tisdag 19 augusti 2014

Utbrändhet: Att ge sig själv andrum!

I våras skrev jag om "modiga dagen". En dag då jag alldeles uppenbart klippte av håret, men framför allt gjorde handling av något som ditintills mest varit tankar och idéer.


Jag meddelade nämligen min närmsta chef att jag ville ta ett halvårs tjänstledigt. För att ta hand om mina små, för att ge mig själv utrymme att läka och för att se över min situation.

Ett beslut som var så rätt och så nödvändigt: Som utbränd sitter problemet, åtminstone för mig, främst i huvudet. Jag ska berätta lite mer senare, om hur det yttrar sig, men grundorsakerna är ju stress i kombination med för lite återhämtning. 
Och så länge jag hela tiden räknar ner tills jag ska börja jobba. Tills jag måste vara pigg igen. Då jag måste orka. Så blir det en stress som motverkar tillfrisknandet.

Därför behövde jag ge mig själv ett utrymme. Ett andrum. En tid då jag inte hela tiden måste fråga mig själv hur mycket piggare (eller tröttare) jag blivit. 

Och nu har jag fått det utrymmet! Och det gör att jag känner mig lite friskare. Lite starkare. Och kompetent, på något sätt. Livskompetent. Att leva mitt liv!

Kram!

5 kommentarer:

Husbilen Tuzzen sa...

Andrum är superviktigt! Så modigt av dig att ta tag i situationen. Jag har läst ikapp lite och blir förundrad över hur väl du skriver om din utbrändhet. Jag hoppas att din läkning går i rätt takt och att du snart kommer känna att du är mår bra igen.

Vilka fina cemetgjutningar. Bollarna var superfina.

Kram Helén

Unknown sa...

Tack, Helen!

bara anna sa...

Så himla bra gjort att ta tjänstledigt! Det kommer att komma något bra ur den där utbrändheten till slut, det är jag helt övertygad om.
Kram!

Unknown sa...

Ja, jag tror det :)

Frida sa...

Vist, modigt, föredömligt, Jenny! Jag är stolt över dig! <3