söndag 31 augusti 2014

Att influeras av lite mod och harmoni!

Ja, igår var dagen då jag för första gången på väldigt länge klädde upp mig och åkte en lite längre bit för att träffa en massa människor. Människor jag såg fram emot att träffa, men aldrig träffat i verkliga livet. IRL som det heter här på nätet...

Temat för dagen var Mod & Harmoni och tillställningen ett så kallat bloggevent. Du vet: Där man träffar utomjordiskt vackra, pyssliga, driftiga och dessutom harmoniska och modiga människor! Jo. Rätt nervös var jag. Och hade en klädpanik av sällan skådat slag!

Och jag fick träffa, inte en massa bloggar, utan en massa människor. Såklart! Kvinnor med riktiga ansikten, erfarenheter och berättelser. Som använder sina bloggar på en massa olika sätt och för olika slags läsekrets. Kvinnor med olika bakgrund, utbildning och klädsel. Och med förvånansvärt tunn yta!
 
Något som i lika hög utsträckning gällde de tre föredragshållarna. Tre kvinnor som delade mycket mer om sig själva än vad man någonsin kan begära. Ens mot betalning. 
Som orsakade ömsom gråt, ömsom skratt och ganska ofta det där igenkännandet som gör att man känner sig helt normal mitt i sin egen konstighet.


Så även om alla tre värjde sig lite mot temat. Vem går runt och känner sig sådär härligt modig och harmonisk, liksom!? Så minns jag dem som just gruvligt modiga och högst mänskliga. 

Emma, med bloggen Att vara någons fru, som är betydligt mer självständig än vad bloggens namn kanske ger sken av. Men det är kanske just den där självständigheten som titeln leker lite med? Hon som klarat sig helt på egen hand sedan hon var 15 år. Som idag driver ett eget företag trots att hon inte kan gångertabellen. Och som förstått att kompensera sin egen brist genom att ta hjälp. Av de där revisorerna hon har för vana att ta livet av, t ex. 
Så när jag kort träffat Emma och hört henne. IRL, du vet. Så såg jag något jag bara anat tidigare. Just 
hur kompetent, stark och driven hon är! Mitt i det den där mänskliga bristen.


Och så två, för mig nya bekantskaper. Creando- Kicki, fotografen som tar bilder som på ett märkligt sätt berättar mer om personen än en hel bok. Som berättade om hur hon hittade sin trygghetsgrund. Den som gör att hon vågar kasta sig ut. Trots att hon i början var, bokstavligen, kräkfärdig och önskade att hon skulle köra av vägen för att få ett skäl till att missa bokningen. Modig, var ordet!

Och slutligen Camebornia- PiaSom utan att väja berättade om sjukdom, kärlek och det allra mest smärtsamma som kan hända en mamma. Och att hitta både glädjen och vägen framåt, riktningen, mitt i detta. Tack för att du berättar utan att ha en guldkantad framgångshistoria som slutkläm! Det var: Ja. Modigt. 
I hennes berättelse förstod jag också fler saker om min egen trötthet. 

Så gemensamt för alla tre var nog visserligen modet att utmana sin rädslor, men inte hur som helst eller hela tiden, utan utifrån att ha vågat se och förstå sig själva tillräckligt mycket. Och modet att ta det de upptäckt på tillräckligt allvar. För att låta sig ledas av det. 

För det är nog bara så man vet åt vilket håll man egentligen behöver gå och vilka rädslor som verkligen är värda att trotsa?


Så stort tack till Linda, med bloggen hemochtrevligheter, och Lenamed bloggen gottförsjälen, som jobbat ihop detta! Det märktes verkligen att tid och tanke investerats i dagen! Hoppas att Ni också fick chansen att prata och njuta av dagen!

Mod och harmoni, ja. För egen del mest mod på vägen dit och mest harmoni på vägen hem...

Fast om jag nu låter mig influeras lite av gårdagen och låtsas att det var jag som skulle tala. Om jag skulle berätta om hur jag försöker vara modig utifrån min riktning: 
Då kan jag faktiskt se att jag var modig som anmälde mig... Och åkte! Inte helt självklart att de där två ska hänga ihop.
Jag var modig som bara bokade dagpasset, trots att jag visste att jag väl där skulle tycka att det var roligt att stanna. Eftersom jag vet att min ork är begränsad och att jag hellre göra något litet och kan se tillbaka på det med glädje än för mycket och det slutar i trötthetsdimman.
Och att jag var modig som valde att dyka upp med enbart en IPhone till hands. Även om jag visste att stället skulle krylla av systemkameror. För jag har gett mig själv löftet att inte pressa mig själv med att föra över bilder och att redigera riktigt än. Vår fina digitlkamera får ligga i skåpet en stund till. Tills det känns roligt att lära sig mer och tills jag orkar med väntetider och teknikstrul. 


Och som en bonus för modighet, eller egentligen bara för att vara där, fick jag med mig en riktigt fin gåva från utlottningsborden som fullständigt dignade av fina saker: En rejält stor och lyxig strandväska med från Tine K. Som nästan får mig att önska tillbaka sommaren. Eller boka en charterresa.... Eller bara låtsas att det fortfarande är högsommar ett tag till!

Kram!

11 kommentarer:

Lena sa...

Oj! Wow, vilket fint inlägg! Blir alldeles rörd. Tack fina rara du för att du kom. Och vågade vara modig! Kul att prata med dig, även om det blev kort!

Kram Lena

Linda sa...

Tack snälla du för att du tog mod till dig och anmälde dig och för att du uppbådade ännu mer mod och verkligen kom igår. Utan er härliga deltagare hade ju inte eventet varit någonting, bara en liten lort.
Och du skriver så himla bra om föreläsarna och Lena och jag är så glada att det blev just dom tre som vi valde ut till det här temat.

Kram Linda

Helene Dyrelöv sa...

Härligt Jenny! Kul att du har fått göra nått för dej själv som ger dej energi.

bara anna sa...

Vilket härligt inlägg, så roligt att läsa! Riktigt modigt av dig att åka dit, tror inte jag skulle vågat....
Kram!

Elisabeth sa...

härligt inlägg om dagen : Mod & Harmoni. Starkt av dig att ta dig dit, läser dina ord och tänker att det skulle jag aldrig "våga" gå på , nej, vara med andra som skrattar och det orkar inte jag just..

Blir dock lite peppad av dig.

kram

jamtlandshanna sa...

Det var jättekul att träffa dig så jag är väldigt glad att du hittade modet att komma!
Och, som du skriver, vilken fantastisk dag det blev!
Kram

Helén i Vilrummet sa...

Hej Fina!
Jättekul att få träffa dig i verkligheten. Och visst var vi modiga som vågade åka dit utan att känna en själ (ja utom via bloggarna då). Det var fantastiskt kul och jag var helt euforisk om än trött hela söndagen. Jag hoppas att vi får anledning framöver att ses igen.
Stor kram Helén

Jenny Åberg sa...

Det kommer en dag när du orkar och kan skratta med igen <3

Jenny Åberg sa...

Detsamma Hanna! Hoppas vi ses igen :)

Jenny Åberg sa...

Ja, det var vi allt!
Hoppas du fick en rolig kväll, det verkade så på Insta :), och att vi ses snart igen!!

Den där Victoria sa...

Vilket fint inlägg, vad bra att du var modig och kom på eventet, vi är alla lite pirriga inför såna här tillställningar, även om man varit på såna förr.

Kram Victoria