måndag 22 september 2014

En häst är en ko är en dala-ko!

Som nybliven dalkulla, för mer än tio år sedan, var jag inte alls säker på att jag vare sig skulle stanna kvar eller förmå att uppskatta den här platsen. 
Numera är Dalarna mitt hem. Och alldeles uppenbart mina barns hem. En plats jag oftast förmår att uppskatta. 

Och att vi bor i Dalarna syns på flera sätt här hemma. Som i de dalahästar som jag målat och som står utplacerade lite varstans.

Och som Bebben numera uppmärksammat. Och blivit oerhört intresserad av. De ska helst vara med överallt. Häromdagen till och med i vagnen under middagsvilan.



Hon pekar på dem och skriker: Ha den koen! Mamma, ha den...(just det)... koen!

Att vi vänligt men bestämt hävdar att kon är en häst spelar ingen som helst roll. 
-Det är en häst, säger vi. Hästen säger i-hi-hi!

Då tittar hon på oss. Och säger, lika vänligt, men bestämt. 
-Dä ä koen...
Mijuu!!!



Jaha. Så då får vi väl kalla dem dalakor, då! Och tro att det kommer. Att hon en dag, alldeles på egen hand, upptäcker att hon tagit fel. 

Om det nu inte är min ambivalenta inställning till Dalarna som hon ger uttryck för!?

Ha en bra start på veckan!

Kram!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Haha, ja, det är inte lätt att få föräldrarna att förstå hur det ligger till ;)

Unknown sa...

:)