Adventstiden...
För mig började den idag. Med adventsgudstjänst för barnens skola.
Den där känslan när man sitter på tunga träbänkar, hör sången stiga mot de höga valven och ser sina barn. Delta med liv och lust. Ett år äldre än förra gången.
Det ger livet en inramning. Något tryggt.
Ja. Och hemma har lagom mycket pynt kommit fram. Mellan hostattackerna. Nu tycker jag att vi har alldeles lagom mycket framme. För att få känslan av att det är något extra på gång. Fast man har sparat lite på krutet!
Snöstjärnor på lyktor...
2 kommentarer:
Vad mysigt! Här blir det pyntat av idag och då spar vi inte på krutet. Man tar seden dit man kommer och sätter upp allt julpynt nu och tar ner det direkt efter nyår. Det svåra är att få den där speciella stämningen när det är sommarvärme ute, men jag ska göra mitt bästa.
Ja, undrar ibland om man som uppväxt i Sverige någonsin kan förknippa sommarvärme med jul..? Möjligen med slask :)
Kram!
Skicka en kommentar