måndag 14 juli 2014

Att vänta och att leva

Man kan nog bli stressad av det mesta, har jag märkt. Till och med av trädgården. 

Stora delar av vår trädgård kommer att behöva grävas upp eftersom vi behöver dränera grunden. Och flera saker som vi behöver eller önskar göra inväntar därför grävmaskinernas ankomst. 
Och innan dräneringen måste vi byta taket...
Ja, du förstår säkert. Ibland känns listan på allt som måste göras oändlig. Och turordningen som måste följas rentav gräsligt tråkig.

Samtidigt finns det sådant som vi gjort. Sådant som är vackert. Som klätterrosorna som blommar som vita skyar mot den roströda tegelväggen.



Eller pallkragarna fyllda med kryddväxter, ärtor, olika slags lök och zucchini.


Min köksträdgård i rost och svart. Där potatisen i framkant växt sig hög som en liten häck.



Och jag försöker fästa blicken just detta. Och liksom klistra fast den där. 
Så att den inte glider över på de vildvuxna hörnen och fält med kapade tallbuskar där stubbar trängs med ogräs och ängsväxter.

Trädgård är långsamt. Trädgårdslivet kräver tålamod och lugn. Sådd och skörd och väntan.

Så jag väntar. Och lever i den trädgård jag har. Just nu.

Kram!

2 kommentarer:

bara anna sa...

Vilken härlig köksträdgård, en sån vill jag ha! Ni verkar bo mysigt där med skogen i närheten.

Och du är jättesöt på bilden i din presentation.

Ha en bra dag!

Unknown sa...

Tack, Anna!
Ja, det läget vid skogskanten är nog det jag uppskattar allra mest med trädgården.
Kram!