måndag 12 augusti 2013

Utmaningen- In i kaostunneln!

Ja, då var dags för den, kanske, sista delen i min lilla utmaningsserie. Jag hoppas att jag så småningom får anledning att komma tillbaka till den. Hur som helst, den sista delen handlar om relationer: Äkta relationer.
Hybels (Att söka äktheten) menar att öppna och sanna relationer består av ett givande och tagande. De där relationerna, man vet vilka de är, då man kan säga vad man känner och tänker, där man vågar ge av sig själv, sina brister och sina segrar och där man vågar ge sin ärliga åsikt till den andre, inte för att skada eller ironisera, utan av omsorg. Om personen och om relationen.
Alltför många relationer stannar i pseudokommunikation, en ytlig kommunikation som aldrig närmar sig något obehagligt. Hybels förklarar pseudokommunikationen: Ingen yttrar något som kan vara "farligt". De diskuterar aldrig missförstånd, avslöjar aldrig sårade känslor, luftar aldrig frustrationer eller ställer svåra frågor. Den outtalade regeln lyder: Sätt inte båten i gungning. Stör inte friden.
Motsatsen till den här pseudokommunikationen, där man kanske bara ger uttryck för vad man egentligen känner i skämt med en illa dold udd, kan kallas "kaostunneln". Att låta det falska lugnet ge vika för verkliga känslor och svåra frågor. Att låta kaoset komma, eller till och med att gå rakt in i det, för att på sikt få en bättre relation.
Nej, det är ingen angenäm upplevelse! Att "bråka" är inte roligt. Jag hatar det. Det gör mig utmattad och nedstämd. Men jag mår, nästan alltid, bättre efteråt. Luften är rensad och jag vet var jag har den andre och vice versa. Det är befriande!!
För att ta ett ganska fånigt exempel: Jag skulle gärna säga att jag inte bryr mig särskilt mycket om födelsedagar, mors dag eller bröllopsdagar. Att det inte spelar någon roll hur mycket jag blir firad eftersom året består av en massa andra dagar också. Men det vore inte speciellt sant. Jag bryr mig. Ganska mycket.
Vi firade vår bröllopsdag för inte så länge sedan. En mindre lyckad sådan. Det var länge sedan jag själv köpte något, av rädsla för att bli sårad om jag inte fick något tillbaka. Jag sa heller inte, under dagen, att jag egentligen var rejält besviken: På uteblivna kärleksbetygelser, någon liten gåva eller en inbjudan att gå ut och äta mat.
Hur som helst så bestämda jag mig för att inget säga... Och dagen blev ju inte direkt bättre av det. (Läs: Jag blev inte mindre sur av det.) På eftermiddagen, dagen därpå, bestämde jag mig därför för att lyfta frågan och säga som jag egentligen kände: Ärligt talat, om vi ska fira bröllopsdagar, så vill jag att vi firar. Då vill jag få en kyss på morgonen, jag vill att du ska säga att du älskar mig och att du har köpt blommor eller en liten present. Du kanske inte vill fira bröllopsdagar på det sättet eller inte hinner fixa någon gåva, men då vill jag hellre att vi säger att vi inte firar bröllopsdagar och gör något roligt en annan dag istället. Annars går jag bara runt och är besviken.
- Men jag trodde inte att du blev glad över att få blommor, blev det förvånade svaret. Och det hade jag faktiskt sagt för länge sedan. Och det var ju inte så lätt för honom att veta att det inte längre gällde. :)
Så vi fick luften rensad och dagen därpå blev jag, inte alldeles förvånande, bjuden på lunch på stan. Jo, det hade ju varit ännu roligare, om min man hade kommit på den här idén alldeles på egen hand och listat ut att jag numera hade en väldigt stark önskan att bli firad. Men nu är det ju så att man inte kan läsa varandras tankar. Inte ens efter ganska många år som gifta...
Och ja, det blev en riktigt mysig lunch :)

Innan jag slutar tänkte jag passa på att påpeka att inspirationen till min utmaningsserie, liksom flertalet citat, kommer från Bill Hybels Att söka äktheten- om vikten av att leva trovärdigt. En bok som hamnade i mitt knä vid ett sådant där alldeles lägligt tillfälle, när jag upplevde frågan om äkthet som väldigt aktuell och på samma gång ganska svår. Jag läste den från pärm till pärm ett par gånger och har dessutom gått tillbaka till vissa kapitlet när jag funderat, försökt leva ut det jag läst och inte minst när jag skrivit om Utmaningen här på bloggen. Jag tror inte att jag läst den för sista gången. Läs den gärna! Den kostar endast en liten slant och finns att beställa på ex. Adlibris.

Kram till dig som läser och tack, min älskade, för att du låter mig dela med mig av vår relation!

2 kommentarer:

Lena Åberg sa...

Jaha, då sitter jag här på jobbet och kämpar lite mot tårarna som samlar sig i ögonvrån. Av igenkännande och av lite sorg för att du behövt bli så där besviken. Men du har rätt, hur jobbigt det än är att säga att man inte vill ha en present inslagen i papper från Claes Olsson med spikar på (förlåt M min älskling men det är faktiskt ganska komiskt och vi har ju pratat ut om det) så tror jag relationen vinner på det i längden. Även om det är vansinning jobbigt att såra någon.. Jag hejjar på dig Jenny. Detta ger mig styrka och inspiration att stå upp för mig lite mer. Och säga att jo, det gör faktiskt något. Jag vill faktiskt det här!

Kram fina, ser fram emot att ses snart?

Lena

Jenny Åberg sa...

Tack Lena!! Jaa, det blev alldeles för lite i sommar <3