fredag 13 juni 2014

Att veta allt!

Efter några dagar med bebben hos familjen är vi nu tillbaka till vardagen igen. Värdefull tid tillsammans. Tid med Lillan. Tid med familjen. Och lyxigt mycket hjälp!
Vi fick bland annat möjligheten att spendera en eftermiddag runt den lilla stugan vid Vänerns kant. Älskar den där miljön! Och utsikten som är så vacker att klockorna stannar! Åtminstone får den mig att stanna :)





Nu när det känns som om jag kommit en bit på väg och börjat känna mig lite piggare, så tror jag att det börjat bli dags att berätta lite mer. Vi är ju så många som drabbas av det här. Alldeles för många! Och jag tänker att om vi delar vad vi upplevt med varandra så kanske vi kan upptäcka något? Förstå något om nytt!?

Ändå är det som att jag vill gasa med ena foten och bromsa med den andra. Det är nämligen två saker som jag kommer akta mig noga för och som jag faktiskt vill berätta om innan jag börjar.

För jag har fått jobba så mycket med mig själv för att börja bli bättre. Och jag har lärt mig massor! -Om mig själv! Och det har tagit tid och kraft. Innan det börjat ge något tillbaka. För att använda en klyscha: Det har varit en resa!

Det första jag vill akta mig för handlar därför om det jag lärt mig. Att en hel del visserligen gäller gemensamma saker som tempot i samhället och kraven som all information, reklam osv får oss att känna. Men annat handlar om det jag lärt mig om mig. Vad JAG blir trött av. Vad JAG tycker är jobbigt. Erfarenheter som jag kanske inte alls delar med dig som läser. Därför vill jag inte ge sken av att det jag upplevt och vad som tröttat ut mig gäller alla.

Det andra handlar om den där resan. Jag är ganska säker på att jag inte är framme än. Att många trötta dagar och svackor återstår. Och att jag har en hel del kvar att lära mig. Det gör att jag inte heller vill låta som om jag vore fullärd. Verkligen inte! ( Och jag vill heller inte att någon ska bli förvånad av att se mig hålögd och grå eller trötthets-irriterad på barnen när vi storhandlar på ICA!)

Men jag känner mig piggare. Gladare. Och lite mer tålmodig, igen :) Och vet att jag förstått och gjort sånt som varit viktigt för mig. Och det delar jag gärna med mig av. Med förhoppningen att det kan ge någon av er som läser kan ta med er något...

Kram!

3 kommentarer:

bara anna sa...

Intressant med livets alla resor. En del skulle man gärna velat vara utan men det är ju ändå de som formar oss till den vi blir/är.
Hur länge har du varit sjukskriven? Jag har en kompis som har varit sjukskriven några veckor nu för utmattningsdepression och ska redan gå tillbaka och jobba halvtid, jag tycker det verkar för tidigt...

Anonym sa...

Ja det är verkligen en resa, så upplever jag med!!! Kram

Unknown sa...

Hej! Jag har varit sjukskriven helt i lite mer än två månader. För mig hade det inte fungerar att gå tillbaka så tidigt. Men det beror kanske på hur jobbet är och hur utbrändheten tagit? Det är ju dock viktigt att försöka skynda långsamt så att man dels hinner bli i piggare och dels lär sig vad man behöver förändra för att inte hamna där igen. Hoppas det går bra för din vän!
Kram!