmässan!


Tillbaka hemma igen från en dag laddad med intryck och inspiration. Japp, trädgårdsmässan (egentligen Nordiska Trädgårdar) levererade! Förutom inspirationen har ett gäng nya fröpåsar samt pelargonsticklingar fått följa med hem!
Jag skickar med ett bildregn och åtföljande kommentarer:
Här är bilder från en av visningsträdgårdarna; Näsuddens Handelsträdgård, samt från butiken Garden Flow Shop. Den här visningsträdgården var full med räta linjer i en naturlig färgskala. Genomgående grönt och brunt. Den gav nya tankar och idéer eftersom de jobbat med enkla, enkla material som träbalkar, terrakottakrukor och spånskivor - och fått det så snyggt!!
Nedan har de till exempel gjort en vedförvaring på enklaste sätt med grönmålade träbalkar. Vill man ge veden ett tak skulle man ju kunna lägga några vedpannor på toppen...
Se också hur man trätt upp "hjärtan på tråd" till höga torn! Bra tips när de växt ur det lilla växtstöd som oftast finns med från början!
Ett annat roligt tips var de mobila odlingslådorna (från Nelson Garden tror jag) som bestod av fristående rottingpaneler med en rejäl plastpåse innuti.
Trenden att inreda ute som om det vore inne verkar hålla i sig. Rummen var fulla av "växande" byråar, bord och bokhyllor! Jag skulle nog inte offra en så fin sekretär som den nedan, men en gammal och uttjänt skulle jag med glädje ge en sådan vacker uppgift!
I korgen nedan ser ni bland annat kungsängsliljan, som jag vågar utnämna till mässans mest populära blomma!

Jag var lite förvånad över att så många montrar höll sig till jordfärger när klädmodet är färgstarkt, men några inslag av färg fanns ändå. Guteform, de klassiska gotländska utemöblernas mästare, hade ett till exempel ett nytt koncept där både pasteller och starkare färgare lyfte utställningen! Känner du igen dem? De var nämligen med i senaste omgången av "Så mycket bättre".

Häpnadsväckande vackra var Bossons orangerier, utemöbler och detaljer. Även om deras orangerier kostade en rejäl slant var deras mindre prylar riktigt prisvärda! Ett par av dem landade hemma hos mig, men det får bli ett senare inlägg.
Nu ska jag fortsätta ta hand om min lilla sexåring. Det är härligt att känna sig efterlängtad när man kommer hem och nu har hon tusen små saker att säga mig..!
Kramar!


 

onsdag 10 april 2013

Nytt ljus i allrummet!

Äntligen! Har tittat efter lampor till de stora fönstren i allrummet ett bra tag nu. Vi har bott lite mer än ett halvår i huset. Det är mycket som ska fixas. Mycket grejor som ska skaffas. Då vill jag inte lägga en tusenlapp på ett par nya lampor. Det landade till slut i ett par från Åhlens. Nu börjar rummet kännas färdigt! Och jag börjar känna mig ganska nöjd :)


I morgon blir det trädgårdsmässan i Älvsjö! Dit har jag tänkt att åka i flera år, men nu äntligen blir det av. Jag åker m.a.o. med ganska hög förväntan. Så nu blir det tyst en stund här på bloggen någon dag och sedan återkommer jag förhoppningsvis med en massa trädgårdsinspiration!

Kram!

 
 

söndag 7 april 2013

Att söka lycka eller mening?

Jag tror att de flesta av oss vill vara lyckliga. Jag vill det. Men den eviga frågan verkar vara hur man blir lycklig.
Är det själviskt att vilja vara lycklig? Borde vi inte istället försöka leva på ett moraliskt riktigt sätt och tänka på andra istället för på oss själva?
När jag sökte lite på ämnet kom jag in på en artikel i DN (2010-04-26) om en av Sveriges främsta forskare kring lycka; Bengt Brülde. Han ser att människor idag blir allt mer inriktade på att söka lycka, vilket reklamindustri, resebranchen och självhjälpsindustrin underbygger.
Det som dessa industrier basunerar ut att vi ska göra för att bli lyckliga stämmer inte med vad lyckoforskningen visar, menar Brülde enligt artikeln. Forskningen visar istället på att vi blir lyckligare av att "vårda nära relationer och av att arbeta". Han framhåller också vikten av ett centralt livsprojekt med målet att gynna någon annan, större, enhet och av att ..."lägga tid och pengar på andra".


Det här påminner mig om klassikernas klassiker när det kommer till moral: "Älska din nästa som dig själv". Jag har den senaste tiden funderat lite kring detta. Det säger ju varken "älska dig själv" eller "älska din nästa" utan "älska din nästa som dig själv". Båda två, på samma gång! Kanske menas det att om jag älskar mig själv kan jag genom den kärleken älska dig. Eller är det så att jag bara kan älska mig själv när jag också är en person som aktivt älskar andra?
Hur kan jag bidra och vara en del av något större än mig själv? Artikeln ger åtminstone en fingervisning:  "För att ett centralt livsprojekt ska vara maximalt meningsskapande måste det syfta till att gynna någon annan större enhet." Min känsla säger mig instinktivt att det nog är så här. Livet blir för litet och pyttigt när jag bara fokuserar på mig själv och mina egna behov. Det blir ljusare och mer meningsfullt när jag ser bortom mig själv. Men jag vill inte heller tappa bort mig själv när jag söker andras bästa...Enligt den gyllene regeln behöver jag ju inte heller göra det!
Nog funderat- nästa utmaning blir att försöka göra detta i praktiken!
Kramar!

lördag 6 april 2013

Resans bästa och värsta!

Jag tänkte ju berätta lite mer om vår lilla semesterresa: En vecka på Teneriffa, hotell Costa los Gigantes.
För det första; all inclusive är verkligen att rekommendera när man reser många tillsammans. Man möts vid frukosten. Om någon är lite sen till en måltid är det ingen katastrof. Livet blir helt enkelt så enkelt det kan bli och man kan ta det lugnt njuta av varandras sällskap. Det var det vi ville den här gången. Ett plus var dock att hotellet bjöd in lokala hantverkare, olika varje kväll, vilket gjorde att vi ändå inte var helt avskärmade från samhället utanför.
När lillan blivit lite större hoppas jag att vi vågar oss på lite mer äventyrliga resor igen!


Jag tänkte ju kora "veckans sämsta och bästa":
Den roligaste aktiviteten var höjdbanan! En bana där man ömsom spatserar i hängbro och ömsom på en stock. Säkerhetsselen var naturligtvis på, men höjden på mellan 5 och 6 meter upp i luften gjorde det hela nästan onödigt spännande. Särskilt när man, lite svag i knäna, ska hjälpa en liten 6-åring på samma gång. . . Men det är ju efter sådana stunder man kan dunka varandra i ryggen :)
 


 
Veckans värsta var däremot vår lilla tur ut på böljan den blå. Vi seglade iväg på piratbåten på jakt efter pilotval och delfiner med flaggan i topp. Pilotvalarna lät sig finnas. Fascinerande att få se dessa lagom stora valar alldeles nära däck!


Problemet är bara att om man tittar på valar kan man inte samtidigt titta på horisonten. Låt mig säga att bara en i sällskapet åt någon mat. Resten mådde illa. Vissa mer än andra. Mormor spyr, bebisen spyr (trodde hon var för liten för att känna av sjösjuka) och jag spyr. Övriga gör sitt bästa för att inte spy. Utfärden blev en flopp kan man säga, fiasko rent av. När vi gled tillbaka in i hamnen, med piratmusiken strömmande ur högtalarna, spred sig lättnadens leenden. Äntligen! Men vi kommer sent att glömma detta piratäventyr!!


 
 

Nej, nu avslutar jag semesterberättelsen med en god efterätt och lite solbränna!

Kram!

torsdag 4 april 2013

Nygammalt till hallen!

Veckan innan vi reste bort fick jag ett sådant där "nä nu ska det bara bli gjort"-ryck! Drog fram skruvdragaren och skruvade ner hallinredningen, slipade ner de värsta bubblorna i strukturtapeten i slipmaskinen och tapetserade. (Visst får man några genuspoäng här va' ?)
Blev det klart? Nähä! En våd för lite!!! Och därför ligger alla ytterkläder huller om buller på gästsängen i "lilla-rummet". Men så här är det ju ofta i "renoveringsträsket". Projekten blir inte färdiga när man tänkt sig, det dyker upp problem längst vägen o.s.v. Därför bjussar jag gärna på en bild av hur det ser ut på riktigt:



Men jag måste(!) ju också lägga ut en försmak på hur det kommer att bli. Jag har länge varit sugen på att testa griffeltavelfärg. Pallens överdel liksom nyckelskålet fick en omgång sådan färg. Betsade resten av pallen med järnvitriolbets. Blev riktigt nöjd :) Tillsammans med den nya tavlan tror jag att det blir en bra helhet- så småningom!


Kram!



 

onsdag 3 april 2013

Glad påsk!

God eftermiddag så här några dagar före påsk!
Jag tar helt enkelt och börjar med några bilder på påskdekorationer. Eftersom jag inte gillar massor av färg i vanliga fall gör jag inte heller det när det är påsk. Därför får påskpyntet gå i vitt och svart. Jag är inte heller speciellt förtjust i påskkärringar, så det blev ett tema med fjädrar och ägg. Mest nöjd blev jag nog med påskriset som i år fick lite fjädrar och några extra kvistar med vide. Till påsk vill jag inte genompynta huset som man ibland gör till jul, utan bara lägga till litegrann så att man får känslan av påsk(naturligtvis) och av att vårljuset är påväg. Enkelt ska det va'!
Glad påsk!!!

 
Ljuslykta med kryss från Mio.


Prickiga fjädrar från Gruvgatan 13, vita från ICA Maxi och påskägg (små liksom det stora) från Ellos.
 

tisdag 2 april 2013

Att vara kvinna- en kvinnas kropp

Ska precis börja läsa Caitlin Morans omtalade "Konsten att vara kvinna". Men innan jag gör det vill jag själv fundera över mina egna erfarenheter och tankar kring detta att vara kvinna. Det är så lätt att avfärda sådana funderingar med fraser som: Vi har aldrig haft det bättre! Javisst! Jag är oerhört glad över leva i Sverige av idag, just som kvinna.
Är det därmed enkelt att vara kvinna idag? -Nej, det tror jag ändå inte. Det är fortfarande så lätt att känna att man måste vara på ett visst sätt, leva upp till andra människors färväntningar. Känner du igen dig? Finns det områden i ditt liv där du känner  dig inlåst i en ram eller pushad att leva upp till andras bild av dig eller hur man i allmänhet borde vara- just som tjej?
För mig stämmer detta tyvärr när det gäller min kropp. Vår lilla dotter är nu snart 6 månader och under tiden som gravid upplevde jag att det var legitimt att kommentera min gravida kropp på ett sätt som jag aldrig upplevt i vanliga fall. Sådär mellan fjärde och femte månaden växte min mage snabbt, definitivt fortare än vid tidigare graviditeter. Kommentarer som "är det normalt att man blir tjock så fort", "men vad stor du har blivit" eller "du kan ju äta så mycket du vill som ändå ska bli så fet" är några exempel.
Jag som varit så oerhört lycklig över att vara gravid igen, att på nytt få uppleva det här äventyret, blev istället fokuserad på min kropp; på hur mycket jag gick upp i vikt och hur magen såg ut i olika kläder. Det var också någonstans här som jag bestämde mig för att gå ner i vikt och komma i form så fort bebisen därinne behagat komma ut. I rasande tempo skulle det gå! Jag skulle snart kunna glida förbi dem som yttrat dessa kommentarer med en vältrimmad kropp (platt mage och putig rumpa istället för tvärt om).
Varför är den gravida kroppen tillåten att kommentera? Ska man som gravid kvinna inte påverkas av dessa kommentarer? Kanske de rinner av någon som vatten på en gås, men så var det inte för mig. Jag tycker att det är bra att äta bra för att må bra. Jag fick ganska ont i ryggen efter graviditeten och då är det ju jättebra att stärka upp muskelkorsetten igen... Men när jag nu tänkt efter en smula och om jag då ska vara ärlig, så var det kanske inte främst därför jag haft fokus på att komma i form.
Så nu bestämmer jag mig för detta: Jag ska då inte komma i form för att duga i andras ögon!!! Jag duger bra! Jag är tillräckligt snygg för att vara en 35-åring som fött tre barn och det är det faktiskt jag som bestämmer! Du duger också! Kan vi inte bestämma oss för det?!


Så, då ska vi se vad Caitlin har att säga!

måndag 1 april 2013

Tacksamhet!

Natten till igår kom vi hem från vår semesterresa. Vi har varit en vecka på Teneriffa. Ätit gott, solat, badat, sett andra saker än i den vanliga vardagen.
Idag känner jag - tacksamhet! Ja, jag är naturligtvis väldigt glad för att vädret var bra, maten god osv, men mest av allt för sällskapet. Vi kan kalla den här typen av resa för "generationsresa". Tre generationer; pensionärer, spädisar, tonåringar och föräldrarna till respektive- ja inte till pensionärerna :) ! Jo, en sådan resa kan ju gå hur som helst. När förutsättningar och förväntningar skiljer sig åt. Men den här blev bra.
Efter att ha bott lite mer än 30 mil från föräldrar och syskon tar jag inte tiden tillsammans för given. Att få dela frukostar och promenader (och sjöfärden där vi mådde "ap-illa") är dyrbart! Och den där känslan av att höra samman. Att tillhöra. Kanske en av de viktigaste. Tack för min familj!
(Tänkte jag skulle skriva lite om den båtturen då allt inte var speciellt rosenskimramde - men det får bli en annan dag!)

Kramar!