tisdag 22 april 2014

En oas

... kan se ut på många sätt. Men det här är min!


En enkel park. Lagom nära för en promenad och tillräckligt långt bort för att inte vara hemma. Dit mina fötter numera finner vägen som av egen kraft.


Där pulsen går ner och andetagen djupnar så fort jag lämnat asfalten och husen bakom mig.


Jag möter kanske en och annan pensionär. Någon joggare hastar förbi. Men det jag mest av allt möter är en lagom ordnad natur som inte vill mig någonting. Som inte vill ha något av mig. Den bara är. 


Och den låter mig följa dess långsamma omvandling från en årstid till nästa. Nu är den blå scillans tid nästan över. Vitsippornas tid tar över.


Björkarna skiftar från grått till skir grönska och snart är den vackraste av tider här. Den då åldrande äppelträd blommor så att man nästan tappar andan!


Något att se fram emot. Just nu räcker bilden av en liten blå vattenspegel långt. Speciellt när parksoffan står mitt emot och bara väntar på mig. Parksoffan och den oavbrutna fågelsången!

Hoppas du får en fin dag och att du också har en så'n där plats; en oas.

Kram! 



4 kommentarer:

Bara anna sa...

Hej, vad roligt att hitta in till dig. I naturen kan man finna mycket kraft, det är härligt.
Var bor du någonstans?
Ha en bra dag!

Anonym sa...

I helgen såg vi såå mycket vårblommor tillsammans. Vitsipppor med blåsippor och gulsippor(det heter de nog inte) Tänk att du kan njuta av detta nu!!...Han för mig till vatten där jag finner ro...puss

Unknown sa...

Hej Anna. Välkommen hit :)
Vi bor i Dalarna. Kram!

Unknown sa...

Jaa. DET är något sätta vara glad åt!