Utbrändhet och tacksamhet!

Under våren tappade jag allt eftersom förmågan att läsa böcker eller längre texter av något slag. Koncentrationen, liksom lusten att läsa om något över huvud taget, ersattes istället av tankar som bara flög runt! Jag ska inte dra några överdrivna växlar på detta i stil med att det vore som att säga till en sjöman att han aldrig mer skulle få se havet och sådär. Men en förmåga som är helt central i mitt jobb var borta. Och något jag älskat. Som som varit en viktig del av mitt liv och faktiskt av vem jag tänker att jag är.

Som jag saknat att läsa! Ett tag var jag rädd att aldrig mer få försvinna in i en uppslukande text. Aldrig mer låta mitt sinne absorbera och fyllas av energin från andras tankar och upplevelser. Fantasi och funderingar. Och det gjorde mig riktigt rädd. Och dyster.

Men nu är den tillbaka! Förmågan att hålla koncentrationen, sida efter sida. 

Att efter en lång promenad, idag på förmiddagen, få använda egentid åt att sjunka ner i soffan på altanen med en skål med något gott i ena handen och en bok i den andra. Det är ljuvligt! Så bråttom hade jag, att dyka ner i den där boken, att jag inte ens kostade på mig att duscha innan jag flöt in bland boksidorna. ( Jag har duschat nu, jag lovar.)

Och jag är tacksam över att åter få uppleva förmånen att på samma gång fly sitt eget liv och återupptäcka det genom andras ögon. Som att få hänga som en ryggsäcken på en överjordiskt stark bergsklättrare och njuta av en utsikt man inte förtjänat!

Ljuvliga läslust! Underbara livslust!

Kram!