söndag 25 maj 2014

De skrivna bönernas tid!

Många trädgårdsinlägg har det blivit. Men idag tänkte jag skriva en rad om böner till skillnad från bönor... :)



För ibland har jag trott att en bön måste komma rakt ur mitt eget hjärtat för att liksom räknas. För att nå fram.
Att den ska bestå av mina egna ord. Formulerade av mig. För att vara äkta.
Men när energin tog slut och frågorna blev fler än svaren, då blev det också för tungt att formulera något till en bön. 
Ändå längtade jag efter att känna den där innerliga närheten igen. Den som både kan omsluta på alla sidor. Och uppfylla mig på samma gång.
Då blev de skrivna bönerna en stig att gå. Som att trampa på stigar. Som andra redan röjt. 
Och jag fann att ord som sedan länge tystnat. Betydelser jag aldrig uppfattat. Vaknade till liv och väckte mig.
Jag förstod att andras ord kan få bli mina. När de egna tagit slut.

Herren är min herde,
mig skall intet fattas.

Han låter mig vila 
på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.

Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta
vägar
för sitt namns skull...


Tryggheten och hoppet. Ankrat i den som vill mig väl. Vet vad jag behöver. I rätt tid.

Kram!


Inga kommentarer: