onsdag 5 november 2014

Taktitt och lite trots.

Nej. Det är helt uppenbart inte bara vuxna som drabbas av dåligt morgonhumör. I morses väcktes jag av hur mannen började morgonbestyren med Bebben. Eller egentligen av hennes respons: Nej! Nej... NEJ!

Ja, vilket morgonhumör hon fått! 
Och som hon uttrycker det! Där hon står på köksgolvet iklädd sin lite för stora pyjamas och hela sin envishet. Med tårar som rinner under den morgonruffsiga kalufsen.

Då är det bästa att bara sätta sig med henne en stund. Sträcka ut armarna och säga: Kom! Låta henne lugna sig i sin egen takt. Vara tyst. Klappa lite på ryggen.

Och ta fram lite frukost. Då börjar hon snart äta. På eget bevåg. Och så stiger humöret. Liksom stämningen vid frukostbordet.
 
Jo. Så kan det va' när humöret har följt med blodsockret ner i fotknölarna. Jag förstår ju känslan...


Men nu: En liten titt på taket som börjar ta form. Nu kan vi njuta lite av att vi nääästan är i hamn med en viktig sak. Och drömma om hur det kommer att se ut när fönstren fått samma färg som vindskivorna!

Kram!

2 kommentarer:

Husbilen Tuzzen sa...

Gud vad snyggt med grått tak! Vad duktiga ni är, det är ju ett jättejobb.
Kram Helén

Unknown sa...

Tack!