Att skicka iväg stora grabben. Packad till tänderna med attiraljer och förväntan.
Inte lika svårt som till sportlägret tidigare i år. Då var det första gången han åkte för att tillbringa borta från oss och de våra. Så väldigt märkligt det kändes då. Och ganska märkligt nu också.
Nu är han där borta med en massa andra barn! Sover i tält, busar och badar. Men vad han gör just nu. Och vem han är med. Det vet jag faktiskt inte!
De bråkar ibland. Våra två stora. Men ikväll sitter Mellantjejen i soffan och viskar: Jag saknar honom!
Det är väl precis så det ska vara att ha ett syskon. Att bråka lite med och där under älska mycket.
Och saknar. Det gör jag också. Jag saknar en av fem röster här hemma. Av en som hör till. Och studsandet av ballonger och bollar och jag vet inte vad... Och ett ruffsigt huvud på kudden i rummet bredvid vårt.
Nej. Dags att njuta av den lite tystare kvällen.
Det får bli en kopp av det allra fräschaste kvällsteet jag vet: En skiva citron, två skivor ingefära och en gnutta honung. Mm.
Kram till dig och till en älskad storagrabben under tältduken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar