onsdag 9 oktober 2013

Lästipset!

Så var den utläst; Barnbruden, debutromanen av Anna Laestadius Larsson. En lagom tjock, historisk roman i 1700-talsmiljö. Jag lägger ner boken i knät, funderar en stund och börjar sedan googla mig runt efter med information om denna barnbrud: Hedvig Elisabeth Charlotta som 1774, endast 15 år gammal, gifter sig med prins Karl, bror till Gustav III. Vi får följa henne under hennes fyra första år ii Sverige.
Jag googlar därför att Charlotta, eller Lotta som hon enligt Wikipedia kom att kallas vid det svenska hovet, inte är en påhittad figur och att Laestadius Larsson, förutom en massa andra källor, haft Charlottas egenhändigt skrivna dagbok till grund för historien. Denna dagbok som tydligen blivit en av de viktigaste källorna till den tidens slottsliv. Nåja, några avvikelser från historien finns i boken, men det gör mig egentligen inget alls. För mig är det viktigare att författaren, förutom att ge mig en intressant inblick i den tidens hovliv, lyckats ge liv åt sina 1700- talsgestalter. 
Så har hon det, har de genom berättelsen blivit människor av kött och blod? Både ja och nej. 
Förutom Charlotta, får vi genom hennes vänskap följa Sophie von Fersen, adelsdam och hovjungfru, liksom Pottungen, den lilla stumma flickan som från början är utsedd att tömma nattens pottor, men som kommer att bli en viktig del av Lottas liv. Gemensamt för alla tre, blir dock deras fasansfulla maktlöshet. Detta blir berättelsen i berättelsen, så att säga. Och den övertygar.
Vår huvudperson har kommit till Sverige med en specifik uppgift, nämligen att skänka Sveriges tron en arvinge eftersom kungen och drottningen saknade barn (läs söner). Denna uppgift, liksom hennes vänskap med Sophie, ägnas stort utrymme. Charlottas status vid hovet stiger eller faller. Dels beroende på kungens nyckfulla humör och dels utifrån om hon för tillfället förväntas kunna uppfylla sin uppgift. De båda kvinnorna dignar under förväntningarna och förpliktelserna som hustrur och barnaföderskor och av den kontroll över deras liv som detta medför. 
När Charlotta till slut uppgivet helst vill slita ut moderlivet och sträcka fram det till alla dem som kontrollerar henne och på något viss, köpa sig fri, är denna fruktansvärda tanke helt logisk för läsaren. Jag känner med henne, förfasas och tror mig förstå lite av hur det måste ha upplevts. Hon är blott ett medel utan eget värde. Här får berättelsen liv! 
Jag är också glad i porträttet av den så kallade "Pottungen". Författaren har bemödat sig att även skriva in en flicka som representerar de mest utsatta. De som betraktades som de lägsta bland alla de tjänare som huserade på slottet. Den här berättelsen tänker jag dock inte skriva mer om. Medan man kan läsa om Charlotta på nätet måste man däremot öppna boken för att läsa om den här tjänsteflickan. Och det är också min rekommendation: Läs själv!
Jag hade däremot önskat att jag ännu mer, genom boken, hade kunnat se, luktat och smakat 1700-talet. Berättelsens kuliss får inte riktigt det liv jag skulle önskat. Excesser i klädedräkt, mat och möblemang är väl i sig inget att stå efter, men jag får inte den där levande bilden av slottet för mina ögon och det saknar jag.
Jag hade också hoppats på lite mer av politisk intrig. Av min googling att döma fick Charlotta som drottning, liksom under tiden efter sin makes död, ofta försvara sig mot anklagelser om inblandning i politiken. Jag hade gärna sett mer av dessa aspekter i intrigen! Både Charlotta och Sophie beskrivs som bildade kvinnor. De har via slottsbiblioteken tillgång till sin tids litteratur och uppges också läsa den. De bor och lever i maktens centrum. Hur reagerade de på de beslut som togs av den närmast enväldige Gustav III? De måste ha haft åsikter om mer än intrigerna på slottet och att kungen försummade befolkningens behov för sina utsvävningar i teater och opera. Nu blir tyvärr kvinnorna nästan så "kvinnligt" oförmögna som deras samtid och deras egna makar vill påskina. Jag kanske låter hård?! De som känner mig förstår säkert att jag önskat mer av en politisk dimension...

Hur som helst: Är boken läsvärd? Absolut! Betyg? 3 J av 5 möjliga!

Kram och önskan om en god läshöst!


3 kommentarer:

R sa...

Vilken bra recenssion!! Vi kanske ska ta något av Birro nån dag och ha bokcirkel kring:)

Hanna sa...

Den blev jag sugen på att läsa!

Unknown sa...

Kul att jag fick inspirera! Tack R och Hanna!