tisdag 21 oktober 2014

Lästips för utbrända (del 3): Lite kbt och mycket livsförändring!

Lite kbt är aldrig fel!?
Dags att ta bladet från munnen och skriva om något som det inte alltid talas högt om. 
Att gå på samtal: Terapi, ni vet.

För det har jag gjort! Och det har varit viktigt för mig. (Och inte särskilt flummigt alls.) Att jag snabbt tog möjligheten till samtal berodde nog delvis på att jag har närstående som gjort det. Och vågat prata om det. 
Som redan brutit ned mina fördomar. Och hjälpte mig att se det som en möjlighet.

För jag har förstått att åtminstone två saker är helt nödvändiga när man bränt ut sig: 

1. Att vila, verkligen vila, vilket jag skrivit om tidigare.

2. Att se över hur jag lever eftersom mitt sätt att leva livet gjort mig sjuk.

Och här är det väldigt bra att ta hjälp! För det är inte alldeles lätt att på egen hand få en sådan där överblick över livet! Som gör att jag vet vad som måste förändras. Hos just mig. 
Det är så lätt att vila upp sig lite och sedan bara köra på som vanligt igen. Med den stora risken att åka dit igen...

Så i ungefär ett halvår gick jag varannan vecka på samtal till en alldeles fantastisk terapeut. Som tittade på mig med både milda och vaksamma ögon. Lät mig prata igenom ett område av livet i taget. Tills jag liksom var klar och färdig med det. (Om det var medvetet från hennes sida har jag ingen aning om. Men så blev det.) 

Känslan av lättnad var påtaglig. Varje gång jag gick därifrån. För jag hade alltid förstått något på ett nytt sätt. 

Ibland var det hennes sätt att rita upp området av mitt liv på det där stora pappersarket. Som gjorde att jag såg vad det bestod av och hur det egentligen borde se ut. 

Ibland var det bara förståelsen av att jag faktiskt tänkt fel. En fråga från henne, som plötsligt avbröt min monolog. Som fick mig att stanna upp. Att se det på ett annat sätt. Faktiskt se hur tokigt jag tänkt! Så länge. 

Man skulle kunna tro att detta var extremt jobbigt och utmanande. Men jag kände mig aldrig överkörd! Lite trött, såklart. Men mest som en del, en viktig del, av lösningen. Och det gav kraft och hopp om livet! Ja. 

Att både förstå och få känslan av att något kan göras är ju så viktigt! För sedan återstår ju att hålla tag i det man förstått. JAG måste genomföra förändringarna som är nödvändiga. En kamp som dessutom tar förtvivlat lång tid eftersom tröttheten måste vilas bort samtidigt! 

Men det går! Jag vet det. Jag har sett det hos andra. Och jag ser fram emot att leva ett liv som inte gör mig sjuk utan håller mig frisk.

Att förstå och att genomföra.
Så nu ett lästips för de stunder då jag ifrågasätter min förmåga att genomföra förändringarna. För lite mänsklig uppmuntran och en och annan spark i baken ...
Då har jag ett par bloggar som muntrar upp och visar att det går. UnderbaraClara är närmast självklar och säkert ingen nyhet för de flesta. BaraAnna en nyare bekantskap som ofta skriver om modet att forma sitt eget liv. Och som själv håller på att göra just detta!
Och till sist min tuffa och gatusmarta svägerska, Atshortcutroad, som precis hamnat i den här situationen och som skriver precis som hon själv är: Rakt och härligt genom-ärligt! 

Men nu är det dags avsluta dagens skriv-terapi! Dags för mig att slänga bort telefonen en stund. (Det är också viktigt.) 
Nu ska jag tända några ljus, sätta på kaffet och sedan lyssna-sova mig igenom några kapitel av min ljudbok! Och sedan en promenad...


Kram!

Bild via Pinterest.

6 kommentarer:

Unknown sa...

KRAM själv! <3

Elisabeth sa...

just hemkommen från mitt KBT samtal, och så läser jag ditt inlägg , samt ditt mail. Skönt att veta att jag är inte ensam men denna jobbiga sjukdom..

Nu till ny tidning, kopp te , glas juice och smörgås..

ha det bra idag.

Ekenäsliv sa...

Hej!
Så bra skrivet.
Det är verkligen märkligt att det fortfarande anses som "konstigt" att gå pch prata med någon om sina problem egentligen. 2014 liksom... För mig kändes det nu som ett bättre alternativ än att äta tabletter för att lindra.
MEN sen vet jag att ibland hamnar man så långt under isen att man behöver båda.
Men jag har ändå aptiten på själva livet, det är stressen och oron i mig som gör att jag blir trött, ledsen och uppgiven. Och då säger ju kroppen med ifrån, för den orkar inte hålla den där fasaden uppe hur länge som helst.

Önskar dig en fin fortsättning på den här tisdagen.
Kram Anna

Queen of Kammebornia sa...

En bra terapeut skulle alla behöva! Det är fantastiskt att prata sig igenom och se nya vägar att gå, få redskap att hantera svårigheter och en bekräftelse på att man har svårigheter men mest möjligheter. Jag har en kategori som heter terapitankar där jag fyller på med inlägg om mina insikter jag fått genom terapi. Stor kram!

Bara anna sa...

Så bra att du tar upp det här! Att du är modig och berättar hur du går tillväga för att finna den bra vägen framåt.

Roligt att lilla jag kan inspirera.

Kram

House and Garden by Bia sa...

Måste vara hemskt med utbrändhet...tänk folk som inte vet att dom lider av just utbrändhet ?...det är ju inte lätt att veta heller...stress lider ju tex. nästan varje människa av...vart går gränsen ?...jag har skrivit ett tungt inlägg idag...och jag känner fortfarande av det...men jag kände bara för att skriva om det...kanske kommer det att kännas bättre senare ;))...må så gott!
Bia