fredag 12 september 2014

Utbrändhet: Om ingen ger mig en lista!

...får jag väl göra en själv!

De sista två veckorna har jag känt mig riktigt frustrerad! Jag tycker att jag gör det jag borde göra. Och, i princip, inget annat. 
Men det går framåt med myrsteg. Om ens alls!

Och det gör mig rejält frustrerad! Jag tappar liksom fokus och riktning när jag inte kan se att vägen jag valt leder framåt.

Och så blir jag ännu mer orolig och stressad. Vilket gör mig sämre...

Det är då jag börjar längta efter den där listan. Att någon ska dyka upp med en lista på tio punkter. Gärna i skriven ordning. Inklusive löftet att efterlevnad ska göra mig frisk inom en specifik tidsperiod. 

Som två veckor. Eller två månader. Ja, till och med ett halvår skulle vara ok! Bara jag visste att då skulle jag vara frisk. Vara mig själv igen.

Men nu finns det ingen så'n lista att tillgå! Och i mina bättre ögonblick vet jag att det är som måste utföra det här arbetet. Om inte ensam, så är det ändå upp till mig. 

Att förstå vad jag behöver. Vad som fungerar just nu. Och vad som inte hör det. Det är det som både kommer att göra mig frisk och sedan hjälpa mig att fortsätta vara det. Och det är ju verkligen det jag vill: Bli frisk och inte halka tillbaks hit igen...

Så jag skissar på min egen lista. Den börjar ta form däruppe i mitt huvud. Allteftersom.

Högst upp står: Långa promenader invid vatten. Med kaffetermos nedpackad i dotterns avlagda ryggsäck och med vandringskängorna på fötterna. 

Att lyssna på gruset som krasar under fötterna. Fåglarna som vaknar bortom dimman. Att se spindelnätens silverskimmer. Och skräddarens ringar på vattnet.






Kram!

6 kommentarer:

Helén i Vilrummet sa...

Så vackra bilder!
Det är väl precis så där som det är, det får ta tid även om man inte vet hur lång tid. Men skynda långsamt. Bättre frisk om ett halvår än om en vecka och så faller du dit igen och igen.
Njut av promenader vid vatten och fikakorgen som är nerpackad.
Kram Helén

Lilla Familjen Axenstedt sa...

<3 du klarar det!

jamtlandshanna sa...

Styrkekramar till dig! Jag kan inte ens tänka mig vad du går igenom. Men jag tycker att det låter dom du har en bra plan.

Mallansvardag sa...

Skulle gärna vandra tillsammans med dig på dessa vägar. Kram Malin

Elisabeth sa...

på något sätt känns det så skönt att veta att jag inte är ensam med dessa tankar, när kommer jag bli frisk ?

läser dina ord i din blogg, så fina som du skriver.. och följer dig gärna på promenaden, så du vet..

kram

Jenny Åberg sa...

Hm. Det hade ni gärna fått! Fast det redan känns lite som att ni är med mig där på vägen :)