onsdag 2 april 2014

Det viktigaste samtalet- efter samtalet!

Jag hyser stor tilltro till att prata med varandra. Att vi igenom det kan förstå varandra bättre, lära känna en annan människa på djupet och själv bli utmanad och därmed få en möjlighet att förändra sitt eget sätt att tänka.
Men ibland undrar man ju!? Så mycket konflikt finns i världen: Inbördeskrig, annekteringar och våld människor emellan. Som att en man blir mördad när han gått för att titta på fotboll!! 
Inte heller i de egna relationerna är det inte alltid särskilt lätt att finna kompromisser eller att alltid förstå varandra. Inte ens när man verkligen försöker.
Men jag vill ändå inte ge upp tanken på att vi, åtminstone till en del, kan förstå varandra. Att jag genom att berätta från mitt perspektiv kan få någon annan att förstå mig lite bättre och att jag genom att lyssna och lyssna igen, kan förstå någon annan lite bättre. Allt annat vore otänkbart med tanke på konsekvenserna. 
Den senaste tiden har jag börjat lägga märke till något, både utifrån hur jag själv fungerar och av andras reaktioner. Det är att det bästa samtalet äger rum efter själva samtalet. 
När du och jag pratat färdigt och jag går tillbaka in i min egen vrå. När samtalet fortsätter i mitt huvud. Vad var det han sa? Vad menade hon med det? Hur känns det? Det är ofta då jag börjat förstå lite bättre, även om personen det gäller kanske aldrig får reda på det...
När jag och maken diskuterat något kommer vi inte alltid fram till en samsyn. Ibland undrar jag om jag lyckats förklara över huvudtaget. Men så, någon vecka eller till och med månad senare, förstår jag genom hans sätt att prata eller handla, att han visst förstått. Att han lyssnade.
Jag försöker ta med mig det. Samtalet är inte slut när det avslutats: Det är egentligen då det börjar! Det ger mig lite hopp. Och det hjälper mig att inte döma någon annan direkt. Att ge andra lite tid att fundera, precis som jag själv behöver den där tiden.

Kram!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det var riktigt tänkvärda ord som jag verkligen tror stämmer.

Jenny Åberg sa...

Tack, snälla!