torsdag 28 augusti 2014

NÅGOT för livet!

Vid det här laget har min blogg hunnit fylla året och väl det. Innehållet har förändrats under tiden. Fler läsare har hittat hit allteftersom. 
Och jag har haft något positivt att fokusera på i min kamp mot den där tröttheten. Den senaste tiden har bloggen ofta kretsat kring just den, men också kring roliga och positiva saker som trädgård, inredning och gör-det-själv-pyssel. Det är ju på ett sätt givet att den handlar om eller har sin utgångspunkt hos den som skriver. Och om mig.

Men ibland blir jag trött på att mitt liv kretsar så mycket kring den där tröttheten. Kring vila, återhämtning och dippar. Och mig. 
Då väcks min längtan att göra något mer med bloggen. Att inte bara skriva om mig. Eller bara om sjukdom, trötthet eller å andra sidan det där roliga. 

Men hur skulle jag göra? Som jag skrev tidigare i veckan:Jag orkar inte göra så mycket just nu. Men NÅGOT orkar jag. 

Mitt första NÅGOT blir dessa två armband som jag köpte för en tid sedan och nu lottar ut till två läsare! Armband som har något att berätta och som faktiskt åstadkommer något positivt och viktigt:


Jag ska berätta om vem som gör dem och hur de kom till, så förstår du nog:
Louise och Andreas hade i flera år kämpat för att få barn. Efter en lång tids kamp fick de till slut två efterlängtade döttrar. Men när dessa var bara 2 och 4 år gamla fick Louise, under hösten 2012, diagnosen hjärntumör. 
"Först kämpade jag så många år för att ge liv och sedan stod jag plötsligt inför risken att tas ifrån dem."
Tumören, som man förste trodde var ofarlig, visade sig sedan vara elakartad. Och både strålnings- och cellgiftsbehandling fick användas.


Men Louise överlevde. Tumören är idag borta och hon är idag fortfarande trött men tillbaka på halvtid på sitt jobb. 
Därmed kunde historien vara slut. Men en dag när Louise satt och pärlade med döttrarna, fick hon iden att göra ett armband med en text som påminner om livet. Om mod och om att våga leva. Och på samma gång använda alla intäkter till forskningen om cancer, hjärnsjukdom och barnlöshet. 

När jag så fick höra talas om och se armbanden på min systers arm blev jag berörd av både Louise berättelse och av armbandets text. Ni som brukar titta in här vet ju redan att även min lillebror drabbades av cancer under 2012. 
Att se honom så sjuk var fruktansvärt. Och att se hans rädsla varje gång det var dags för efterkontroll. Det var nästan lika jobbigt. Särskilt som jag delade den med honom. Cancer blir ju så lätt ett spöke som dröjer sig kvar. Även när sjukdomen i sig är borta.

Så att göra något för kampen mot cancer och att samtidigt bli påmind om livet som fortsätter känns liksom "mitt i prick"! 

Det där livet som pågår. Som är som det är.
Svårt... och härligt!
Fruktansvärt... och underbart!
Tufft... och vackert!

Jag vill inte bli förblindad och bedövad av det svåra. Utan kunna se.
Jag vill leva det. Och inte bara åka med.

Go Life!

Och de där armbanden verkade beröra fler än mig. För i början av augusti hade de hjälpt till att samla in 75 000 kr till forskningen.

Och nu sitter jag här med två av dem. Så om du vill vinna ett, du kanske behöver den där påminnelsen om livet eller bara tycker de är fina, så skriver du en hälsning under kommentarer för att delta i utlottningen. Jag står givetvis för porto. Armbanden är värda 100 kr styck.

Jag skulle också bli väldigt glad om du ville hjälpa mig att berätta om Go Life för fler. (En önskan, inget krav för att delta, alltså.) Så dela gärna inlägget på Facebook. Det gör du via den lilla Facebook-symbolen längst ner på sidan, eller genom att lägga ut en bild (skärmdump) på armbanden med hashtaggen Golife och lite info på Instagram. 

 Armbanden går också att köpa direkt via GOLIFESWEDEN.COM.

Kram!

Information, citat och bild på Louise från NLT den 4 aug, 2014.

6 kommentarer:

Frida sa...

Härligt Jenny!! Kraaaam

Unknown sa...

Ett stort lycka till Jenny!

Anonym sa...

Va bra!! Trevlig helg kära syster��

Anonym sa...

Bra initiativ. Kram Sofie H

R sa...

Du kan göra något stort vet du!! Armbanden gillas!! Livet gillas!! Kram

Lilla Familjen Axenstedt sa...

Älskar när folk bara gör från hjärtat för goda ändamål!