lördag 31 maj 2014

Längtan efter det hållbara!

Just nu kretsar mina tankar ofta kring hållbarhet. Hur mitt liv kan bli mer hållbart? På flera sätt.

Jag funderar över vanor jag lagt mig till med. Känslan att jag behöver köpa nytt. Och nytt igen. Och vad jag egentligen betalar för den. På flera sätt.

Grejorna som jag arbetat i timmar för att betala. Produkter som  kanske producerats under usla förhållanden. Som fraktats runt halva jordklotet. Och som jag sedan använder ett par gånger, en kort tid, för att sedan byta ut. Det gör mig irriterad: På reklamen. Och på mig!

Men vad gör jag då?! Jag som är road av trender. Mode. Inredning. Ja, till och med trädgårdsvärlden har ju sina trender! 
Och att vara kreativ och förändra. Förbättra. Det kan vara så löjligt roligt. Ge mig så'n energi!

Men jag vill inte viljelöst ledas att byta ut min garderob, min soffa eller rabatt för att någon trendsättare bestämt vad som är inne eller ute! Ändå vet jag att det är det jag gör!

Därför försöker jag allt mer att ifrågasätta mig själv. Vad är det jag behöver? Verkligen vill ha? Innan jag eventuellt drar fram kortet.

Och det roliga är att när jag får mig själv att fundera över vad jag verkligen tycker om. Vilka kläder. Vilken inredning. Och vad jag vill använda min tid till.
Då ser jag min egen stil tydligare. Min vilja blir tydligare. Det blir lite lättare att välja. Att vänta. Och att välja bort!

Och så hoppas jag bli lite mindre påverkbar. Och lite snällare mot min tid och mot min omvärld.

Men inte är det lätt, alltid! När gallerian ligger några skärmdrag bort. Och inspirationen, läs reklamen, finns överallt och hela tiden!
Men jag skulle faktiskt kunna räkna upp ett antal köp som aldrig blivit av. För att jag tänkte en extra gång. Grejor jag aldrig saknade sedan...

Kram!

2 kommentarer:

bara anna sa...

Där har jag själv kommit en bit på väg, jätteskönt. Du kommer fixa det också.
Jag har ingen längtan efter att gå i affärer längre, det som jag tyckte var så kul förr, nej, usch vad trist och meningslöst det känns...
Kram

Jenny Åberg sa...

Ha ha. Ja, jag hoppas det. Kul att höra att man kan förändras!
Kram!