tisdag 16 september 2014

Vägen framåt!?


Vaknade på måndagen, fortfarande sorgsen och aningen chockad över söndagens valresultat. 
Att ung. var åttonde svensk röstat på Sverigedemokraterna?! Jag hade inte föreställt mig att de skulle få så stort stöd. Eller snarare. Jag hade hoppats på något annat.

Och nu då? Återstår bara att se polariseringen fortgå och bli värre. Att olika grupper av människor ställs mot varandra och att misstro och hat ökar?

Jag hoppas verkligen inte det! Och jag är inte riktigt beredd att tro att var åttonde svensk är rasist. Men jag tror att SD lyckades alltför väl med att sälja in budskapet att det vi har att välja på är välfärd eller en generös invandringspolitik. 

För om människor verkligen fruktar att välfärden är hotad. Att vi inte har råd med vård för de äldre, en skola som förmår utbilda eller hjälp till den som blivit arbetslös eller sjuk. Då är risken stor att rädslan tar över och leder till slutsatsen att de nya svenskarna är ett hot som vi inte har råd med. 

När integrationsproblem på samma gång gör det svårare än nödvändigt att ta en plats i det nya samhället, när segregerade områden bildas. Då ges möjlighet att måla en hotbild som känns verklig.

Därför tror jag inte att det räcker med att blockera SD som vågmästare i den framtida riksdagen. Det lyckades redan föregående regering bra med. Utan att för den sakens skull få SD att minska.

Tänk om det går att bemöta den rädsla som främlingsfientlighet är ett uttryck för? Utan att ge efter för dess påtryckningar. Att i verkligheten måla bilden vi redan kan läsa om i undersökningar och forskning. 

Visst vore det svårare för SD att rekrytera väljare i ett Sverige som är världsledande på integration? Där nyalända snabbt får möjlighet att översätta sin utbildning, skaffa sig en ny eller starta ett företag och sedan kunna bo där man vill? Visst vore det svårare att inte sträcka ut en hand i ett Sverige där omsorgen om de äldre är genuin, där skolan har tillräckliga resurser och där det finns naturliga mötesplatser mellan människor från olika bakgrund som undergräver rädslan. 

Vore inte det ett fint uppdrag att ge den nyra regeringen? En rejäl utmaning att ta sig an, liksom?!
Eller kanske en utmaning för oss alla som vill något annat än söndagens valresultat?

Kram!



6 kommentarer:

Ekenäsliv sa...

Vad många fina kloka ord!
Ha en fin dag!
Kram Anna

Anonym sa...

Vad du uttrycker det bra....<3

Jenny Åberg sa...

Tack, snälla!

Jenny Åberg sa...

Tack!

Lilla Familjen Axenstedt sa...

Håller med. Nu krävs det mer. Att möta den politik de driver och svara med något som inte bara dumförklarar eller avvisar.

Anonym sa...

Väl och klokt skrivet!!! Jag hade kryssat dig ;)